Psykologisk skräckfilm från 2018. Ett kvinnligt gift par firar ett år ute i en stuga vid Jackies hemtrakter men saker blir inte riktigt som det var tänkt.
Handling Imdb: ”Majestic mountains, a still lake and venomous betrayals engulf a female married couple attempting to celebrate their one-year anniversary.”
En film som både är en fröjd för ögat och som en knytnäve i ansiktet! Jackie och Jules åker till Jackies hemtrakter, en fin stuga vid en vacker sjö i idyllisk miljö som Jackies far tog med henne till som liten. Men Jackie börjar uppvisa nya illavarslande sidor Jules inte sett innan och något verkar inte stå helt rätt till. En kärlekssemester blir snabbt till en dödlig lek utan dess like.
Otroligt starka rollprestationer från både Hannah Emily Anderson som Jackie och Brittany Allen som Jules. En elektrisk kemi laddas dem emellan, både sprunget ur kärlek och hat. Och spänningen avtar inte en enda minut hela filmen igenom. Varje scen är som ett fotografi. Även brutaliteten är lika slagkraftig som estetiken. Och flera scener lyckades chocka mig, på ett sådant sätt att man måste se mer vad som händer. Storslaget och tjusigt soundtrack sätter tonen för detta bestialiska skogsäventyr där man inte helt kan gissa förrän precis vid slutet vad som faktiskt kommer att avsluta det hela. Några minus för viss brist på logik samt viss överdriven mordscen (ska inte spoila ngt dock). Men jag gillade filmen ändå i stort. Den psykade mig. Den fick mig att dra efter andan. Den fick mig att lyssna. Den fick mig att jubla.
Så se den, om du är ute efter något våldsamt och psykologiskt i skräck-väg. Mycket sevärd enligt mig.
7,5 blodiga jaktknivar av 10
Fear Not The Dark 