Arkiv för övernaturligt

Seance

Posted in Recensioner - Skräckfilm with tags , , , , , on 20 oktober, 2021 by fearnotthedark

Övernaturlig skräckis från 2021. Camille anländer till Fairfield Academy som ny student och nystar upp ett olöst mord-mysterium.

Handling Imdb: ”Camille, a young woman who arrives at the Fairfield Academy following one of the student’s untimely and violent death.

And now for something completely different igen. Studenter och seanser alltså. Jag hoppades på lite ”The Craft”-vibbar. Men något sådant infann sig inte alls. Manuset är väldigt slarvigt. Skådisarna är helt urusla med dålig tajming och kass kemi dem emellan. Ingen trovärdig känsla uppstår någonstans i filmen. Någon blir skadad och skriker långt efter skadegörelsen. Någon ska avslöja den stora sanningen men låter mest som att denne berättar om vad de gjort i helgen ungefär. En helt omotiverad kyss utan någon uppbyggnad. Inte alls lika värdig film som manusskribentens tidigare verk ”The Guest” eller ”You’re next”. Blev grymt besviken. Kan vara en av de sämsta filmerna jag sett på ett bra tag. Som en d-film. Det enda intressanta i filmen var de halvdåligt gjorda maskerna som de påbörjade en bakgrundshistoria till men som ebbade ut i ingenting. Tyvärr ett botten-napp. Kolla in ”The Craft” istället för bra ockult-magi-skola-skräck-feeling.

Något för dig som gillar skol-miljöer och det ockulta. Men det finns klart mycket bättre. Icke sevärd enligt mig.

2 ospännande seanser av 10

The Night House

Posted in Recensioner - Skräckfilm with tags , , , , on 8 oktober, 2021 by fearnotthedark

Övernaturlig skräckfilm från 2020. En änka börjar upptäcka sin avlidne makes mörka hemligheter.

Handling Imdb: ”A widow begins to uncover her recently deceased husband’s disturbing secrets.

Jag fick tipset av en svensk författarinna om att se denna och litar på hennes omdöme, och det var absolut en fascinerande film på flera plan. En gåtfull historia med originellt berättande.

Rebecca Hall är lysande i rollen som den sörjande änkan Beth. Beth har precis förlorat sin make som tagit livet av sig och börjar märka av märkliga händelser i sitt hus, som om det vore hemsökt. Kan det vara hennes make? En otroligt spännande film som leder in på ett unikt spår, men ett spår som hade behövt mer utfyllnad tyckte jag. Det byggs upp en väldig förväntan och jag behövde mer info, och mindre mystik, men det handlar mer om min personliga smak och hur jag vill ha min skräck serverad. Jag ville djupdyka mer i slutet och veta mer, mer liksom 😀 Men mystik är på modet nu, och inget fel med det. Men jag gillar lite mer fyllighet. Den statyn hon hittar fascinerade mig specifikt. En vidare undran om den kommer hemsöka mig 😀

Påkostad och välgjord film, kvalitet ut i fingerspetsarna. Både scenografin och berättelseförloppet är riktigt bra. Och finurligt manus. Samt bra skådisar allihop. Intresseväckande upptäckter i skog. Vackra landskap vid vatten. Jag behöver en fortsättning på denna film 😀 Behövde mer av historien som sagt. Men oavsett mitt tjat om utfyllnad så är den högst sevärd och avsevärt bättre än mycket ny skräck som kommer ut nuförtiden.

Något för dig som gillar övernaturligt och mystik. Mycket sevärd.

7 röster i mörkret av 10

The Fog

Posted in Recensioner - Skräckfilm with tags , , , , , , on 7 oktober, 2021 by fearnotthedark

Övernaturlig skräckis från 1980. En märkligt lysande dimma drar in över en kuststad där det 100 år tidigare sjunkit ett skepp under mystiska omständigheter.

Handling Imdb: ”An unearthly fog rolls into a small coastal town exactly 100 years after a ship mysteriously sank in its waters.

Då fortsätter vi spOOktober med en 80talsklassiker som jag såg på senare år och inte som liten. Så jag såg den för några år sedan och idag alldeles nyss. Ett skräckverk av Mr John Carpenter, the big guy inom skräckfilm, två år efter den mäktiga ”Halloween” kom denna ”The Fog” ut alltså. Med stora namn i rollerna. Jamie Lee Curtis, Janet Leigh, Adrienne Barbeau, Hal Holbrook, Tom Atkins. Kanske inte så läskig film, inte för mig då jag sett den på senare år och inte som liten, men filmen besitter en otrolig stämning som är sällsynt att få till idag. En ordentligt mysig spökhistoria med radioröster, dimma och levande döda sjömän. Nu är ju ”Halloween” (1978) min stora Carpenter-favorit men denna är otroligt mysig på sitt sätt. Mysig och stämningsfull medan ”Halloween” är mer skrämmande och stämningsfull. (Behöver jag ens nämna att jag är superpepp på att se ”Halloween kills” i oktober också, på tal om ”Halloween”? 😛 )

Jamie Lee Curtis gjorde sig bättre i ”Halloween” än i ”The Fog” men hennes moder Janet Leigh och Adrienne Barbeau samt Hal Holbrook är duktiga i sina roller. Och visst gör Jamie ett helt ok jobb ändå här. Jag kan aldrig kritisera henne för att jag älskar ”Halloween”-filmerna för mycket 😀 Själva manuset känns inte så fylligt och dialogerna är inte så intressanta. Men monster-effekterna, dimman och stämningen är det som lyfter filmen. Så jag tyckte om den för att den kändes som hemma liksom, 80-talet, då jag växte upp, när läskiga filmer såg ut såhär. Praktiska effekter, lite corny, neonfärger, spännande och mystiskt. Jag tyckte om ”The Fog” mer denna gång jag såg den, ett fint verk helt klart.

Något för er som diggar Carpenter, övernaturligt och 80-tal. Klart sevärd 🙂

7 grönlysande dimmor av 10

Spell

Posted in Recensioner - Skräckfilm with tags , , , , , on 2 oktober, 2021 by fearnotthedark

Hoodooskräckis från 2020. En man med familj kraschar med flygplan vid mannens hemtrakter och kidnappas av en hoodoo-utövare.

Handling Imdb: ”A man crash lands in rural Appalachia and awakens in the attic of a traditional Hoodoo practitioner. He desperately tries to break free from her dark magic and save his family from a sinister ritual before the rise of the blood moon.

SpOOktobers andra film blir Spell, en film med hoodoo som tema. Ända sedan jag såg ”Skeleton Key” (2005) har jag varit fascinerad av hoodoo och dess ritualer. Det finns rätt få skräckfilmer med detta som tema så jag blev glad när denna uppenbarade sig äntligen. Trailern verkade lovande och nu när jag precis sett den kan jag säga att jag inte blev besviken. Den levererade.

Lysande skådisar, härligt kusliga miljöer och laddad spänning. Loretta Devine och Omari Hardwick är mycket bra i sina rolltolkningar. Och det var superintressant att få se mer av dessa hoodoo-ritualer och ett stort hoodoo-laboratorium/hoodoo-rum med alla dess burkar av hemliga drycker och örter. En fröjd för ett nyfiket ockult-öga. Lite inrednings-inspiration till och med 😛 Bra historia och bra spänning. Som kritik skulle jag säga att historien kändes lite för kort och hade vunnit mer poäng om den varit fylligare och/eller längre. Historien känns lite som en nosning på hoodoo snarare än den grundliga kunskapen om det. Kommer ihåg att jag kände liknande inför filmen ”Priest” (2011) med Paul Bettany, filmen kändes som ett intro till en större historia och sedan slutade den tvärt liksom. Här i ”Spell” får det ett ordentligt slut men den utvecklar inte allt till fullo. Synd på stor potential. Men i vilket fall blev jag ändå underhållen och förtrollad.. Intressant och bra film med ett av mina favorit-teman. Ett rent nöje. Mer sånt här!

En film för er som intresserar er för magi och hoodoo. Mycket sevärd.

7 boogity-dockor av 10

Session 9

Posted in Recensioner - Skräckfilm with tags , , , , , on 11 augusti, 2021 by fearnotthedark

Skräckfilm från 2001. Ett gäng städare ska städa bort asbest i ett gammal övergivet mentalsjukhus men sjukhuset har ett hemskt förflutet som kommer tillbaka.

Handling Imdb: ”Tensions rise within an asbestos cleaning crew as they work in an abandoned mental hospital with a horrific past that seems to be coming back.

Från mystiska hus till övergivna hemsökta mentalsjukhus. Medan jag ändå är igång och skriver mycket recensioner nu så tänkte jag köra vidare och kom på att jag har ju faktiskt inte ännu skrivit om ”Session 9” som varit en av de läskigare och bättre skräckfilmer av all skräck jag sett. Så jag såg om den för att friska upp minnet och tänker skriva om den nu äntligen.

En komplex skräckfilm som blandar övernaturligt med psykologisk skräck, fantasi med verklighet. Med många olika tolkningar och teorier, beroende på vad du själv vill se i filmen. Ett städteam gör sig redo att få bort asbest i det gamla mentalsjukhuset. Ett städteam med Gordon som ledare. Gordon har en nyfödd och fru hemma, och är ordentligt instabil och fragil, verkligen redo att brista. Resten av arbetarna skämtar på och börjar jobba. En av arbetarna, Mike, hittar gamla band med terapibehandlingar nere i källarutrymmet. Han dras till en serie band som involverar en dam vid namn Mary. Mary, som lider av personlighetsklyvning, har fyra olika personligheter. Mary, Billy, Princess och Simon. De olika banden presenterar de olika personligheterna och psykologen försöker få fram Simon och få honom att berätta vad som hände en specifik kväll när Mary lekte kurragömma. Simon uppenbarar sig inte förrän vid session 9, där hela historien nystas upp, vad som egentligen hände, hur och varför. Allt eftersom arbetaren Mike lyssnar på banden, hemsöks sjukhuset mer och mer. Och historien om Gordon nystas upp, även den.

Första gången jag såg filmen var jag häpen av hur bra och välgjord samt spännande den var. En ordentlig kvalitetsfilm. Och har inte sett om den förrän nu, cirka 10 år senare. Jag tänkte att jag som sett så mycket skräckfilm kommer klara att se en film jag redan sett innan. Jag börjar titta och känner efter 10 minuter redan att obehaget verkligen lägger sig över en när man börjar se filmen. Det är en sådan ångestladdad, obehaglig stämning som verkligen tynger ner en hela filmen igenom. Men man vill fortsätta se för att få reda på hur terapin går för Mary på banden och för att höra Simon och hela historien. Ångesten och obehaget samt spänningen är som den var då, gastkramande och bra. Men historien känns lite tunnare än jag minns. Men det beror nog också på hur man ser den. Blandar man in mycket symbolik i Gordons historia ihop med Marys psyke blir det en desto mer komplex handling. Men om man inte gör det, kan det kännas lite platt emellanåt. Mycket hänger på att höra banden och Marys historia då. För arbetarna tillför inte så mycket till handlingen, om man bara ser den utan symboliken. Jag kanske förvirrar er nu men när ni ser filmen, kommer ni att se hur jag menar, eller så vet ni det redan 🙂 Och jag vill inte skriva handlingen rakt ut, då jag brukar hålla mig ifrån spoilers så att ni ska kunna se filmen med egna ögon 🙂

Det mest spännande i filmen är ju för mig Mary och hennes olika röster och personligheter samt hur Simon resonerar i slutet. Välskrivet, välgjort och välspelat. Det är fortfarande en av de riktigt bra skräckfilmerna jag sett, men med mina nyare perspektiv i bakhuvudet, hade den kunnat bli ännu lite bättre. Ingen CGI heller, förutom i en ynka scen bara. Bara gammal hederlig övernaturlighet blandat med beteendevetenskaper. Så borde alla skräckfilmer göras. CGI gör inte en film läskigare, oftare det motsatta. Enligt mig. Om ni inte sett den här pärlan så leta fram den och roas av en gedigen, tidlös och unik skräckfilm. Regissören Brad Anderson har gjort en hel del bra grejer efter denna också, däribland ”The Machinist”, ”Stonehearst Asylum”, många episoder i serien ”Fringe”, ”The Call”, episoder i serien ”The Sinner” m.m.

En film för dig som gillar en smart handling, krypande rädsla och övergivna hus. Mycket sevärd ❤

7,5 mystiska Simons av 10

Caveat

Posted in Recensioner - Skräckfilm with tags , , , , on 9 augusti, 2021 by fearnotthedark

Övernaturlig skräckfilm från 2020. En man med delvis minnesförlust tar ett udda jobb där han ska se efter en kvinna med psykisk problematik. I ett övergivet hus. På en isolerad ö. Och han kan inte simma..

Handling Imdb: ”A lone drifter suffering from partial memory loss accepts a job to look after a psychologically troubled woman in an abandoned house on an isolated island.

Obs! Lite spoilers kan finnas i recensionen.

Återigen med temat mystiskt hus då. Ett klart favorit-tema här. Denna gång med begränsade möjligheter att ta sig därifrån. Huset befinner sig på en isolerad ö med vatten runt och den anställda mannen, Isaac, kan inte simma. Och måste se efter den sjuka kvinnan, när han är iförd ett låst sele med lång kedja, för att skydda kvinnan. Men saker är inte vad det verkar och mystiska händelser tar vid. Såsom en mörk tavla av en läskig kvinna i sovrummet som förflyttar sig. Och en säregen leksakskanin som trummar av sig själv.

Jag slog upp titeln ”Caveat” och det betyder varning. Hela filmen är utformad som att han får varningar på olika sätt att något är fel i huset och inom familjen tolkar jag det som. Varningar av det övernaturliga slaget. Men samtidigt så satsar man mycket på stämning, reaktioner, vinklar och ljussättning. Så historien färgas av det övernaturligas effekt på mannen och blir till psykologisk terror. Och det är riktigt effektfullt samt spännande. Idérikt och underhållande. Hade jag sett den kvällstid så hade jag nog blivit helt paranoid, så lite tur är det att jag såg den dagtid 😀 Intressant bakgrundshistoria, som gärna kunde varit lite mer fyllig. Skickliga skådisar. Fantastisk scenografi. Otrolig spänning och fascinerande mystik. Något ovisst och rörigt slut men jag förstod ungefär vad som menas iaf. Jag blev rätt nöjd i stort. För filmen är som en hel upplevelse av oväntade, små, skrämmande ting som roade mig till max. Att filmens budget var enbart £250,000 är helt otroligt, de har lagt pengar på helt rätt saker kan jag säga. Välgjort, välspelat. Beskåda en riktig skräckfilm.

En film för dig som gillar mystiska hus, övernaturligt och psykologisk skräck. Mycket sevärd.

7 trummande leksakskaniner av 10

The Conjuring: The Devil Made Me Do It

Posted in Recensioner - Skräckfilm with tags , , , , , , , , on 23 juli, 2021 by fearnotthedark

Övernaturlig skräckis från 2021. Paret Warren undersöker ett fall som involverar demonisk besatthet.

Handling Imdb: ”The Warrens investigate a murder that may be linked to a demonic possession.

Uppföljare nummer tre av Conjuring-filmerna är detta alltså. Ettan fann jag helt ok, mysskräckig så. Tvåan tyckte jag var desto mer intressant och fylligare i sin historia, samt också mer skrämmande. Men denna tredje del har inte mycket att bidra med, vare sig det gäller spänning eller kvalitet.

De försöker på olika sätt prestera, men det är som att man försöker sig på flera olika inriktningar. En romantisk, en populärsatanisk bl.a. Romantisk, p.g.a. att man låter Warrens kärlek övervinna vissa hinder. Populärsatanisk, för att man ska införa svart magi nästan mest för det estetiska runt det, snarare än syftet det bär i historien. Manuset känns slarvigt ihopsatt samt ofokuserat. Det verkar som att man satt ihop en mängd idéer av filmtrender just nu och försökt göra en film av det i Conjuring-stil. Men det funkar inte. Visst är det stundtals snygg scenografi. Ja. Men en film måste ändå leverera en berättelse som känns underhållande och relativt rimlig. Och jag köpte det inte. Jag ville köpa det, men nej. Men med det sagt är Vera Farmiga och Patrick Wilson dunderbra i sina rolltolkningar trots allt och det var enda anledningen till varför jag ändå ville se klart. De är i toppskick och gör sitt jobb mycket bra. Men besvikelsen råder ändå över denna tyvärr. Inte värd att se på bio enligt mig, så vänta tills den blir billigare om ni vill ta en titt, är mitt råd.

En film för er som gillar Conjuring-universumet samt det övernaturliga. Knappt sevärd enligt mig.

4,5 svarta ljus av 10

The Woods

Posted in Recensioner - Skräckfilm with tags , , , , , , , on 23 juni, 2021 by fearnotthedark

Övernaturlig skräckis från 2006. New England, år 1965, skickas en flicka till en isolerad skola nära en mystisk skog där skogen plötsligt börjar få liv och bete sig hotfullt.

Handling Imdb: ”Set in 1965 New England, a troubled girl encounters mysterious happenings in the woods surrounding an isolated girls school that she was sent to by her disinterested parents.

Jag bläddrade igenom vad jag hade för filmer i samlingen som jag ännu inte sett och hittade denna från 2006 med Patricia Clarkson, Agnes Bruckner samt Bruce Campbell i en biroll. Jag gillade handlingsbeskrivningen och länge tänkt se den men det blev aldrig av då jag prioriterade annat som dök upp. Men nu i helgen kände jag att det var dags. Och det var sannerligen en upplevelse. Av blandad sort.

En något blygsam film men ändå effektiv i sin spänning samt skräck. Agnes Bruckner, problemfyllda flickan Heather (huvudrollen), just spelar sin roll bra. Bruce Campbell har en intressant roll som Heathers far och det känns stundtals som om det hela vore en udda fortsättning på ”Evil dead”-filmerna faktiskt. Men det är det inte. Men man flirtar en del med det faktum att Bruce är med samt att dem är i skogen i isolerat boende. Men historien utvecklas till något lite annorlunda än just ”Evil Dead”. Och jag köper utvecklingen, vad den blir, det är spännande och fascinerande. Det som drar ner filmen är att cgi:n är otillräcklig och känns lite halvdåligt presenterad men det var väl ett okej sätt att visa det som händer vad gäller skogen. Så skådisarna är bra. Det finns en intressant bakgrundshistoria. Spänningen stiger effektivt. CGI:n drar ner lite. Men något fattas någonstans. Kan inte helt sätta fingret på det. Filmen känns inte helt minnesvärd trots att den ju är hyfsat bra. Man skulle antagligen ha behövt ta ut svängarna lite och inte vara så blygsam som den känns ibland. Men den har sina engagerande stunder och manuset ger en bra grund. Men det hade behövts mer karaktärsutfyllnad, en blandning mellan cgi och praktiska effekter samt någon mer spektakulär scen. Då hade den blivit desto mer minnesvärd. Oavsett så är den ändå rätt sevärd tyckte jag. Många kvalitéer finns för den som vill se dem. Ge den en chans tycker jag.

En film för dig som gillar mystik, skog samt skolmiljöer. Klart sevärd.

7 skolflickor med jävlaranamma av 10

Brahms: The Boy II

Posted in Recensioner - Skräckfilm with tags , , , on 5 januari, 2021 by fearnotthedark

Dockskräckis från 2020. Uppföljare till ”The Boy” från 2016. En familj flyttar in i Heelshire Mansion och deras son finner en ny vän i en docka kallad Brahms.

Handling Imdb: ”After a family moves into the Heelshire Mansion, their young son soon makes friends with a life-like doll called Brahms.”

Må detta nya år 2021 bli bättre än det förra vad gäller pandemier. Hoppas ni håller er friska därute, ta hand om er, håll avstånd, stanna hemma vid covid-symtom och sprita händer. Har själv överlevt covid-19 och för mig var det som en starkare långdragen influensa ungefär. Tyvärr är smittan hög nu men om vi alla hjälps åt så kan vi bromsa spridningen. Så please, låt oss alla göra det vi kan, massa love och kraft till vårdpersonal samt anhöriga som tar hand om sina riskpersoner och andra sjuka ❤ ❤ Och massa love till alla skräckfans därute, tack för att ni läser min lilla skräckblogg, Gott Nytt År ❤ ❤

Några spoilers följer här nedanför.

Jag tyckte mycket om ”The Boy”, första filmen om Brahms. Men jag gillade inte helt att dockan då inte var så rörlig och att sonen i väggen flyttade runt honom. Det var intressant på ett sätt, ur en psykologisk skräck-vinkel. Men mindre intressant för oss som gillar dockskräckisar. Jag ville ha en mer rörlig och farlig docka liksom. Tyckte däremot om filmen ändå, för att den var riktigt spännande och fylld med bra skådespelar-insatser samt innehöll en fin och realistiskt gjord docka.

Så jag var pepp på att se fortsättningen, hur de skulle gå vidare med historien från denna film. Blev glatt överraskad, för i denna uppföljare har man tagit en mer dockskräckig vinkling. Brahms rör på sig och har en egen ond agenda. Det var precis det jag sökte i ettan och fick i denna uppföljare. Återigen bra skådisar och snygga miljöer. En del onödig CGI men inte såpass mycket att det stör berättelsen tycker jag. Man binder ihop historien från ettan på ett trovärdigt sätt enligt mig och jag gillade hur de fyller ut ordentligt med en bra bakgrundshistoria. Och den slutade riktigt bra också. Jag blev fett nöjd faktiskt. De serverade precis det jag var ute efter när jag ser bra dockskräck. Samma regissör till uppföljaren som till första filmen, William Brent Bell. Han har innan detta bl.a. regisserat kvalitativa och briljanta varulvsfilmen ”Wer” (2013) som jag också varmt kan rekommendera.

Något för er som gillar dockskräck och övernaturligheter. Rekommenderas varmt, klart sevärd ❤

7 onda Brahms av 10

Christine

Posted in Recensioner - Skräckfilm with tags , , , , on 28 oktober, 2020 by fearnotthedark

Övernaturlig skräckis från 1983. En tonårskille köper en speciell bil med onda krafter som bit för bit förändrar honom.

Handling Imdb: ”A nerdish boy buys a strange car with an evil mind of its own and his nature starts to change to reflect it.

För det första får jag be om ursäkt för att jag inte skrivit på ett par månader. Ett ökat synfel har gjort att jag inte kunnat fungera normalt på ett tag men är på bättringsvägen nu iaf, lagom till Halloween också 🙂 Och tack igen fina skräckfans för att ni läser! Oavsett hur sällan jag postat 🙂 ❤ ❤ ❤ ❤

Christine från 80-talet dök upp på Netflix för ett tag sedan och då tog vi tillfället i akt och såg den! Jag hade sett den någon gång för många, många år sedan men kom inte ihåg något alls så minnet behövdes fräschas upp. Och vem säger nej till en klassisk John Carpenter-film? 🙂 En fullt njutbar film med underbart Carpenter-soundtrack och snygga bil-scener. Jag har inte läst Stephen King-romanen Christine så kan inte jämföra med den. Och jag är inget stort King-fan. Är dock stort Carpenter-fan och hans goda arbete märks av i filmen. Dryga dialoger tyckte jag däremot och mobbing är ett påfrestande återkommande tema i King-världen. Men när bilen får liv blir det fantastiskt. Oerhört välgjorda scener där bilen städar upp sig själv och gör sig som ny igen. Bilen ”Christine” gör filmen. Skådisarna gör sitt jobb helt ok med. Men det är bil-scenerna som lyser upp historien. En spännande och intressant historia som håller tempot ett bra tag men som blir något för långsam i slutet bara. En riktigt fin skräckklassiker i stort. Jag funderar lite såhär i efterhand över hur många bilar som förstördes i filmen, synd på så fina bilar!

Något för er som gillar Carpenter, King och bilar. Rekommenderas helt klart 🙂

6 djävulska bilar av 10