Arkiv för Mordgåta

Malcolm Max – Gravskändarna av Peter Mennigen, Ingo Römling, Andreas Eriksson

Posted in Recensioner - Skräcklitteratur with tags , , , , , , , , on 28 maj, 2018 by fearnotthedark

Grafisk skräckroman från 2017. Vampyrjägaren Malcolm Max & halvvampyren Charisma löser mystisk mordgåta i Londons 1800tals-sfär.

Handling baksidan: ”En återuppstånden seriemördares grav, mystiska nattliga likstölder, romantisk frustration, mörka hemligheter, en farlig fiende, kallblodiga mord, svekfulla intriger, bisarra uppfinningar, exotiska dödsbesvärjelser, en mordmisstänkt stolt hjälte och en halvvampyrs allra första kyss förenas i denna viktorianska skräckberättelse.

Malcolm Max och hans våghalsiga följeslagerska Charisma kommer Anno Domini 1889 märkliga händelser på spåren i London, vilket hotar att ha en negativ inverkan på deras livslängd. I gaslyktornas flackande sken återupptas en serie av grymma mord på kvinnor, som borde ha tagit slut när den dödsdömde »Poeten« mötte sitt öde. Dessa blodiga dåd kan ha ett samband med de likstölder som Malcolm Max utreder på uppdrag av det hemliga sällskapet »Custodes Lucis«. Snart får vampyrjägaren och halvvampyren lära sig hur snabbt det kan gå från att vara jägaren till att bli den jagade.

Ett härligt mystiskt äventyr i pampiga men smutsiga London år 1889! Spännande historia utan en tråkig minut. Snyggt tecknat, viktorianskt strikt men ändå smutsigt och rått. Jag fattade snabbt tycke för halvvampyren Charisma Myskina, denna kaxiga och smarta och vackra individ. Hon underhåller mycket genom berättelsen. Speciellt i första scenen då hon tvunget vill prova och se vad en kyss innebär 😀 Likstölder och mystiska ritualer följer därefter i intressanta former. En fin blandning mellan Sherlock Holmes-viktorianskt, vampyrromantik och ångpunk. Välutvecklade karaktärer, både Charisma och Max, i detaljerade teckningar fulla med rafflande äventyr och som slutar i lite utav en cliffhanger! Ska bli spännande att se hur historien fortsätter sen. En annorlunda och cool berättelse helt klart.

Något för dig som gillar grafiska romaner, viktorianskt och ångpunk (steampunk). Klart läsvärt!

4 korsetter av 5

 

Annonser

The Bird with the Crystal Plumage

Posted in Recensioner - Skräckfilm with tags , , , , , on 26 maj, 2018 by fearnotthedark

Italiensk skräck från 1970. Ett vittne till mordförsök blir förföljd av en seriemördare.

Handling Imdb: ”A witness of an attack, a writer becomes stalked by a serial killer.

Den sista Argento-filmen jag såg denna månad blev denna The Bird with the Crystal Plumage. Och den var hyfsad i sina partier. Första mordförsök-scenen är verkligen intressant men mordgåtan som följer blir långrandig och småtråkig enligt mig. Snygg, som alltid i dessa filmer, men monoton. Däremot blev jag överraskad i slutet där historien blev mycket mer fängslande och där skådisen Eva Renzi verkligen lyser starkt i sin rolltolkning! Spännande början, välskrivet & fascinerande slut men en tråkig mitt alltså enligt mig. Dock alltid snygg scenografi. Och fint soundtrack. Mina favoriter i Argento-genren är just nu alltså: Suspiria, Deep Red & The Cat o’Nine Tails. Och Phenomena var hyfsad.

Trivia: Fågelsorten ”Hornitus Nevalis” som nämns existerar inte i verkligheten, fågeln som används i en scen är Grå krontrana. Man spelade in allt på bara 6 veckor. Inte den första giallo-filmen men detta var filmen som gjorde Giallo-genren mer känd och startade trenden för fler giallo’s därefter.

Något för dig som gillar giallo och mordgåtor. Sevärd.

3,5 kristallfåglar av 5

The Cat o’Nine Tails

Posted in Recensioner - Skräckfilm with tags , , , , , , on 24 maj, 2018 by fearnotthedark

Italiensk skräck från 1971. En reporter och en blind pensionerad journalist löser en serie mord ihop som har att göra med hemliga genetiska experiment.

Handling Imdb: ”A newspaper reporter and a retired, blind journalist try to solve a series of killings connected to a pharmaceutical company’s experimental, top-secret research projects and in so doing, both become targets of the killer.

Den tredje Argento-filmen denna månad blev denna The Cat o’Nine Tails. Och den var mycket bättre än de två andra tyckte jag. Karaktärerna var mer fylliga och nyanserade. Scenografin var ordentligt snygg. Mordgåtan var välplanerad och riktigt spännande. Fascinerande dialog även. Jag tyckte om den väldigt blygsamma sexscenen också, ovanligt att se nuförtiden och även ovanligt för just det öppensinnade 70-talet! 😀 Själva motivet för morden är också fängslande intressant kan jag säga, vetenskap och genetikforskning i all sin tjusning. Något så ovanligt som en både vacker och välskriven giallo, inget tomt skal här inte. Riktigt duktiga skådisar: James Franciscus, Karl Malden, Catherine Spaak, Pier Paolo Capponi, Rada Rassimov, Horst Frank och många fler. Jag hoppas att resterande giallos av Argento är lika bra som denna. Mönstret verkar hittills vara: ju äldre giallo, desto bättre film.

Lite rolig trivia: Denna film var den Dario Argento själv tyckte minst om. På en gravsten vid kyrkogården står det Di Dario som står för Dario’s.

En film för dig som gillar giallos, mordgåtor och vackra miljöer. Mycket sevärd.

4 mordgåtor av 5

Blood and Black Lace

Posted in Recensioner - Skräckfilm with tags , , , , , , on 27 april, 2017 by fearnotthedark

Giallo-skräckfilm från 1964. En maskerad mördare klädd i svart härjar runt i ett modehus och mördar modeller, en efter en.. men varför?

Handling Imdb: ”A shadowy killer in black brutally murders fashion models.

Dags för en giallo-klassiker! Skulle säga som inledning att detta är lyxpralinen bland eldoradochokladen av skräckfilmer! Det finaste och snyggaste inom skräck, som ändå har hyfsat skådespel och en intressant handling. Och jo, mördandet av vackra damer är det som står i centrum, men det är hemskt snyggt oavsett. Och det finns även starka damer som slår tillbaka samt inte är så oskyldiga som de verkar och det är intressant. Dialogen är emellanåt banal och kliché-aktig ja men det var i sin tid att prata så i film på 60-talet. Men åh, miljöerna och modet är så pampigt 60-tal, ja nästan kungligt 60-tal så det känns som en hel modevisning av Christian Dior. Man har klart designern Christian Dior som förebild här också, observera skylten i början som lyder: ”Christian Haute Couture”!

Skådisarna är hyfsat bra och spänningen är hög. Skickligt filmat som en lek med olika färgglada ljussättningar och mörka skuggor. Allt sker så stillsamt och långsamt emellanåt för att öka spänningen och det funkar bra. Jag gillar att man faktiskt får se mördaren frakta liken efter morden också, ovanlig företeelse! Brukar vara så att liken magiskt försvunnit strax efter mordet annars! Så kul med lite variation. Gillar också slutet där det blev en intressant twist ang historien kring motivet. Och varje scen är minsann som ett vackert fotografi, lovely! Inte en tråkig minut enligt mig. En stilig skräckklassiker. Inte ett snyggt tomt skal alltså utan ett snyggt skal med saftigt innehåll!

Något för dig som gillar giallo, italienskt och mode! Rekommenderas varmt och starkt!

4 eyelinerprydda lösögonfransar av 5

 

 

Abattoir

Posted in Recensioner - Skräckfilm with tags , , , on 11 januari, 2017 by fearnotthedark

abattoirposter

Spökskräckis från 2016. En journalist tar hjälp av en polis som nystar upp ett fall kring varför en man mördat hennes systers familj. Vem är mannen och vad är hans stora projekt?

Handling Imdb:”An investigative reporter teams up with a Police officer to solve the mystery of why a seemingly good man murdered her sister’s family.

Återigen en film som ser bra ut men som har fattigt innehåll. Produktionen är bra, Hollywood-style. Skådisarna är inte så dåliga som det sägs, de gör ett ok jobb. Idén bakom manuset är bra men det är dåligt utfört. Det är lite old school noir-känsla över filmen men utöver det är det rätt tråkigt :/ Blev besviken för trailern var rätt spännande samt bilderna coola. Fint intro och snyggt outro dock.

Jessica Lowndes gjorde en bra roll i en helt ok tv-film en gång, ”A Mother’s Nightmare” (2012), men här i ”Abattoir” är hon inget mer än ok. Dayton Callie spelar en intressant roll men han gör bara ett ok jobb, till skillnad från ”Sons of Anarchy” där han verkligen ger allt. Resten av skådisarna är inte så kända för mig och ingen annan utmärkte sig något heller.

Handlingen målar upp något som skulle kunna bli spektakulärt, hur man bygger ett spökhus, men det blir bara fina bilder och en potentiellt cool idé och dessvärre ingen bra film. Vill du ha något i bakgrunden som är fint att se på någon gång då och då så se denna, annars finns det bättre.

2 spöken av 5

abattoir_selects_

abattoir-2016

abattoir3

abattoir

abattoir-movie

Fadersmord av Carina Bergfeldt

Posted in Recensioner - Skräcklitteratur with tags , , , , , , , , , , , on 26 maj, 2016 by fearnotthedark

fadersmord-bergfeldt_carina

Psykologisk skräckroman från 2012 av Carina Bergfeldt. En dotter planerar mordet på sin hemska far i en söt anteckningsbok täckt av färgglada muffins, samtidigt sker en polisutredning involverande kriminalinspektör Anna Eiler & lokaltidningsreportrarna Julia Almliden & Ing-Marie Andersson kring en mördad kvinna i Simsjön.

Handling Adlibris: ”Med minutiös noggrannhet planerar en anonym mördare att genomföra ett mord på den person som gjort hennes liv till ett levande helvete. Planen på det ultimata mordet läggs i detalj enligt tvseriemördaren Dexter Morgan som förebild. Hon dokumenterar allt i den skrivbok som, trots sitt makabra innehåll, är utsmyckad som en oskuldsfull flickas dagbok med färgglada muffins. Och för att inte tappa fokus sitter en lapp på kylskåpet där: Fadersmord.

Samtidigt som fadersmordet planeras hittas en kvinna fastfrusen i Simsjön, och det är ingen tvekan om att hon har blivit mördad. Hos Skövdepolisen arbetar kriminalinspektör Anna Eiler intensivt med fallet parallellt som reportrarna Julia Almliden och Ing-Marie Andersson driver sin egen brottsutredning. Alla tre har sina personliga anledningar till att lösa mordfallet, för i den lilla staden har alla på ett eller annat sätt en relation till varandra relationer som den här vintern sätts på svåra prov. Och kanske bär en av dem på mörkaste hemligheten av alla.”

En psykologisk skräckroman-debut av Carina Bergfeldt från 2012 alltså. Jag tycker om hur Bergfeldt växlar mellan humoristiskt och psykologiskt, det blir till en jämn balans mellan lätthet och tyngd. Dock tar tyngden ibland över för mycket i partier där faderns elakheter beskrivs och ofta upprepas. Plus att historien ibland kan vara något rörig. Men språket är så kantat av en fräsch lätthet som fungerar som ett ljus i ett enormt mörker. Och det är den känslan som gör att boken blir så lättläst och spännande, man vet aldrig riktigt vad som väntar förrän det väl händer. Tycker också om att faderns brott inte handlade om sexuella övergrepp som det tyvärr ofta gör i den här typen av hämnd-roman, utan mer mental misshandel: hjärntvätt & mobbing, men även en del fysisk misshandel. Vilket gjorde det något mindre obehagligt att läsa om iaf.

Mänskliga karaktärer målas upp med problem vi alla kan relatera till: dålig kommunikation inom familjen, problematiskt känsloliv i relationer, problem att stänga av privatlivet på jobbet men främst att färgas djupt av sin uppväxt. Och det är riktigt mäktigt när kvinnan väl konfronterar sin far efter många års tystnad. Men jag finner det jobbigt att slutet i romanen inte känns som ett slut, utan bara en början på ett slut, många frågetecken är kvar. Det som inletts avslutas inte. Och det störde mig mest. När boken i övrigt var så bra, men också mentalt påfrestande, och så får man inte ett riktigt avslut. Det finns en fristående uppföljare, som jag nu måste köpa för att få veta mer! 😀 Och det kändes lite som att bli snuvad på konfekten (muffins-hänvisning 😉 ) som jag ju ville ha 😀

Men trots det så är det fortfarande en otroligt fyllig & intressant psykologisk skräckresa till en kvinnas svåra barndom parallellt med mycket intressanta intriger inom polisen och lokaltidningen. Och jag älskar alla hänvisningar till CSI, Dexter, The Alphabet Killer m.m. som Bergfeldt så skickligt lindar in i sina berättelser kring dotterns mordinspirationer 😉 En lagom tung och lagom lättsam skräckroman alltså som jag varmt kan rekommendera. Den kommer alltid finnas i min bokhylla, kan jag säga utan tvekan 🙂

4 muffins av 5

Kiss Me Deadly

Posted in Thriller/Scifi/Fantasyfilm with tags , , , , , , , on 13 juli, 2015 by fearnotthedark

kissmedeadly

Dagens film blev en stilig film noir från anno 1955 innehållandes vackra kvinnor i nöd, stiliga män som röker och löser mordgåtor, några bad guys, tjusiga bilar och dessutom ett ockult fenomen:)

Handling Imdb: ”A doomed female hitchhiker pulls Mike Hammer into a deadly whirlpool of intrigue, revolving around a mysterious ”great whatsit.” ”

Filmen börjar som en thriller och slutar som en skräckfilm faktiskt. Unikt koncept kring den ockulta biten, kul att se sådant i ett äldre stuk på det sättet de framställer det här. Filmen flödar av vackra kvinnor som oftast är i nöd men en och annan kvinna visar faktiskt en del styrka och det är kul att se i en så pass utvecklad ”hemmafru-era” som 50-talet 🙂 Manuset är välskrivet och dialogen känns väl inövad. Risken med det är ju dock att vissa repliker och beteenden känns overkill eller påklistrade att man måste skratta till lite, men det var hur skådespeleriet såg ut då 🙂 Men snyggt är det från första minuten till sista sekunden. Klassisk elegans ända ut i fingerspetsarna. Och bra plot samt toppenskådisar!

Låt oss gå in på några speciellt underhållande detaljer 😉 Den kvinnliga liftaren i början, karaktären Christina, flämtar så otroligt länge efter att ha sprungit att jag börjar skratta högt 😀 Hon måste ha flämtat i minst 3 minuter ungefär, det var otroligt distraherande och irriterande måste jag säga.. Och i scenen efter är hon självsäkerheten själv, byter personlighet konstant under sin tid i filmen, det blev något för mycket. Sedan har vi obducenten som pressar Mike på pengar. Han verkar så självsäker i början men blir som en ynkligt skrikande tonåring när Mike sakta men säkert klämmer hans hand i en skrivbordslåda. Och seriöst, obducenten med all den självsäkerheten borde ha sett den grejen komma, var ju som att han lade fram handen så att Mike kunde komma åt! Men ja, filmen är bra ändå men gosh, sådana detaljer blir lite för roliga ibland 😀 En fantastisk sångerska är med också vid namn Kitty White. Plus att man hör Nat King Coles ljuva toner i bilradion i den första scenen, underbar röst där också.

Se den här om du gillar film noir, mordgåtor med en ockult twist och klassisk elegans 🙂 Den är riktigt bra 🙂

”Just to hold the soft part of your arms is a meal”

4 kyssar av 5

M&V

kissme

kiss-me-deadly

kiss7

kiss-me-deadly-ralph-meeker-1955

IMG0021.tif

Kiss-Me