Arkiv för ockultism

The Ritual

Posted in Recensioner - Skräckfilm with tags , , , , , , on 23 februari, 2018 by fearnotthedark

Ockultskräckis från 2017. Några gamla vänner återförenas i en resa till den norrländska skogen i Sverige men en ondskefull närvaro plågar dem. Vad är det och vad vill den?

Handling Imdb: ”A group of college friends reunite for a trip to the forest, but encounter a menacing presence in the woods that’s stalking them.

Lite utav en överraskning till film! Den lämnar en fundersam och stämningsfull på ett konstigt sätt. Några britter återförenas alltså för att ha roligt men det roliga övergår snabbt till rannsakande av ens synder samt en märklig närvaro av en stor monstruös varelse. Vi går från grå vardag till pubkväll till tältande i den stillsamma norrländska skogen till mystik och folklore/folktro. Och det funkar faktiskt. Det funkar bra. Inte ens CGI:n stör mig. Monstret är faktiskt välgjort och man visar den lagom mycket också. Ett intressant monster också skulle jag säga. Jag skriver ”monster” för att inte spoila för mycket här. Skådisarna har god kemi och själva manuset med alla dess nyanser är spännande och tänkvärt. Ett plus hade varit om de faktiskt också filmat i Sverige men det är filmat i Rumänien, antagligen för att det var billigare så. I vilket fall så ser det faktiskt ut som en svensk skog i all dess stillsamma och mäktiga prakt. Miljöerna är fantastiska genom hela filmen. Träden, husen, elden, röken, ritualen. Enda minusen skulle vara att byborna inte pratade ett ord svenska och att skådisen Robert James-Collier (från briljanta ”Downton Abbey”) inte fick vara med så länge. Samt att historien kanske hade passat desto mer i just Rumänien då berättelsen känns lite för otrolig att ta plats i Sverige, men just skogen känns ju väldigt svensk iaf. Men utöver det så är det en intressant ny skräckfilm. Filmen är baserad på en bok av Adam Nevill med samma namn ”The Ritual”. Jag känner absolut att jag måste läsa den om man säger så 😉 Jag vill åt ännu mer detaljer kring byn, varelsen och skogen! Så ett planerat inköp av denna absolut, både filmen och boken.

En film för dig som gillar folklore/folktro och praktfull svensk skog. Mycket sevärd! 🙂

4 horn av 5

 

 

 

Annonser

Burn Witch Burn (Night of The Eagle)

Posted in Recensioner - Skräckfilm with tags , , , , , on 4 augusti, 2017 by fearnotthedark

Häxskräckfilm från 1962. En professor upptäcker att hans fru utövat magi i hemlighet under flera års tid och har placerat skyddsamuletter över hela huset. Han tvingar henne att bränna dem allihop och köper inte hennes historia om att de bara finns där för att skydda honom mot andra onda krafter som hon känt av bland hans arbetskollegor. När skydden är borta finns inget som hejdar ondskan och en kamp om liv och död börjar…

Handling Imdb: ”A skeptical college professor discovers that his wife has been practicing magic for years. Like the learned, rational fellow he is, he forces her to destroy all her magical charms and protective devices, and stop that foolishness. He isn’t put off by her insistence that his professional rivals are working magic against him, and her protections are necessary to his career and life.

En fyllig och spännande äldre skräckis med mycket ockulta inslag, utmärkta skådisar och vacker scendesign. Välskrivet, välgjort, välspelat. Även coola specialeffekter faktiskt med den stora örnen som jagar dem mot slutet! Janet Blair är skicklig som den magiutövande hemmafrun. Peter Wyngarde spelar professorn väldigt bra, främst just i scenerna där han blir jagad av örnen. Han skakar på ett sätt som bara genuint rädda personer kan göra, imponerande utfört. Margaret Johnston har dock den mest intressanta karaktären enligt mig. Hon haltar, pratar väldigt elakt/uppnosigt och är inte typiskt bildskön som andra frontkvinnor i 60-talets era. Man märker att något är lite speciellt med henne verkligen. Stark karaktärstolkning med kraftfulla ögon.

Vad gäller det ockulta så får vi se tarotkort, voodoo-dockor, aska, djurskallar och döda djur i askar m.m. Så en variation av magiska ting med olika funktioner. Även en bok med Black Magic-tema synes i filmen. Så den magi som används ska uppfattas som mörk/ond. Introt är speciellt som en liten magisk introduktion kring vad man ska få se och det binds ihop med slutet väldigt bra, håll koll på sista texten som synes. Fokuset i filmen ligger på ens tro, det man tror på kan antingen förgöra dig eller frigöra dig.

En film för er som gillar 60-tal, magi och svartvit skräckfilm. Kan klart rekommendera den 🙂

3,5 skyddsamuletter av 5

The Devil’s Candy

Posted in Recensioner - Skräckfilm with tags , , , , , on 6 april, 2017 by fearnotthedark

Hårdrocksskräckfilm från 2015. En konstnär blir förhäxad av sataniska krafter när hans familj flyttar in i sitt drömhus i Texas. Regissören Sean Byrnes andra film, den första var ”The Loved Ones”.

Handling Imdb: ”A struggling painter is possessed by satanic forces after he and his young family move into their dream home in rural Texas, in this creepy haunted-house tale.

En fantastisk indie-film om en satanisk kraft i Texas med massa härlig hårdrock i bakgrunden. En hel hårdrocksfamilj hittar sitt drömhus och flyttar in. Märkliga röster lockar in Jesse in i det sataniska fördärvet och han börjar måla bättre, men på ett sätt han inte ens minns. En märklig man knackar på en dag för att flytta tillbaka där han bott förut men familjen nekar honom. Det som följer efter det blir farligt och otroligt mörkt.

Jag tyckte mycket om Sean Byrnes första långfilm ” The Loved Ones” och har recenserat den här också, sök på titeln här i bloggen så dyker den upp. Så naturligtvis var jag hemskt nyfiken på detta nya verk han skapat. Har velat se den i två år men den har varit fasligt svår att få tag på. Men nu äntligen fick jag se den. Och jag blev inte besviken, den är spektakulär på Sean Byrnes speciella unika sätt: hårdrock, ångest, djävulskrafter, konstnärlig stil. Ethan Embrys gestaltning av den kämpande konstnären Jesse är riktigt härlig, han är både galet stilig och charmig, allt på en gång. Embry skådespelar så intensivt att man nästan kan se hans humör baserat på varje muskel i hans kropp, hur dem rör sig i takt med målandet/musiken/passionen. Lovely! Dottern Zooey, spelas av Kiara Glasco, är också riktigt bra och smart i sin roll. Glasco kunde agera bra med kameran men ändå behålla sin naturlighet. Frun Astrid, Shiri Appleby, är lika bra i sin roll även hon. Jag har lite problem med mannen Ray som vill flytta tillbaka i huset. Ray spelas av Pruitt Taylor Vince som brukar spela udda karaktärer i filmer och serier och vanligtvis brukar jag tycka att han gör intressanta roller men här var han lite för återhållsam för min smak. Och gör så dumma saker emellanåt, hade problem med hans lågmälda beteende antar jag. Han ska verka farlig men jag uppfattade honom tyvärr inte som så farlig. Den biten plus att manuset kanske inte har den fylligaste handlingen emellanåt drar ner betyget på filmen. Men jag uppskattar det konstnärliga och Embrys samt Glascos rolltolkningar otroligt mycket så det är ok. Och soundtracket är svängigt praktfull hårdrock all the way. Man ska nog se filmen mer som ett konstverk än som en skräckfilm egentligen. Ett våldsamt vackert konstverk.

Något för er som gillar hårdrock, Sean Byrnes stil, Ethan Embry och mörka krafter. Kan varmt rekommendera den.

4 hårdrockskonstnärer av 5