Idag har jag inte ännu hunnit se en skräckfilm så jag letade reda på ett par intressanta artiklar om skräckfilm, hur det påverkar oss och varför vi dras till denna fiktiva terror i dess olika former. Trevlig läsning tills imorgon då det kommer en ny recension på en 80talsklassiker som ska ses om! 🙂
”Skräck som terapi och frälsning” av Anna Arnman publicerad 2008-03-01 i Forskning & Framsteg:
Thriller från 2020. En ung kvinna, Cassandra, är traumatiserad av ett mörkt förflutet och söker hämnd på alla sätt hon kan.
Handling Imdb: ”A young woman, traumatized by a tragic event in her past, seeks out vengeance against those who crossed her path.”
And now for something completely different. Men ändå otroligt värd att nämna. För att också ge rum för mer allvarliga filmer i denna spooktober-tid.
En ny rape-revenge-film alltså tänkte jag. Vilket är en undergenre jag tycker om. Men denna är riktigt annorlunda. Riktigt annorlunda. Och smart. Riktigt smart. Den är skriven och regisserad av Emerald Fennell som också fått Oscar för ”Best Original Screenplay” & ”Best Motion Picture of the year” med denna film. Och att säga att filmen är bra, är en underdrift. Den är helt fantastisk. För att den kommenterar oss alla, hur vi beter oss när vi talar om våldtäkter och om offer versus förövare. Om den dolda sexismen, sympatier för förövare och hur man hellre friar än fäller. Den visar båda sidor, från manligt och kvinnligt perspektiv, hur man pratar som grupp och ensam versus självbild. Fennells manus synar ett alltid lika aktuellt ämne från alla kanter och hörn på ett smart och noggrannt sätt. Det är ingen trevlig upplevelse, det är en psykiskt krävande film. Men åh så viktig. Jag skulle nog hellre kalla filmen ett samhälleligt thrillerdrama än en rape-revenge-film för den handlar om så mycket mer än hämnd. Förutom all smart-het så är den också visuellt explosiv i sin färgsättning och har ett träffsäkert soundtrack. Och Carey Mulligan äger i rollen som Cassandra.
Mind-blowing. Nytänkande. Äckligt bra. Se den.
En film för dig som vill se en smart film. Mycket sevärd ❤
9 kvinnliga hämnare av 10
”Cassandra: -Look how easy that was. I guess you just had to think about it in the right way. I guess it feels different when it’s someone you love.”
Psykologisk skräckfilm från 2019. Luke är med om ett familjetrauma tidigt i livet och uppfinner en låtsasvän, Daniel, för att orka med det som händer. Men Daniel är inte alltid så bra för Luke och är han på riktigt eller ej?
Handlig Imdb: ”A troubled college freshman, Luke, suffers a violent family trauma. He then resurrects his charismatic childhood imaginary friend Daniel to help him cope, not realizing how dangerous Daniel is.”
Vi dras in i Lukes huvud och allt som händer där under hans uppväxt samt som ung vuxen. Surrealism blandas med verklighet. Avancerad psykisk problematik blandas med friskt uppvaknande. Denna Daniel färgar Lukes liv, får honom att våga mer, orka mer. Men Daniel förstör också när han visar upp sina mörkare sidor. En psykologisk skräckfilm där man gör rätt det som går fel i ”You should have left” enligt mig.
En fyllig bakgrundshistoria målas upp kring Lukes mor och hennes psykiska problematik. Man fyller i historien om Luke och Daniel, bit för bit i lagom takt, på ett sätt som är spännande, fascinerande och utvecklande. Aldrig en tråkig minut. Mary Stuart Masterson är bra i rollen som modern. Sasha Lane är bra som Lukes kärleksintresse. Patrick Schwarzenegger är riktigt bra som Daniel. Men Miles Robbins som Luke är fenomenalt bra, en roll där han äntligen får göra något annat än komiska biroller. Underbart att se tyckte jag.
Produktionen och känslan i filmen påminner mycket om ”Mandy” men innehållet är klart annorlunda och går mer åt psykologisk skräck än monsterskräck eller det mystiska. Och det funkar. Det funkar otroligt bra. Allt harmoniserar fantastiskt och blir till en mardrömslik skräckillusorisk symbios. Så ja, den gick helt klart hem här kan man ju säga! 😉 Och ja, Patrick Schwarzenegger är son till Arnold Schwarzenegger och Maria Shriver 😀
En film för er som gillar psykologisk skräck och surrealism. Mycket otroligt sevärd, rekommenderas varmt ❤
Skräckthriller från 2018. Två inbrottstjuvar råkar träffa på en kidnappad kvinna i ett hus de tänkt råna och måste ta viktiga beslut kring hur de ska hantera det. Och hur farlig är mannen som håller henne fången?
Handling Imdb: ”A pair of burglars stumble upon a woman being held captive in a home they intended to rob.”
Filmen börjar bra och spännande. En stämning och spänning byggs upp. Saker funkar. Intressanta tjuvar. Intressant man som håller kvinnan fången. Men något händer med David Tennants skådespel, kidnapparen Cale, efter ett tag. En gnista som börjar stort blir allt svagare. Hans personliga utstrålning avtar snabbt och man förlorar mer och mer intresse för hans psyke som ju ska vara det vi tittare ska vara nyfikna på. Man målar upp en spektakulär historia om vad hans psykiska problematik kretsar kring men jag köper den inte riktigt då hans karisma och skådespel bara droppar rakt ner hälften igenom filmen. Tyvärr. En cool brittiskt tonad film som hade stor potential att fungera men som föll på grund av Tennants bristande skådespel. Gillar grundidén, gillar scenografin men huvudrollsinnehavaren hade behövt vara någon annan. Kanske en mer allvarlig Simon Pegg hade gett ett mer intressant och nytt perspektiv eller brittiska skådespelsmästaren Martin Freeman. Men ja, i nuvarande form räckte det inte. Så ja, bad samaritan indeed..
Något för dig som gillar David Tennant kanske, psykologi och skräckthrillers. Inte sevärd enligt mig.
Thrillerskräck från 2015. Ett medium samarbetar med FBI för att fånga en seriemördare, men mördaren besitter samma förmågor som mediet och är därför svårfångad. Vem hinner först och vem överlever?
Handling Imdb: ”A psychic works with the FBI in order to hunt down a serial killer.”
Wow! En sådan där film som tog andan ur mig faktiskt. Lysande och insiktsfullt manus. Superba skådisar som levererar sann kvalitet. En spektakulärt vacker scendesign och produktion. En historia om tröst, smärtlindring och döden. En historia om den enorma makt ett medium besitter och hur många olika grå nyanser rätt och fel kan ha. Via iögonfallande slowmotion-scener och annorlunda vinklar reser vi genom mediernas syner. Och vilken intressant resa det är! Jag är rätt förvånad att den här filmen inte fått mer uppmärksamhet då kvaliteten är rätt hög vad gäller alltihop verkligen. En ren gåta för mig…
Anthony Hopkins spelar mediet John Clancy som polisen anlitar för att få fast en seriemördare. Hopkins är så naturlig och äkta i sin roll att det nästan gör ont. Underbart att han fortfarande kan spela så bra trots sin höga ålder, 78 år då denna kom ut! Colin Farrell är en bra matchning som den synske seriemördaren Charles Ambrose och jag brukar inte alls gilla Farrell i film, men han gör ett bra jobb här. Han och Hopkins har en intressant kemi. Jeffrey Dean Morgan är mycket bra som polisen Joe men Abbie Cornish lyser starkare som polisen Katherine. Cornish har en härlig naturlighet också och får även hon en bra kemi med Hopkins. Och historien är både spännande och rörande. Den innehåller flera olika genrer: drama, skräck, thriller, deckare. Och allt flyter på med ypperlig smidighet och harmoni. Jag tycker också om att det sentimentala anas mer än visas hela tiden, det ger ett ytterligare djup till berättelsen. Man får känna det lite mer själv än att se det så att säga. Och nej, jag har inga klagomål. Alls. Längesen någon film förvånade mig på detta sätt. Jag stod handfallen, med ny insikt och inspiration.
En film för dig som tycker om thrillers, medium, seriemördare och psykologi. Rekommenderas varmt 🙂
Svensk skräcklitteratur från 2017. Intressant övernaturlig skräckthrillerdeckare med onda undertoner serverade på ett silverfat av terapeutiskt tema av psykologiskfantasy-författaren Mattias Leivinger och mästerskräck-författaren Johannes Pinter.
Handling baksidan: ”Intrigen är originell och skickligt genomförd.En mycket lovande början på trilogin! Fredrik Malmquist, BTJ I ett vårkallt Stockholm sker en serie mord som till en början inte verkar ha något samband. En sömnlös taxichaufför. En alkoholiserad före detta psykolog. En psykiskt sjuk kvinna på ett behandlingshem. Tre människospillror förenade i sina olycksöden. När poliskommissarie Iris Riverdal får fallen på sitt bord ställs hon inför en gåtfull mördare, en undflyende skepnad med dunkla metoder och okända motiv. Och bakom honom anas en ansiktslös ondska bortom alla begrepp. Gradvis går det upp för henne att morden har rottrådar långt tillbaka i tiden, trådar som också löper in i hennes eget liv. Samtidigt samlas en krets människor för att bekräfta det de redan anat. Det förflutnas skugga har kommit tillbaka för att förgöra dem, de mörkermärkta.”
Huvudkaraktären Iris Riverdal är fascinerande och nyanserad i sin personlighet. De andra karaktärerna fastnade inte så pass mycket hos mig såsom just Iris. Hon hade ett mångfacetterat mörker över sig på ett nytt sätt tyckte jag. Annars välskrivet i sina partier i boken och något osammanhängande i andra partier. Ett direkt och ärligt språk används med en del poetiska influenser. Temat med gruppen övernaturligt begåvade påminde mig lite om den superba tv-serien ”De drabbade” som gick på tv på 2000-talet och obehagligheten var densamma i serien såsom boken här. De har inget samband alls annars, ville bara nämna den då känslan i serien påminde mig om känslan jag fick av boken just. Känns som att denna första bok i trilogin är mer som en första introducerande uppbyggnad kring vad som komma skall och att mer detaljer fylls i när nästa del kommer ut. Och jag kan säga att en nyfikenhet har väckts och jag ser fram emot att se främst Iris utvecklas samt vart äventyren med ”de mörkermärkta” kommer bära. En bra första del i en skräcktrilogi skulle jag säga! Tummen upp!
Survivalskräckfilm från 2016. 80 anställda isoleras på ett företag ute i ödemarken och utsätts för ett hemskt experiment. Ett dödligt spel börjar, att mörda eller bli mördad…
Handling Imdb: ”In a twisted social experiment, 80 Americans are locked in their high-rise corporate office in Bogotá, Colombia and ordered by an unknown voice coming from the company’s intercom system to participate in a deadly game of kill or be killed.”
Mycket intressant psykologisk skräck som förvånade mig. Var förberedd på något ok men inte något bra. Men bra var det. Superb dramaturgi och spänningsuppbyggnad. Skådisarna är alla mycket skickliga på att verkligen visa rädsla, ilska och en del ångest på realistiska sätt. John Gallagher JR, Tony Goldwyn, Adria Arjona och John C. McGinley har en bra kemi allihop och visar ett nyanserat skådespel ihop. Michael Rooker gör en nice biroll också. Produktionen är fantastiskt bra och spänningsmomenten effektiva.
Historien tyckte jag dels symboliserade den kalla atmosfären kring beteendevetenskapstest och hur sådant kan avhumanisera och reducera människan till enbart en siffra. Utan att tänka på vad människan faktiskt egentligen utsätts för. Situationen symboliserar också hur villiga vi är att lyda auktoriteter om vi känner att våra liv är hotade på något sätt. Och att vi plötsligt då tror på den som säger att: döda den personen så skonas du. Man tänker inte på att om rösten vill att vi ska döda så räds denne nog inte att också döda just dig. Men ja, man tänker inte rimligt i en hotfull situation när förskräckelsen tar grepp om en och adrenalinet pumpar upp dig till ett djur.
En stilig och slagkraftig survivalhorrorfilm som får in viktiga budskap. Slutet var dels bra vad gäller överlevnaden men inte det allra sista om vad som pågår runtom i hela världen, för att förklara det på ett så spoilerfritt sätt som möjligt. Det allra sista blev lite kliché och alltför välanvänt begrepp. Men allt innan dess var mycket bra.
En film för dig som gillar överlevnadsskräck, psykologi/sociologi och intressanta karaktärer. Rekommenderas varmt.
Varg/varulvskräckfilm från 1981. En polis undersöker en samling mord som liknar djurattacker i New York. Vad är varelsen bakom och hur fungerar den?
Handling Imdb: ”A New York cop investigates a series of brutal deaths that resemble animal attacks.”
En originell och intressant film om en unik vargsort som är bra på så många olika plan. Skådespeleriet är briljant. Främst via Gregory Hines som spelar obducenten Whittington, han är listig, kvick och effektiv och mitt i allt rätt rolig också! Jag gillar att han ser så annorlunda ut här än mot vad en obducent ser ut idag på film. Stor afro, utsvängda byxor och långt hängande örhänge! Humoristisk men ändå quick as a cat! Och sedan har vi en ung Albert Finney med fluffigt hår, träningskläder och pannband 😀 Han spelar polisen som är lika bra han men mer långsam och metodisk med viss filosofisk ton mot slutet. De amerikanska urinvånarna har nog de mest nyanserade birollerna jag sett i skräck. De ger bra bakgrundshistoria till vargsorten Wolfen samt lite chockartad naken psykologi 😀 (Ni som sett den vet nog vilken scen jag syftar på 😉 och till er andra, håll utkik 😀 ).
Ett mångfacetterat manus som innehåller lite fantasy, skräck, drama, deckare, thriller och en gnutta komedi. Noggrant och välgjort i allt från dramaturgi till scendesign. Snyggt, smart, utan dess like. Riktiga vargar medverkar i filmen med lite specialeffekter inbakat och det är bra gjort. Det enda minuset för mig var den så kallade ”wolf vision”-delen, scener där man får se händelser ut vargens ögon. Scenerna är rätt långa, hoppiga och småtråkiga förutom i vissa närkontakt-scener då attacker sker. Lite onödigt långa scener med just detta. Men i övrigt har jag inga större klagomål alls. Jag var lite chockad över att så många helnakna kroppar visas i filmen men man får tänka på att tiden är näästan 70-tal också, tiden där mycket naket visades i film och bara ansågs naturligt. Det var väl först framåt 90-talet då denna öppna nakenhet tonades ner har jag för mig. I vilket fall var detta en film som gjorde intryck. Fylligt, klipskt och mäktigt!
Något för dig som gillar vargar, varulvar och deckare-skräck. Mycket sevärd! 🙂
Mystikskräckfilm från 2017. En afroamerikansk man (Chris) besöker sin ljusare flickväns (Rose) familj på landet men något stämmer inte i den till synes vackra idyllen…
Handling Imdb: ”A young African-American man visits his Caucasian girlfriend’s mysterious family estate.”
En kritikerrosad film som väckte mitt intresse just med trailern. Verkade vara en spännande och annorlunda film. Och det var det också. Spännande manus, bra skådisar och vanliga skräck-mönster förnyas. Och dem gör det bra.
Att låta en mörk man vara hjälten i en skräckfilm är ju sällsynt och det funkar superbt här, sist jag såg det hända var faktiskt i ”Night of the demons” från 1988, längesen alltså. ”Get Out” är ingen politisk film som försöker predika något men rasfrågor tas upp. Hur Rose’s familj hela tiden vill markera att de gillar Obama och andra kulturer samt hur obekväm Chris känner sig bland alla vita människor på landet som hela tiden ska kommentera hans hudfärg, på positiva sätt kommenteras det men ändå. Familjen försöker få honom att slappna av medan Chris mest känner sig utpekad. Men det som är mest centralt är att en outsider kommer in i en stor familj som känt varann så länge och känner sig obekväm, mest för att han märker att familjen döljer något stort och ont. Och han har ju rätt. Något är hemskt fel med den här familjen. Spänningen och stämningen är laddad här, så det är mer stämningsfull skräckfilm med drama-toner än en actionfylld skräckis med många mord.
Daniel Kaluuya är utmärkt i rollen som den oroliga pojkvännen, han får spela ut hela registret med känslor och gör det så fantastiskt bra. Han kommer nog bli en ännu större skådis inom kort tror jag. Allison Williams spelar bra som flickvännen Rose. Chris vän Rod spelas av Lil Rel Howery och scenerna med deras samtal fick mig att ramla av stolen lite av skratt för det var så annorlunda mot resten av filmen. Många verkar tycka att Rod var onödig för storyn men jag tyckte han var rolig faktiskt. Han ger en lättsam paus från allvarligheten i filmen.
Ett minus blir det mot slutet då jag tycker allt blir lite väl stort och invecklat utan att man egentligen förklarar något och jag blir lite lämnad som ett frågetecken. Men mystik verkar vara en trend just nu så vad göra. Och jag är alltid den som vill ha mycket bakgrundsinfo så det blir en liten konflikt där 😉 Sedan kan man se en massa olika symbolismer i filmen, både politiska och psykologiska, men jag lämnar den analysen till er om ni vill se något budskap med det hela. För mig var det främst ett nervkittlande och engagerande skräckdrama som var nytänkande och fräscht. Klart sevärd.
Något för dig som gillar det långsamt uppbyggande stämningsfulla i skräckfilm.
Psykologisk skräck från 2016. Tre flickor kidnappas av en man med 23 olika personligheter som är precis i början av att utveckla en till, tjugofjärde personlighet men en mycket mer farlig sådan…
Handling Imdb: ”Three girls are kidnapped by a man with a diagnosed 23 distinct personalities, they must try to escape before the apparent emergence of a frightful new 24th.”
Wow. James McAvoy är otroligt kraftfullt briljant i sina gestaltningar av de olika personerna som denna Kevin Wendell bär på. Allt från ett 9-årigt lekfullt barn till en strikt, svartklädd perfektionistisk man, alla med olika dialekter, ursprung, beteenden och även sjukdomar. En av dem har t.ex. diabetes medan de andra inte har det o.s.v. Bra spelat även av Kevins psykolog, Dr. Karen Fletcher som spelas av Betty Buckley, som så klart och rent förklarar Kevins diagnos och psykiska problematik samt föreläser otroligt intressant kring hela konceptet. Och fakta eller inte fakta, jag köper det hon säger kring diagnoser versus det övernaturliga. Mest för att jag finner det intressant och fascinerande om det vore så som hon förklarar.
Övriga skådisar gör ett gott jobb också, faktiskt även också den förut intetsägande Anya Taylor-Joy. Anya ger en mer nyanserad karaktär här som kan ta egna initiativ samt har smarta sätt att hantera Kevins olika personan på grund av händelser ur hennes egna hemska förflutna. Och hon har fler ansiktsuttryck, inte många men lite mer händer i ansiktet iaf än i tidigare filmer. Hursomhelst så känner jag stor empati för just hennes historia/bakgrund och det tyder på att hon faktiskt lyckats med den här rollen som fången och kämpen Casey Cooke.
För mig är de bästa scenerna när Kevin sitter och pratar med psykologen samt när han utvecklar den tjugofjärde personligheten. Det sistnämnda var så mäktigt och fascinerande att jag nästan ville ha en hel film med just denna personlighet! Men återigen, man kan inte få allt 😉 Jag är rätt nöjd med vad man fick ändå kan jag säga 🙂 Spännande, nyanserad dramatisk skräckhistoria med övernaturliga element (i sann Shyamalan-anda). Varje minut är sevärd. Varje sekund. En av 2016:s bästa skräckfilmer helt klart.
En film för dig som gillar psykologisk skräck samt övernaturligt. Rekommenderar den starkt.
Är en skräckfilmsnörd som bor bland lyktor med levande ljus och ett stort bibliotek med film & böcker. Jag har alltid varit intresserad av skräck och närliggande teman som thrillers/deckare/mörkare dramer och känner ofta att sådana filmer och böcker också kan bära på djupare budskap. Sedan finns det ju de filmer som enbart är otroligt underhållande utan större tanke bakom och de behövs också :-) Här följer alltså mina recensioner och tankar där jag lägger mest fokus på skräck men även lite annat närliggande mörkt.
Hoppas dem kan underhålla eller väcka någon intressant tanke om film eller om livet, vad vet jag! Hursomhelst: Enjoy! :-)
Fear Not The Dark 