Övernaturlig skräckis från 2020. Två äldre satanister kidnappar en gravid kvinna och försöker tillkalla deras barnbarns ande i hennes ofödda barn. De väcker istället något mycket större..
Handling Imdb: ”A bereaved Satanist couple kidnap a pregnant woman so they can use an ancient spellbook to put their dead grandson’s spirit into her unborn child but end up summoning more than they bargained for.”
En film som överraskade mig. Riktigt bra skådisar. Intressant och spännande handling. En film som både ser bra ut samt har fascinerande innehåll. De sataniska ritualerna ser riktigt snygga ut samt har en realistisk och casual touch. Specialeffekterna är on point och inte för mycket. Jag är i stort rätt nöjd med filmen. Synd att den inte fått mer publicitet och cred, för det är den värd. Intressant att både regissör och manusskribent mest gjort gulliga filmer innan denna. Detta är dock mer deras kall skulle jag säga 😀 För dem gör det bra här.
Det är en seriös film, men små komiska moment finns. Som t.ex. när de pratar om vad de ska äta för snacks innan ritualen och när den stora ockult-expertens mor skriker att maten är klar medan han försöker läsa onda böcker nere i källaren 😛 Jag skrattade högt båda gångerna 😀 Men i övrigt är det seriöst och engagerande. Med flera riktigt läskiga scener faktiskt! 2 scener skrämde vettet ur mig. På riktigt.
Julian Richings, Sheila McCarthy, Josh Cruddas och Konstantina Mantelos är stjärnorna. Justin G. Dyck är regissören och Keith Cooper är manusskribent. Filmen är från Canada. Soundtracket är även det så passande och förträffligt. Slutet kunde vara något bättre men i stort ändå en god skräckis. Rätt blygsam budget men de gjorde mycket med den. Mycket sevärt!
En film för er som gillar det ockulta, övernaturligt och läskigheter. Rekommenderas varmt.
Norsk skräckfilm från 2021. I den norska sommaren upptäcker några barn att de besitter övernaturliga krafter och leken blir plötsligt riktigt farlig.
Handling Imdb: ”During the bright Nordic summer, a group of children reveal their dark and mysterious powers when the adults aren’t looking. In this original and gripping supernatural thriller, playtime takes a dangerous turn.”
En film som förvånade mig rejält och tog mig med storm. Otroligt välgjord film med smart manus och så duktiga barnskådisar. Ett fantastiskt fokus på detaljer. Man är så nära dessa små mäktiga individer och känner deras smärta och glädje. Ångestfyllt och intensiva känslor hela filmen igenom. Finurliga förklaringar till lekar barn leker som små och hur de kan ha en sanning bakom sig. En stark påtaglig realism genomsyrar filmens olika element och gör den ännu mer skrämmande. Och den lilla CGI:n som används är subtil och precis lagom, så att det nästan ser verkligt ut. Filmens andra titel är ”The Innocents”. Och nog är flera av barnen oskyldiga men en av dem har svårt att hantera sitt inre mörker och blir ordentligt farlig. De vänskaper som skapas under historiens gång är så fina, speciellt den mellan Anna och Aisha. Anna med grav autism och Aisha med vitiligo, superfina på sina speciella sätt ❤ Känsliga varnas för att djur skadas i filmen, givetvis inte på riktigt, men det ser verkligt ut så vill varna lite för det.
Oerhört kul att fler bra nordiska skräckfilmer kommer fram och får erkännande i internationell filmkultur ❤ Inflytelserikt, våldsamt, obehagligt, känslostormande, lekfullt, godhet vs ondska, insiktsfullt, kreativt, vackert. En högst sevärd skräckfilm som bearbetar så många saker. Av regissör och manusskribent Eskil Vogt som också bl.a. skrivit en film som heter ”Thelma” (2017) som jag definitivt måste kolla in framöver. Så skicklig och intressant skribent. En film som gjorde intryck och kommer kommas ihåg länge.
Något för dig som gillar stillsam nordisk skräck, psykologisk skräck samt övernaturligt. Rekommenderas varmt.
Skräckfilm från 1992. Candyman framkallas oavsiktligt när en student undersöker myten om monstret.
Handling Imdb: ”The Candyman, a murderous soul with a hook for a hand, is accidentally summoned to reality by a skeptic grad student researching the monster’s myth.”
Jag fortsätter med 90talsskräckisar. Här är ett guldkorn jag äntligen tagit tag i att se från början till slut, istället för sedda glimtar här och där innan. Och vilken otroligt fyllig och välgjord skräckfilm. Man tar upp samhälleliga frågor om klass, rasism samtidigt som man bearbetar myter och trauman och relationer. Skräckdrama, psykologisk skräck och övernaturlig skräck, tre i ett. Och det vävs ihop fint till en utmärkt helhet. Clive Barker, Virgina Madsen och Tony Todd är en treenighet som gör sig riktigt bra här. Virginia Madsen har jag sett i mindre roller innan men hon gör sig toppenbra i huvudroller ser man här. Likaså Tony Todd med sin silkeslena och mystiska röst. Mäktigt till max. Engagerande, storartat, roande, hårresande är orden jag väljer att beskriva denna film med. Mindblowing är ett till ord. Tyckte mycket om den. En bastant och betydande klassiker. Se den om ni inte sett den än. Kanske blir att jag ser den nya Candyman också sen, men den slår nog inte denna hit.
En film för dig som gillar myter, samhällsteman och kvalitetsskräckfilm. Mycket sevärd.
Övernaturlig skräckis från 1988. Ägaren till ett vaxmuseum använder sin utställning för att väcka ondska.
Handling Imdb: ”A wax museum owner uses his horror exhibits to unleash evil on the world.”
Ett fascinerande guldkorn sprunget ur 80tals-världen. En otroligt kul idé med statyer och konst som vaknar till liv med ondskefulla intentioner. Inte originellt men rätt unikt hur det gestaltas här. Riktigt snyggt smink och härligt gamla effekter. Grymt kul men också brutalt på sina ställen. Varulvar, vampyrer, sadism, mumier och zombies. Här finns något för alla 😀 Välskrivet manus, bra rolltolkningar och mycket hjärta serverat med mycket humor. Zach Galligan, Deborah Foreman, John Rhys-Davies, David Warner är några av dem på roll-listan. Lite rörigt emellanåt. Lite corny. Men sådant är 80-talet ❤ Scenografin är fantastiskt snygg, och dramaturgin är spännande.
Roliga faktan då. Jason Voorhees och ”The Thing” från 1982 kom nästan med i vaxutställningen men uteslöts pga lagliga dispyter. Kane Hodder, som porträtterar Jason oftast, var dock ändå stuntman i filmen och spelade även Frankenstein’s monster! Det som skulle föreställa människokött som åts i en scen var egentligen en smet bestående av rabarber, vattenmelon och jordgubbar. Huset i intro-scenen var samma hus som användes bl.a. i filmen ”Witchboard” (1986). Makeupartisten Bob Keen skapade en ”Howling”-liknande varulv i filmen, och den blev riktigt bra. En söt och 80-nostalgisk film som roade mycket.
Något för er som diggar 80-tal och övernaturligt samt praktiska effekter. Mycket sevärd 🙂
Övernaturlig skräckfilm från 2021. En dövstum flicka blir upplyst av Jungfru Maria och kan plötsligt tala, höra och hela de sjuka. Men är det verkligen Jungfru Maria frågar man sig när även mer hemska händelser inträffar.
Handling Imdb: ”A hearing-impaired girl is visited by the Virgin Mary and can suddenly hear, speak, and heal the sick. As people flock to witness her miracles, terrifying events unfold. Are they the work of the Virgin Mary or something much more sinister?”
Det börjar intressant i filmen och det finns god potential i idén bakom. Men för mycket jumpscares, för svagt manus och svagt skådespel drar ner betyget rätt mycket. Jeffrey Dean Morgan som brukar vara hyfsad och bra i film, serier fungerar inte bra här. Dålig kemi mellan alla skådisar och dåligt skådespelande överhuvudtaget. Flickan Alice, som gestaltas av Cricket Brown, spelar dock bra. Men det är det enda som funkar någorlunda i denna mediokra skräckis. Det religiösa intresserar mig alltid och godhet vs ondska-temat är fascinerande men användandet av för mycket jumpscares hämmade min nyfikenhet. Samt det övriga dåliga. Trots stora namn i roll-listan som Cary Elwes och Jeffrey Dean Morgan blir det ändå ett mediokert betyg. Och nog lägre än det till och med. Historien byggs på en roman vid namn ”Shrine” av James Herbert, hoppas verkligen att boken är bättre. Trailern var så mycket mer intressant än själva filmen. Mycket tråkigt. Oinspirerat, obrytt och förvirrat är mitt intryck.
Något för er som gillar religiöst inom skräck och jumpscares. Inte så sevärd tyckte jag.
Övernaturlig skräckis från 2021. Camille anländer till Fairfield Academy som ny student och nystar upp ett olöst mord-mysterium.
Handling Imdb: ”Camille, a young woman who arrives at the Fairfield Academy following one of the student’s untimely and violent death.”
And now for something completely different igen. Studenter och seanser alltså. Jag hoppades på lite ”The Craft”-vibbar. Men något sådant infann sig inte alls. Manuset är väldigt slarvigt. Skådisarna är helt urusla med dålig tajming och kass kemi dem emellan. Ingen trovärdig känsla uppstår någonstans i filmen. Någon blir skadad och skriker långt efter skadegörelsen. Någon ska avslöja den stora sanningen men låter mest som att denne berättar om vad de gjort i helgen ungefär. En helt omotiverad kyss utan någon uppbyggnad. Inte alls lika värdig film som manusskribentens tidigare verk ”The Guest” eller ”You’re next”. Blev grymt besviken. Kan vara en av de sämsta filmerna jag sett på ett bra tag. Som en d-film. Det enda intressanta i filmen var de halvdåligt gjorda maskerna som de påbörjade en bakgrundshistoria till men som ebbade ut i ingenting. Tyvärr ett botten-napp. Kolla in ”The Craft” istället för bra ockult-magi-skola-skräck-feeling.
Något för dig som gillar skol-miljöer och det ockulta. Men det finns klart mycket bättre. Icke sevärd enligt mig.
Övernaturlig skräckfilm från 2020. En änka börjar upptäcka sin avlidne makes mörka hemligheter.
Handling Imdb: ”A widowbegins to uncover her recently deceased husband’s disturbing secrets.”
Jag fick tipset av en svensk författarinna om att se denna och litar på hennes omdöme, och det var absolut en fascinerande film på flera plan. En gåtfull historia med originellt berättande.
Rebecca Hall är lysande i rollen som den sörjande änkan Beth. Beth har precis förlorat sin make som tagit livet av sig och börjar märka av märkliga händelser i sitt hus, som om det vore hemsökt. Kan det vara hennes make? En otroligt spännande film som leder in på ett unikt spår, men ett spår som hade behövt mer utfyllnad tyckte jag. Det byggs upp en väldig förväntan och jag behövde mer info, och mindre mystik, men det handlar mer om min personliga smak och hur jag vill ha min skräck serverad. Jag ville djupdyka mer i slutet och veta mer, mer liksom 😀 Men mystik är på modet nu, och inget fel med det. Men jag gillar lite mer fyllighet. Den statyn hon hittar fascinerade mig specifikt. En vidare undran om den kommer hemsöka mig 😀
Påkostad och välgjord film, kvalitet ut i fingerspetsarna. Både scenografin och berättelseförloppet är riktigt bra. Och finurligt manus. Samt bra skådisar allihop. Intresseväckande upptäckter i skog. Vackra landskap vid vatten. Jag behöver en fortsättning på denna film 😀 Behövde mer av historien som sagt. Men oavsett mitt tjat om utfyllnad så är den högst sevärd och avsevärt bättre än mycket ny skräck som kommer ut nuförtiden.
Något för dig som gillar övernaturligt och mystik. Mycket sevärd.
Övernaturlig skräckis från 1980. En märkligt lysande dimma drar in över en kuststad där det 100 år tidigare sjunkit ett skepp under mystiska omständigheter.
Handling Imdb: ”An unearthly fog rolls into a small coastal town exactly 100 years after a ship mysteriously sank in its waters.”
Då fortsätter vi spOOktober med en 80talsklassiker som jag såg på senare år och inte som liten. Så jag såg den för några år sedan och idag alldeles nyss. Ett skräckverk av Mr John Carpenter, the big guy inom skräckfilm, två år efter den mäktiga ”Halloween” kom denna ”The Fog” ut alltså. Med stora namn i rollerna. Jamie Lee Curtis, Janet Leigh, Adrienne Barbeau, Hal Holbrook, Tom Atkins. Kanske inte så läskig film, inte för mig då jag sett den på senare år och inte som liten, men filmen besitter en otrolig stämning som är sällsynt att få till idag. En ordentligt mysig spökhistoria med radioröster, dimma och levande döda sjömän. Nu är ju ”Halloween” (1978) min stora Carpenter-favorit men denna är otroligt mysig på sitt sätt. Mysig och stämningsfull medan ”Halloween” är mer skrämmande och stämningsfull. (Behöver jag ens nämna att jag är superpepp på att se ”Halloween kills” i oktober också, på tal om ”Halloween”? 😛 )
Jamie Lee Curtis gjorde sig bättre i ”Halloween” än i ”The Fog” men hennes moder Janet Leigh och Adrienne Barbeau samt Hal Holbrook är duktiga i sina roller. Och visst gör Jamie ett helt ok jobb ändå här. Jag kan aldrig kritisera henne för att jag älskar ”Halloween”-filmerna för mycket 😀 Själva manuset känns inte så fylligt och dialogerna är inte så intressanta. Men monster-effekterna, dimman och stämningen är det som lyfter filmen. Så jag tyckte om den för att den kändes som hemma liksom, 80-talet, då jag växte upp, när läskiga filmer såg ut såhär. Praktiska effekter, lite corny, neonfärger, spännande och mystiskt. Jag tyckte om ”The Fog” mer denna gång jag såg den, ett fint verk helt klart.
Något för er som diggar Carpenter, övernaturligt och 80-tal. Klart sevärd 🙂
Hoodooskräckis från 2020. En man med familj kraschar med flygplan vid mannens hemtrakter och kidnappas av en hoodoo-utövare.
Handling Imdb: ”A man crash lands in rural Appalachia and awakens in the attic of a traditional Hoodoo practitioner. He desperately tries to break free from her dark magic and save his family from a sinister ritual before the rise of the blood moon.”
SpOOktobers andra film blir Spell, en film med hoodoo som tema. Ända sedan jag såg ”Skeleton Key” (2005) har jag varit fascinerad av hoodoo och dess ritualer. Det finns rätt få skräckfilmer med detta som tema så jag blev glad när denna uppenbarade sig äntligen. Trailern verkade lovande och nu när jag precis sett den kan jag säga att jag inte blev besviken. Den levererade.
Lysande skådisar, härligt kusliga miljöer och laddad spänning. Loretta Devine och Omari Hardwick är mycket bra i sina rolltolkningar. Och det var superintressant att få se mer av dessa hoodoo-ritualer och ett stort hoodoo-laboratorium/hoodoo-rum med alla dess burkar av hemliga drycker och örter. En fröjd för ett nyfiket ockult-öga. Lite inrednings-inspiration till och med 😛 Bra historia och bra spänning. Som kritik skulle jag säga att historien kändes lite för kort och hade vunnit mer poäng om den varit fylligare och/eller längre. Historien känns lite som en nosning på hoodoo snarare än den grundliga kunskapen om det. Kommer ihåg att jag kände liknande inför filmen ”Priest” (2011) med Paul Bettany, filmen kändes som ett intro till en större historia och sedan slutade den tvärt liksom. Här i ”Spell” får det ett ordentligt slut men den utvecklar inte allt till fullo. Synd på stor potential. Men i vilket fall blev jag ändå underhållen och förtrollad.. Intressant och bra film med ett av mina favorit-teman. Ett rent nöje. Mer sånt här!
En film för er som intresserar er för magi och hoodoo. Mycket sevärd.
Skräckfilm från 2001. Ett gäng städare ska städa bort asbest i ett gammal övergivet mentalsjukhus men sjukhuset har ett hemskt förflutet som kommer tillbaka.
Handling Imdb: ”Tensions rise within an asbestos cleaning crew as they work in an abandoned mental hospital with a horrific past that seems to be coming back.”
Från mystiska hus till övergivna hemsökta mentalsjukhus. Medan jag ändå är igång och skriver mycket recensioner nu så tänkte jag köra vidare och kom på att jag har ju faktiskt inte ännu skrivit om ”Session 9” som varit en av de läskigare och bättre skräckfilmer av all skräck jag sett. Så jag såg om den för att friska upp minnet och tänker skriva om den nu äntligen.
En komplex skräckfilm som blandar övernaturligt med psykologisk skräck, fantasi med verklighet. Med många olika tolkningar och teorier, beroende på vad du själv vill se i filmen. Ett städteam gör sig redo att få bort asbest i det gamla mentalsjukhuset. Ett städteam med Gordon som ledare. Gordon har en nyfödd och fru hemma, och är ordentligt instabil och fragil, verkligen redo att brista. Resten av arbetarna skämtar på och börjar jobba. En av arbetarna, Mike, hittar gamla band med terapibehandlingar nere i källarutrymmet. Han dras till en serie band som involverar en dam vid namn Mary. Mary, som lider av personlighetsklyvning, har fyra olika personligheter. Mary, Billy, Princess och Simon. De olika banden presenterar de olika personligheterna och psykologen försöker få fram Simon och få honom att berätta vad som hände en specifik kväll när Mary lekte kurragömma. Simon uppenbarar sig inte förrän vid session 9, där hela historien nystas upp, vad som egentligen hände, hur och varför. Allt eftersom arbetaren Mike lyssnar på banden, hemsöks sjukhuset mer och mer. Och historien om Gordon nystas upp, även den.
Första gången jag såg filmen var jag häpen av hur bra och välgjord samt spännande den var. En ordentlig kvalitetsfilm. Och har inte sett om den förrän nu, cirka 10 år senare. Jag tänkte att jag som sett så mycket skräckfilm kommer klara att se en film jag redan sett innan. Jag börjar titta och känner efter 10 minuter redan att obehaget verkligen lägger sig över en när man börjar se filmen. Det är en sådan ångestladdad, obehaglig stämning som verkligen tynger ner en hela filmen igenom. Men man vill fortsätta se för att få reda på hur terapin går för Mary på banden och för att höra Simon och hela historien. Ångesten och obehaget samt spänningen är som den var då, gastkramande och bra. Men historien känns lite tunnare än jag minns. Men det beror nog också på hur man ser den. Blandar man in mycket symbolik i Gordons historia ihop med Marys psyke blir det en desto mer komplex handling. Men om man inte gör det, kan det kännas lite platt emellanåt. Mycket hänger på att höra banden och Marys historia då. För arbetarna tillför inte så mycket till handlingen, om man bara ser den utan symboliken. Jag kanske förvirrar er nu men när ni ser filmen, kommer ni att se hur jag menar, eller så vet ni det redan 🙂 Och jag vill inte skriva handlingen rakt ut, då jag brukar hålla mig ifrån spoilers så att ni ska kunna se filmen med egna ögon 🙂
Det mest spännande i filmen är ju för mig Mary och hennes olika röster och personligheter samt hur Simon resonerar i slutet. Välskrivet, välgjort och välspelat. Det är fortfarande en av de riktigt bra skräckfilmerna jag sett, men med mina nyare perspektiv i bakhuvudet, hade den kunnat bli ännu lite bättre. Ingen CGI heller, förutom i en ynka scen bara. Bara gammal hederlig övernaturlighet blandat med beteendevetenskaper. Så borde alla skräckfilmer göras. CGI gör inte en film läskigare, oftare det motsatta. Enligt mig. Om ni inte sett den här pärlan så leta fram den och roas av en gedigen, tidlös och unik skräckfilm. Regissören Brad Anderson har gjort en hel del bra grejer efter denna också, däribland ”The Machinist”, ”Stonehearst Asylum”, många episoder i serien ”Fringe”, ”The Call”, episoder i serien ”The Sinner” m.m.
En film för dig som gillar en smart handling, krypande rädsla och övergivna hus. Mycket sevärd ❤
Är en skräckfilmsnörd som bor bland lyktor med levande ljus och ett stort bibliotek med film & böcker. Jag har alltid varit intresserad av skräck och närliggande teman som thrillers/deckare/mörkare dramer och känner ofta att sådana filmer och böcker också kan bära på djupare budskap. Sedan finns det ju de filmer som enbart är otroligt underhållande utan större tanke bakom och de behövs också :-) Här följer alltså mina recensioner och tankar där jag lägger mest fokus på skräck men även lite annat närliggande mörkt.
Hoppas dem kan underhålla eller väcka någon intressant tanke om film eller om livet, vad vet jag! Hursomhelst: Enjoy! :-)
Fear Not The Dark 