Arkiv för Mord

Tenebre

Posted in Recensioner - Skräckfilm with tags , , , , , on 23 maj, 2018 by fearnotthedark

Italiensk skräck från 1982. En amerikansk författare i Rom förföljs av en seriemördare som mördar enligt författarens senaste bok.

Handling Imdb: ”An American writer in Rome is stalked by a serial killer bent on harassing him while killing all people associated with his work on his latest book.

Ännu ett Argento-verk har avnjutits. En vacker men rörig film dock. En intressant idé som inte fungerar så bra som historia men som ser bra ut. En våldsam och snygg giallo med klar potential. Det finns något kallt över stämningen och även extra mörkt i berättelsen. Stegrande men vacklande och halvspännande dramaturgi. En pusseldeckare blandat med lite skräck, noir och action. En tomhet känns av dock filmen igenom, något fattas enligt mig. Karaktärerna är inte tillräckligt starka och historien inte tillräckligt fängslande. När den borde vara det och jag vill att den ska vara det men den funkar inte helt för mig bara. Så blir det ibland. Kanske väntade jag mig för mycket och kanske var jag inte med i alla svängar men nej, det räckte inte för mig. Snyggt men tomt tyckte jag. Föredrog Phenomena framför denna. Får hoppas att jag gillar The Cat o’ Nine Tails mer som står näst i listan på osedda Argento’s 🙂

En film för er som gillar Argento, italiensk skräck och giallos. Sevärd.

3 röda höga klackar av 5

Annonser

Phenomena

Posted in Recensioner - Skräckfilm with tags , , , , , , , , on 22 maj, 2018 by fearnotthedark

Italiensk skräck från 1985. Unga Jennifer flyttar till en exklusiv skola där hennes unika förmåga att kommunicera med insekter hjälper till att lösa en serie mord.

Handling Imdb: ”A young girl, with an amazing ability to communicate with insects, is transferred to an exclusive Swiss boarding school, where her unusual capability might help solve a string of murders.

World Goth Day till ära måste matchas med lite mystisk italiensk skräck och därför valde jag att se denna Phenomena som jag länge hört ska vara bra men som jag inte hade sett än. Nu är den sedd och den var verkligen annorlunda.

En unik och intressant historia om en flicka som kan kommunicera med insekter. Jag tyckte dock att det som sker runtom henne var väldigt rörigt, morden och mobbningen och läkarundersökningarna. Och slutet var lite för underväldigande och märkligt. Men scenerna med karaktärsutvecklingen av Jennifer (briljanta Jennifer Connelly) och Donald Pleasence (från bl.a. legendariska ”Halloween”) biroll som insekts-experten John McGregor är fängslande. Mycket av miljöerna är vackra: huset, skogen och vattnet. En historia med mycket potential men som fick ett halvdant utförande enligt mig. Soundtracket är däremot lysande, hårdrock blandat med mer harmonisk musik: Iron Maiden, Motörhead och Goblin m.fl. Och måste erkänna att jag gillade soundtracket mer än filmen, även om filmen hade sina coola ögonblick också. En Argento-film som kunde blivit bättre tycker jag. Gillade Suspiria och Deep Red mer. Men en helt okej skräckis med mycket fint att se på och desto mer vackert att lyssna på.

Något för dig som gillar Argento, italiensk skräck, insekter och bra soundtrack. Klart sevärd.

3,5 flugor av 5

 

Black Butterfly

Posted in Thriller/Scifi/Fantasyfilm with tags , , , , , , , on 7 juli, 2017 by fearnotthedark

Thrillerskräck från 2017. Isolerade författaren Paul jobbar förgäves på sin nästa bestseller när Jack korsar hans väg helt oväntat. Ett oväntat skrivar-samarbete börjar och blir mer och mer våldsamt. Men vem är egentligen den onda, Jack eller Paul?

Handling Imdb: ”Outside a mountain town grappling with a series of abductions and murders, Paul (Antonio Banderas), a reclusive writer, struggles to start what he hopes will be a career-saving screenplay. After a tense encounter at a diner with a drifter named Jack (Jonathan Rhys Meyers), Paul offers Jack a place to stay-and soon the edgy, demanding Jack muscles his way into Paul’s work. As a storm cuts off power to the isolated cabin, the two men begin a jagged game of one-upmanship that will bring at least one tale to an end.”

Vi har två bra skådisar här, Antonio Banderas och Jonathan Rhys Meyers. Vi har en snygg produktion. Men ett svagt manus. Händelser byggs upp men faller isär utan att man fyller i med detaljer. Karaktärerna får aldrig helt utvecklas utan man går framåt i handlingen istället, på vissa ställen orimliga sätt också. Men allt får sin förklaring längre fram i historien, plot-twist. Och den nästa sista plot-twisten köper jag, intressant och bra vändning. Men den allra sista twisten är en alltför bekant kliché som hade behövt utvecklas för att ge effekt, den faller platt som den är dock.

Sedan är det något i kemin mellan skådisarna som inte helt klickar. Antonio Banderas briljerar i filmer som ”Desperado”, ”Once upon a time in Mexico” m.fl. men här är han lite ovan i rollen som lågmäld, isolerad författare och det märks. Jonathan Rhys Meyers var fantastisk i ”Velvet Goldmine” och ”Shelter” men känns lite vilsen här som f.d. fängelsekund m.m., verkar ha problem att helt ta kommandot. Något fattas i deras kemi helt enkelt. För olika skådisar i en väldigt egen genre. Men de gör det dem kan och det är helt ok ändå. Man är nyfiken på vad som ska hända härnäst och twisten är ändå lite underhållande mot slutet. Jonathan Rhys Meyers är dock snäppet bättre än Banderas här så något mer intressant att observera så att säga. I stort en helt ok thrillerskräckis med pusseldeckar-tendenser.

Något för dig som gillar deckarpussel, thrillers och Banderas samt Meyers. Helt ok och sevärd.

3 fjärilar av 5

 

The Bye Bye Man

Posted in Recensioner - Skräckfilm with tags , , , , on 20 maj, 2017 by fearnotthedark

Skräckthriller från 2017. Tre vänner råkar komma i kontakt med en mystisk figur kallad the bye bye man och antalet döda bara ökar och ökar som följd.

Handling Imdb: ”Three friends stumble upon the horrific origins of a mysterious figure they discover is the root cause of the evil behind unspeakable acts.

En ny skräckfilm alltså. Vi har jumpscares, vi har en lite mer känd skådis (Carrie-Anne Moss) i en biroll (samt stackars Doug Jones i rollen som bye bye-mannen, han förtjänar bättre roller), en ond figur som råkar tillkallas vid en seans, folk som blir allt sjukare och dör runtom och polisen förstår inte varför ondskan inte kommer från en vanlig person av kött och blod. Japp, det vanliga receptet på en skräckis i dagens filmklimat där man hellre tar till kul cgi än ett bra manus. Och ja, det är ointressant och platt och krystat alltihop. Ingen magi what so ever i något här, allt är platt. Men den funkade när jag behövde titta på något iq-befriat och lättsmält så om du är ute efter det kan denna film funka. Men inte annars, inte alls annars. And also: vad för namn är The Bye Bye Man?! 😀 Ingen respekt eller rädsla uppstår för någon vid namn The Bye Bye Man, skrattretande till max! Nej, halvdålig cgi, ointressant manus, halvengagerande skådisar och ett dumt namn på en demon. Om du söker något i denna undergenre, se ”Ouija – origin of evil” istället för bättre kvalité. Men om du bara söker ett lättsmält tidsfördriv som inte kräver någon hjärnkapacitet, se denna. Inget jag rekommenderar dock…

2 hemsökta byråer av 5

The Lizzie Borden Chronicles

Posted in Recensioner - Tv-serier Skräck with tags , , , , , , , , on 3 maj, 2017 by fearnotthedark

Skräck-serie från 2015. Löst baserat på de verkliga händelserna runt Lizzie Borden år 1892. Är hon den som mördat sina föräldrar eller inte? Om ja, kommer hon i så fall mörda igen?

Handling Imdb: ”Fictionalized account of actual events and people surrounding Lizzie Borden after her controversial acquittal of the double murder of her father and stepmother in 1892.

Ny bra skräckfilm är svår att hitta men nya bra skräck-serier finns det faktiskt en del nu, och många av dem finns på Netflix också, liksom denna om Lizzie Borden. Nu är den ju mycket löst baserad på de verkliga händelserna men nog så roande ändå 🙂

Den börjar riktigt kick-ass-bra i de första fyra episoderna. Man får reda på mer och mer om Lizzie via en privatdetektiv som forskar kring Lizzie Bordens rättegång, varför hon blev frikänd från mordet på sina föräldrar och om hon egentligen är en kallblodig mördare. Man utvecklar en gärningsmannaprofil och går en bit ner i Lizzies komplexa psyke. Samtidigt är det fantastiskt snygg action samt intressant karaktärsutveckling av övrigt folk runtom men också fenomenalt fagert 1800tals-mode. Tuff är Christina Ricci i rollen som Lizzie Borden, liten men tuff, och jag köper det! Hon gör det trovärdigt! Men från femte avsnittet fram till det sista åttonde avsnittet tappar historien fart. Intressanta karaktärer försvinner och den psykologiska djupdykningen stannar av, det förvandlas till en dramatisk slasher-serie. Vilket blir lite konstigt då man börjat med en mer psykologisk-skräck-ton först som plötsligt blir till mer drama-slash-ton, hade varit mer framgångsrikt recept att göra tvärtom. Jag gillar dock att Emma Borden, Lizzies syster, får ta mer plats i de sista avsnitten och hon gör en sannerligen intressant karaktärsutveckling där. Slutet på säsong ett är ett nödvändigt sådant men enligt mina önskemål tycker jag att Emma kunde ha varit mycket hårdare mot Lizzie. Men det är som det är och något tillfredsställd känner jag mig ändå med det slutet. (Nämner inte vad som händer för att jag alltid försöker undvika spoilers för er skull så att ni får uppleva allt för första gången istället 😉 ) Och jag undrar lite om det blir en säsong 2. Hade gärna sett att det blir en till säsong där man visar desto mer kring Lizzies karaktärsutveckling till den hon var i vuxen ålder. För det behövs enligt mig.

Riktigt bra skådisar här. Christina Ricci givetvis, Clea DuVall, Cole Hauser, Dylan Taylor, Olivia Llewellyn, Jeff Wincott, Jessy Schram och fantastiska Jonathan Banks som gangsterbossen Mr. Flowers 😀 M.fl.! Snygg produktion, spännande historia delvis och en massa coola mord-scener. Klart en av de bättre skräckbetonade tv-serierna på senare tid.

En serie för er som gillar historisk känsla, 1800-tal och seriemördare. Sevärd!

4 blodiga yxor av 5

The Devil’s Candy

Posted in Recensioner - Skräckfilm with tags , , , , , on 6 april, 2017 by fearnotthedark

Hårdrocksskräckfilm från 2015. En konstnär blir förhäxad av sataniska krafter när hans familj flyttar in i sitt drömhus i Texas. Regissören Sean Byrnes andra film, den första var ”The Loved Ones”.

Handling Imdb: ”A struggling painter is possessed by satanic forces after he and his young family move into their dream home in rural Texas, in this creepy haunted-house tale.

En fantastisk indie-film om en satanisk kraft i Texas med massa härlig hårdrock i bakgrunden. En hel hårdrocksfamilj hittar sitt drömhus och flyttar in. Märkliga röster lockar in Jesse in i det sataniska fördärvet och han börjar måla bättre, men på ett sätt han inte ens minns. En märklig man knackar på en dag för att flytta tillbaka där han bott förut men familjen nekar honom. Det som följer efter det blir farligt och otroligt mörkt.

Jag tyckte mycket om Sean Byrnes första långfilm ” The Loved Ones” och har recenserat den här också, sök på titeln här i bloggen så dyker den upp. Så naturligtvis var jag hemskt nyfiken på detta nya verk han skapat. Har velat se den i två år men den har varit fasligt svår att få tag på. Men nu äntligen fick jag se den. Och jag blev inte besviken, den är spektakulär på Sean Byrnes speciella unika sätt: hårdrock, ångest, djävulskrafter, konstnärlig stil. Ethan Embrys gestaltning av den kämpande konstnären Jesse är riktigt härlig, han är både galet stilig och charmig, allt på en gång. Embry skådespelar så intensivt att man nästan kan se hans humör baserat på varje muskel i hans kropp, hur dem rör sig i takt med målandet/musiken/passionen. Lovely! Dottern Zooey, spelas av Kiara Glasco, är också riktigt bra och smart i sin roll. Glasco kunde agera bra med kameran men ändå behålla sin naturlighet. Frun Astrid, Shiri Appleby, är lika bra i sin roll även hon. Jag har lite problem med mannen Ray som vill flytta tillbaka i huset. Ray spelas av Pruitt Taylor Vince som brukar spela udda karaktärer i filmer och serier och vanligtvis brukar jag tycka att han gör intressanta roller men här var han lite för återhållsam för min smak. Och gör så dumma saker emellanåt, hade problem med hans lågmälda beteende antar jag. Han ska verka farlig men jag uppfattade honom tyvärr inte som så farlig. Den biten plus att manuset kanske inte har den fylligaste handlingen emellanåt drar ner betyget på filmen. Men jag uppskattar det konstnärliga och Embrys samt Glascos rolltolkningar otroligt mycket så det är ok. Och soundtracket är svängigt praktfull hårdrock all the way. Man ska nog se filmen mer som ett konstverk än som en skräckfilm egentligen. Ett våldsamt vackert konstverk.

Något för er som gillar hårdrock, Sean Byrnes stil, Ethan Embry och mörka krafter. Kan varmt rekommendera den.

4 hårdrockskonstnärer av 5

 

Don’t Hang Up

Posted in Recensioner - Skräckfilm with tags , , , , on 3 april, 2017 by fearnotthedark

Skräckfilm från 2016. Skojarna blir skojade med dödliga konsekvenser! Var det bästa sättet jag kunde beskriva detta på 😛

Handling Imdb: ”An evening of drunken prank calls becomes a nightmare for a pair of teenagers when a mysterious stranger turns their own game against them…with deadly consequences.

Jag såg trailern och tänkte att: collegeskräckis…hmm..förutsägbar historia men kan kanske vara underhållande iaf, några skratt kanske blir av.. Jag såg betyget på Imdb: 5,8 poäng av 4574 tittare och tänkte ja ok, relativt bra betyg så vi kör. Jag såg den.. och blev besviken. Inga skratt, ingen underhållning, bara platt story. Dumma jobbiga ungdomar som beter sig förutsägbart och trist. Onödiga konflikter slängs i för att trigga nya händelser. Hela manuset känns som en hemsk blandning av ”Saw” och ”Scream” med skillnaden att dem var bra skräckfilmer och denna är bara dålig.

Skådisarna försöker emellanåt skådespela och det är ju kul att de försöker men det blir aldrig något utav det, inte ens något roligt. Hur den här filmen lyckats få så högt på Imdb är en gåta för mig. Måste vara produktionen kanske? Den ser ju bra ut, bra ljussättning, ok scendesign och coola färger. Pengar har lagts på produktionen men desto mindre på skådisar och manus… Det ska kanske vara någon slags wow-faktor i slutet där lite vändningar sker men tyvärr var det förutsägbart där också enligt mig… Var varken road eller imponerad av filmen med andra ord. Men har man mindre krav så kanske den är sevärd. Jag ser den inte igen tyvärr :/

Något för dig som gillar ungdomsskräck/collegeskräck. Inget jag rekommenderar tyvärr 😦

2 telefonsamtal av 5