Arkiv för mobbning

The Black Phone

Posted in Recensioner - Skräckfilm with tags , , , , , , , , , on 3 augusti, 2022 by fearnotthedark

Seriemördarskräckis från 2021. En seriemördare går lös i den lilla staden och en kidnappad 13årig pojke får konstiga samtal via en svart telefon i mördarens källare, från mördarens tidigare offer.

Handling Imdb: ”After being abducted by a child killer and locked in a soundproof basement, a 13-year-old boy starts receiving calls on a disconnected phone from the killer’s previous victims.

Några spoilers kan förekomma i denna recension.

En annorlunda film men ändå en bekant historia på något sätt. En film baserad på novellen Black Phone av Joe Hill, Stephen Kings son. Filmen och historien bär mycket likheter med Stephen Kings sätt att berätta, men ändå nyvinklat och ännu bättre enligt mig. Joe Hill har passat mig bättre i smaken än Stephen King. Jag gillade ”Horns” och ”Locke & Key” t.ex. Joe Hill har gått sin egen väg och det har gått riktigt bra. Jag har inte sett så mycket av hans far i Joes sätt att berätta, men i just denna film ”The Black Phone” finns många influenser av King. Estetiska men också i sättet att berätta om barn och deras olika livsöden. I vilket fall så är ”The Black Phone” en riktigt bra skräckfilm och en bra film överhuvudtaget. På flera olika nivåer.

En seriemördare går lös, som kidnappar, torterar och mördar barn, främst pojkar. Det antyds att pedofili är hans preferens, men man får inte se något av den sortens brott i filmen, vilket var en stor lättnad. Det behövs inte visas sådana hemskheter för att vara övertydlig, det räcker gott med antydning. Det var den första bra grejen med filmen. Att visa det som behövs visas. Mördaren ”The Grabber” visar sin brutalitet och sjuklighet via hans sätt att tala, bete sig samt i utseendet. Han har en mask som går att ta av, förändra och visas i flera olika delar. Ibland bär han hela, ibland enbart munnen, ibland enbart hornen. Ibland med öppen eller stängd mun. Beroende på humör och inställning tolkar jag det som. Beroende på hur han vill närma sig sina offer. Vad han vågar visa vs vill visa av sig själv. Men han har helt klart problem med att visa sitt ansikte och vill dölja det till varje pris. Antagligen för att han skäms för den han är, hatar den han är och finner en trygghet i att vara gömd bakom en mask.

Ethan Hawke som vi annars sett i relativt nedtonade roller, bra roller och bra skådis men han har oftare en rätt låg profil i romcoms, några skräckisar, thrillers. Men jag har inte sett honom i en skrämmande roll någonsin. Så detta var något helt nytt och annorlunda för honom. Och för oss tittare. Och han gör det med briljans. Han gestaltar denna ”The Grabber” med sådan lidelse, brutalitet och precision. Otroligt intressant att se för oss som intresseras av psykologisk skräck samt seriemördare. Hans samspel med pojken Finney, som spelas av Mason Thames, är on point och riktigt bra. Mason Thames gör sin roll otroligt skickligt också, en pojke som sakta lär sig att slå tillbaka, att försvara sig, att hitta sig själv och att växa upp. Någon som också lyser starkt i filmen är Finneys syster, som spelas av Madeleine McGraw. Hon har en magisk kraft, får syner och kan med hjälp av synerna hitta Finney. Riktigt fin rolltolkning. Jag stör mig lite på deras far dock, som spelas av Jeremy Davies. Han slår sina barn som bestraffning, och dricker. Och ångrar sig. Han verkar älska barnen men är rädd för när de beter sig annorlunda eller påminner om deras mor som tydligen var en farlig och sjuk person. Hans ambivalens stör historien för mig. Han har säkert en del av historien och kan vara viktig. Men för min del hade han gärna fått stå mer i bakgrunden. Det kändes som att man skulle känna någon slags sympati för honom, och sådant irriterar mig. Slår du dina barn, finns det inget som kan förlåta det på något sätt. Jag förblir sympatilös inför en sådan roll/situation. ”The Grabber” gestaltas i övrigt inte med någon slags sympati, utan mer som en beskrivning av hur den mördaren fungerar och känner. Min tolkning iaf.

Filmen har ett bra och spännande tempo. Fint uppbyggd historia. Fantastiska rolltolkningar. Passande och snygg scenografi. Det tappar något mot slutet då allt händer lite för snabbt. Det drar ner betyget lite. Men i stort ändå en mycket engagerande skräckfilm och en bra film med mycket känslor, symbolik och spänning. En film man kommer ihåg.

En film för er som intresseras av seriemördare och psykologisk skräck. Rekommenderas varmt. Mycket sevärd.

8 föränderliga masker av 10

Master

Posted in Recensioner - Skräckfilm with tags , , , , , on 27 mars, 2022 by fearnotthedark

Skräckdrama från 2022. Två afroamerikanska kvinnor delar med sig av hemska upplevelser på ett college i New England.

Handling Imdb: ”Two African American women begin to share disturbing experiences at a predominantly white college in New England.

Efter en titt på trailern blev jag direkt intresserad av ploten. Fokus på en hemsökt skola och något samband med rasism fick man reda på. Jag tyckte Jordan Peele’s ”Get Out” var bra men att den var för mycket i sin symbolik, för aggressiv. En smaksak. Så här hoppades jag på en mer lugn och nyanserad spökhistoria. Och det fick man. Med starka toner av rasism och symbolik för rasism i alla dess former. Och medan man fokuserar väldigt direkt på uttalad rasism i ”Get Out” är temat i ”Master” den mer dolda rasismen samt vardagsrasism. Och det var ett intressant tema som behandlades bra tyckte jag. Regina Hall och Zoe Renee klarar sina huvudroller med bravur. Och man visar rasismen i ett helt annat ljus. Men filmen möter på problem allteftersom den rullar. Spökhistorien blandas med historiskt samt drama och det blir lite rörigt emellanåt. Man vet inte helt vart man vill lägga fokuset och en viss tristess uppstår emellanåt. Med det sagt är dock skräck-scenerna i denna film otroligt skrämmande, jag hoppade till ordentligt flera gånger. Så inget fel med skräcken här. Den psykologiska skräcken är riktigt effektiv och välgjord även den. Och den sista halvtimmen avgjorde filmens betyg för mig. Man tar ett steg tillbaka så vi får se det stora hela alltet i historien. Det gjordes bra. Så jag är nöjd att ha sett filmen då det tog upp viktiga frågor kring dold rasism och hur de kämpar sig igenom det. Plus att filmens soundtrack är ett utmärkt komplement. Otroligt tung film men bra.

Något för er som intresseras av samhälleliga teman samt spökhistorier. Klart sevärd.

6,5 mystiska häxspöken av 10

Boys In The Trees

Posted in Recensioner - Skräckfilm with tags , , , , , , , , on 29 november, 2017 by fearnotthedark

Halloweenskräckfilm från 2016. Halloweenkvällen år 1997 beger sig två gamla barndomsvänner på en skrämmande och surrealistisk resa genom minnen, drömmar och rädslor. En kväll då allt förändras.

Handling Imdb: ”On Halloween 1997, two estranged teen skaters embark on a surreal journey through their memories, dreams and fears.

Oj! säger jag till en början. Jag väntade mig inte så mycket insikt och skönhet i vad jag trodde var en vanlig tonårsskräckfilm. Men nonetheless så var det just detta jag fick. Och jag är så glad att jag såg den. En av de bästa skräckfilmerna senaste året för mig!

Relativt okända skådisar för mig men de ger alla en sådan dunderprestation. Speciellt huvudkaraktärerna som spelas av Toby Wallace och Gulliver McGrath. Samt att det är en produktion från Australien. Den tredje skräckfilmen jag sett därifrån de senaste åren som varit jättebra. The Loved Ones, Wyrmwood och nu denna Boys in the Trees. Jag börjar nu tro att Australiens trademark är hög kvalité! Tiden visar om jag har rätt 😉 Genren här är arthouse blandat med skräckdramafantasy kan man säga. Och det funkar, det funkar så bra! Vi får följa med i utvecklingen från bad-boy-kid till caring-young-adult och det är så spännande, vackert och rörande. Allt på en gång! En gyllene vänskap som får riktigt insiktsfulla vändningar. Allt till bakgrunden av stjärnskimrande halloweennatt med monstersymbolik och andra faror som lurar. Och allt är så genomtänkt, symboliken av maskerna de bär i början fram till masken som bärs i slutet. Välskrivet och briljant manus. Vacker produktion. Toppenskådisar. Riktig ångest och genuin kärlek. Från början till slut.

En film för dig som gillar halloween, ungdomsfilmer och arthouse. I simply loved it och kan varmt rekommendera den!

5 varg-masker av 5

 

 

Vad gör dina barn när du sover? av Mikael Strömberg

Posted in Recensioner - Skräcklitteratur with tags , , , , , , , , , , on 30 mars, 2016 by fearnotthedark

msc

Strömbergs tredje bok i samma fornnordiska anda som hans tidigare verk, denna om de tre pojkarna som involverar sig i allt mörkare ritualer genom åren som leder till överraskande skrämmande resultat. Vem förvandlas och vem överlever?

Handling: ”När pojkarna Jonathan och Adrian börjar tredje klass får de en ny klasskamrat: den märklige Tim. Ganska snart upptäcker de att Tim inte är som andra. Han verkar veta saker. Att de är på väg mot en ny tid. Människans vårdslösa behandling av jorden leder till undergången. Bara de starkaste kommer att överleva.

Pojkarnas lek får ett nytt fokus – de ska förbereda sig för att bli de som överlever. Med hjälp av droger och svart magi passerar de sina moraliska spärrar. De triggar varandra att utföra allt värre handlingar, tills det inte längre finns någon återvändo. Hur långt kan de gå utan att förlora sin mänsklighet?”

Återigen skrämmer Mikael Strömberg på ett krypande sätt. Och bygger upp en välskriven värld där barn skapar sitt egna palats av ondska och kötthunger. Fantastiskt skrämmande formuleringar när oväntade hungerbegär uppstår och hur förvandlingen till bestar sker. Så underbart att läsa svensk fornnordisk skräck som behandlar hamnskiftare & vargar/varulvar på ett ytterst realistiskt sätt. Jag sväljer det med hull och hår så att säga ;D Trovärdigt & välanpassat skrivet inom en värld av modern svensk vardagstillvaro. Adrian var karaktären jag tyckte mest om, denna missförstådda mobbade outsidern som bara ville väl, och även den som förvånade mig mest i slutet, riktig intressant utveckling där. Jonathans förvandling var fascinerande att läsa om samt Lauris bakgrundshistorier om hamnskiftare och vargar, som en hel födelsedagsfest i huvudet för en skräckhistorieälskare!

Också en intressant skildring av den psykologiska utvecklingen från oskyldig pojke till brutal mördare. Vi får följa dessa pojkar under en längre tid då deras mörka lustar blir allt starkare och vidrigare. Vi får läsa om hur grupptryck kan förhöja samt förstöra liv. Men också om hur man med hjälp av trollbälte kan frammana djuriska förmågor 😉

Det enda som hindrar boken från full perfektion kan vara att den är något för lång och lite för långsam i början. Men det är inget som hindrar detta från att fortfarande vara en otroligt spännande bok som jag varmt kan rekommendera! Bestialiskt bra, Strömberg! 🙂

Från 2015.

http://www.adlibris.com/se/bok/vad-gor-dina-barn-nar-du-sover-9789198227338

4 trollbälten av 5

 

 

Sankta Psyko av Johan Theorin

Posted in Recensioner - Skräcklitteratur with tags , , , , , , , , , , , , on 6 februari, 2015 by fearnotthedark

sankta-psyko

Den här boken är sällsynt bra. Den börjar som en superb psykopatthriller men utvecklas till något mycket djupare och mer intressant.

Handling från bokens baksida: ”Till en västsvensk stad kommer den stillsamme Jan Hauger för att jobba som förskollärare. Men Gläntan är ingen vanlig förskola. Den ligger invid muren till Sankta Patricias regionklinik – med öknamnet Sankta Psyko – en sluten anstalt för svårt störda patienter och tvångsvårdade våldsbrottslingar. Det är de intagnas barn som går på Gläntan, allt för att ha kvar kontakten med föräldrarna.

Att Jan är en duktig barnpedagog inser kollegorna snart, men han har också hemligheter. Varför har han sökt sig till just Sankta Psyko? Och vad hände egentligen den där höstdagen för flera år sedan, när Jan tappade bort ett dagisbarn i skogen?”

Oj säger jag bara. Jag var helt insjunken i den här historien ett tag. Det var både läskigt och spännande. Inlevelsen var total och fascinationen likaså. Jag tycker om Jans första möte med Doktor Högsmed där Jan erbjuds att göra möss-testet som Högsmed brukar göra med sina patienter. Jan får välja mellan 5 stycken mössor: blå vaktkeps, vit sköterskehätta, svart rektorshatt, grön jägarmössa och en röd clownperuk. Jan skymtar mot clownmössan och vill välja den men vad säger det om honom egentligen. Han avstår från valet och säger att: ”Jag får nog stå över. Ja.. jag är ju ingen patient.” Men Doktor Högsmed har redan sett att Jan var på väg att välja clownmössan och säger: ”Men jag såg att du var på väg att välja clownen, Jan…. Och det är intressant, för clowner har ofta hemligheter. De döljer saker bakom en leende mask. Seriemördaren John Wayne Gacy jobbade extra som clown i Chicago, innan han greps, han tyckte om att uppträda inför barn.. och seriemördare och sexförbrytare är förstås en sorts barn, de ser sig själva som världens mitt och har aldrig vuxit upp.” Den biten var så genialisk, ger en sådan respekt för Högsmed men också en stor nyfikenhet kring vem Jan Hauger egentligen är att jag var ju helt fångad i boken därifrån ända fram till slutet.

Otroligt ingående läskiga uppbyggnader kring hur kliniken ser ut och hur de intagna lever där. Och väl genomtänkt dramaturgi; detta med att hoppa långsamt (med jämna mellanrum) mellan nutid och dåtid blir en väldigt spännande och intressant helhet. Och hur psykopatthrillern sakta tar form och sedan förändras är fascinerande och så nytt! Theorin ger ett nytt djup och nya dimensioner till en annars välanvänd historia.

En kul detalj jag märkte i boken är också att vid varje stora del finns en ekorre (totalt fyra stycken ekorrar) som symboliserar ett visst händelseförlopp i berättelsen, och den rör sig olika vid varje del. En intressant och viktig detalj tyckte jag! Just ekorren är ett viktigt djur för karaktären Jan i den här romanen. Jag tyckte också om att serien som Jan tecknar på genom barndomen upp till vuxen ålder vävs ihop med hans livserfarenheter på ett intressant sätt.

Så ja, jag älskade boken rätt ut sagt! Tack Johan Theorin för denna briljanta & unika historia! 🙂

Utgiven år 2012.

5 ekorrar av 5