Arkiv för Mordhistoria

Romasanta

Posted in Recensioner - Skräckfilm with tags , , , , on 3 mars, 2018 by fearnotthedark

Varulvskräckis från 2004. Baserat på en riktig händelse om Romasanta, den resande affärsmannen och charmören som bestialiskt mördar för att få det han vill ha.

Handling Imdb: ”An uproar is caused when some mutilated cadavers are discovered, giving way to the legend of the ”Werewolf of Allariz”. A traveling vendor rolls through the forest in his old wagon. A woman from every village on his route faithfully awaits him. He’s attractive, intelligent, charming…. But he’s also the monster feared by all. His most recent prey, Barbara will soon become the one who hunts him down. The film is based on the true-life story of Manuel Blanco Romasanta, the traveling vendor, who confessed to the murders of thirteen people, using their body fat to make soap. Romasanta was tried in Allaríz in 1852 and avoided capital punishment by proclaiming he was a werewolf. Barbara was the lone survivor of four sisters.

Nu blir det mer varulvar! Men denna är mer en psykologisk skräckfilm och olycklig kärlekshistoria än just en monsterskräckis. Så vill du enbart se en monsterskräckis blir du nog besviken. Julian Sands är dock för mjuk för att spela rollen som Romasanta, en man som ska vara charmig men ändå rå och brutal. Julian passar bättre som trollkarl eller vampyr och sådant men som varulvsman, nej. Kan tycka att Viggo Mortensen hade passat klockrent i rollen istället, en av få som kan vara både charmerande och rå. Gillar annars Julian Sands helt klart men inte i denna roll. Elsa Pataky stjäl hela showen istället som kärleksintresset Barbara. Hon visar lidelse, passion och rädsla, hela registret, och hon gör det fantastiskt bra. Samt att hon är sällsynt vacker också. Så det blev lite utav Barbaras film detta, tyckte jag, mer än en film om Romasanta. Och inget fel med det. Det gav en mer stilfull mörkromantisk ton till en annars lite halvdan film.

Men så till varulvsdelen. Det är ju mer eller mindre redan förklarat i handlingen på Imdb. Romasanta påstod att han var varulv då han mördat med sin vän för att slippa dödsstraff och få psykiatrisk vård. Denna film nystar vidare på om det faktiskt var så att han blev varulv, desto mer åt det psykologiska hållet än att inta själva monsterformen. Vi får se mer utav den intensiva blicken, bitandet och sådant. Men en transformationsscen finns, medelmåttigt gjort tyvärr. För mig blir det otillräckligt då jag hellre ser en monsterfilm. Om jag ska se en psykologisk skräckfilm måste huvudrollen kännas mer rätt och intensiv än hur Sands var här. Synd på vad som kunnat vara en intressant karaktär och fascinerande mordhistoria men som blev mer en kärlekshistoria till Barbara istället. Fängslande demonstrationer och föreläsningar dock av Professor Philips om fenomenet lykantropi och hur något inom en kan ta över utan att man själv vill det. Professorn och Elsa Pataky var alltså de faktorer som gjorde filmen intressant för mig. En halvbra film som hade stor potential men som föll lite på grund av fel huvudroll och ett något långsamt samt rörigt manus.

En film för er som gillar psykologisk skräck och mörka kärlekshistorier. Sevärd ändå.

3 Barbaras av 5

 

Annonser

House at the end of the street

Posted in Recensioner - Skräckfilm with tags , , , on 23 februari, 2013 by fearnotthedark

HouseattheEndoftheStreet

Handling: En mor och dotter flyttar till en ny stad och bor plötsligt i huset bredvid ett hus där en flicka dödat sina föräldrar. Dottern blir vän med den överlevande sonen och faran verkar inte vara över än..

Från 2012. En mycket bra skräckfilm. Med vändningar och bra spänningsuppbyggnad. Jennifer Lawrence är bra i rollen som dottern och lawrenceElisabeth Shue är bra som modern. Polisen Bill är bra och snäll. Max Thieriot spelar bra som den försiktiga överlevande sonen. Fina husvyer och gröna miljöer bjuds det också på. Intressant historia kring mordet på föräldrarna och kring dotterns skada. De går in på allt här och inte glömmer något. De knyter ihop påsen så att säga. Så inga trådar hänger löst som det kan bli i dåliga skräckfilmer. De filmer där man lägger ut olika ledtrådar och bara knyter ihop en av dem så hänger de andra löst och de lägger alla pengar på specialeffekter istället. Som i en annan film jag såg nyligen, som jag inte orkar skriva om för att den var så tunn och dålig, ”Kallt byte”. En norsk skräckis som la ut flera ledtrådar kring mördaren men bara knöt ihop en av dem o lät de andra falla bort i intet. Inte kul. Se inte den. Men här går man in på allt, i lugn takt och med spänning. Slutet var speciellt intressant, mer kan jag inte säga om det! Mycket spänning, mycket mordhistoria, en del på-landet-känsla, mycket mor&dotter-relationsproblem och en del mord&blod.

4 snöflingor av 5