Arkiv för psykologisk skräck

The Black Phone

Posted in Recensioner - Skräckfilm with tags , , , , , , , , , on 3 augusti, 2022 by fearnotthedark

Seriemördarskräckis från 2021. En seriemördare går lös i den lilla staden och en kidnappad 13årig pojke får konstiga samtal via en svart telefon i mördarens källare, från mördarens tidigare offer.

Handling Imdb: ”After being abducted by a child killer and locked in a soundproof basement, a 13-year-old boy starts receiving calls on a disconnected phone from the killer’s previous victims.

Några spoilers kan förekomma i denna recension.

En annorlunda film men ändå en bekant historia på något sätt. En film baserad på novellen Black Phone av Joe Hill, Stephen Kings son. Filmen och historien bär mycket likheter med Stephen Kings sätt att berätta, men ändå nyvinklat och ännu bättre enligt mig. Joe Hill har passat mig bättre i smaken än Stephen King. Jag gillade ”Horns” och ”Locke & Key” t.ex. Joe Hill har gått sin egen väg och det har gått riktigt bra. Jag har inte sett så mycket av hans far i Joes sätt att berätta, men i just denna film ”The Black Phone” finns många influenser av King. Estetiska men också i sättet att berätta om barn och deras olika livsöden. I vilket fall så är ”The Black Phone” en riktigt bra skräckfilm och en bra film överhuvudtaget. På flera olika nivåer.

En seriemördare går lös, som kidnappar, torterar och mördar barn, främst pojkar. Det antyds att pedofili är hans preferens, men man får inte se något av den sortens brott i filmen, vilket var en stor lättnad. Det behövs inte visas sådana hemskheter för att vara övertydlig, det räcker gott med antydning. Det var den första bra grejen med filmen. Att visa det som behövs visas. Mördaren ”The Grabber” visar sin brutalitet och sjuklighet via hans sätt att tala, bete sig samt i utseendet. Han har en mask som går att ta av, förändra och visas i flera olika delar. Ibland bär han hela, ibland enbart munnen, ibland enbart hornen. Ibland med öppen eller stängd mun. Beroende på humör och inställning tolkar jag det som. Beroende på hur han vill närma sig sina offer. Vad han vågar visa vs vill visa av sig själv. Men han har helt klart problem med att visa sitt ansikte och vill dölja det till varje pris. Antagligen för att han skäms för den han är, hatar den han är och finner en trygghet i att vara gömd bakom en mask.

Ethan Hawke som vi annars sett i relativt nedtonade roller, bra roller och bra skådis men han har oftare en rätt låg profil i romcoms, några skräckisar, thrillers. Men jag har inte sett honom i en skrämmande roll någonsin. Så detta var något helt nytt och annorlunda för honom. Och för oss tittare. Och han gör det med briljans. Han gestaltar denna ”The Grabber” med sådan lidelse, brutalitet och precision. Otroligt intressant att se för oss som intresseras av psykologisk skräck samt seriemördare. Hans samspel med pojken Finney, som spelas av Mason Thames, är on point och riktigt bra. Mason Thames gör sin roll otroligt skickligt också, en pojke som sakta lär sig att slå tillbaka, att försvara sig, att hitta sig själv och att växa upp. Någon som också lyser starkt i filmen är Finneys syster, som spelas av Madeleine McGraw. Hon har en magisk kraft, får syner och kan med hjälp av synerna hitta Finney. Riktigt fin rolltolkning. Jag stör mig lite på deras far dock, som spelas av Jeremy Davies. Han slår sina barn som bestraffning, och dricker. Och ångrar sig. Han verkar älska barnen men är rädd för när de beter sig annorlunda eller påminner om deras mor som tydligen var en farlig och sjuk person. Hans ambivalens stör historien för mig. Han har säkert en del av historien och kan vara viktig. Men för min del hade han gärna fått stå mer i bakgrunden. Det kändes som att man skulle känna någon slags sympati för honom, och sådant irriterar mig. Slår du dina barn, finns det inget som kan förlåta det på något sätt. Jag förblir sympatilös inför en sådan roll/situation. ”The Grabber” gestaltas i övrigt inte med någon slags sympati, utan mer som en beskrivning av hur den mördaren fungerar och känner. Min tolkning iaf.

Filmen har ett bra och spännande tempo. Fint uppbyggd historia. Fantastiska rolltolkningar. Passande och snygg scenografi. Det tappar något mot slutet då allt händer lite för snabbt. Det drar ner betyget lite. Men i stort ändå en mycket engagerande skräckfilm och en bra film med mycket känslor, symbolik och spänning. En film man kommer ihåg.

En film för er som intresseras av seriemördare och psykologisk skräck. Rekommenderas varmt. Mycket sevärd.

8 föränderliga masker av 10

The Hole in the Ground

Posted in Recensioner - Skräckfilm with tags , , , , , on 17 juni, 2022 by fearnotthedark

Mystik-skräckis från 2019. En ensamstående mor som bor med sin son ute på den irländska landsbygden misstänker att hennes son blivit farlig efter att ha varit försvunnen vid ett mystiskt hål mitt i skogen. Vad har hänt och är det verkligen hennes son?

Handling Imdb: ”A single mother living in the Irish countryside with her son begins to suspect he may not be her son at all, and fears his increasingly disturbing behavior is linked to a mysterious sinkhole in the forest behind their house.

En långsam och stillsam typ av skräckfilm. Med vackra irländska miljöer, fantastisk skog och bra karaktärsskådespel från modern som spelas av Seana Kerslake och sonen som spelas av James Quinn Markey. En intressant och fascinerande historia byggs upp bit för bit om en son som försvunnit in i skogens mörka vrår som nu beter sig helt annorlunda. Vad har hänt i skogen och är det egentligen hennes son? Historien passar så bra i just den mörka och mäktiga skogsmiljön på Irland. Riktigt stämningsfullt och spännande. Men ja, den är ju som mest intressant vid slutet då det verkligen händer grejer och då är det gastkramande verkligen. Innan dess något långsamt. Och jag hade velat, som vanligt, veta mycket mer om hålet i skogen just. Men det där med mystik är poppis, på gott och ont. I stort ändå en intressant och stämningsfull dramaskräckis som bjuder på fin action mot slutet. Jag gillade den.

Något för er som gillar långsamt tempo, mystik och inte för läskig skräck. Klart sevärd.

6 abnormalt starka söner av 10

Butcher, Baker, Nightmare Maker / Night Warning

Posted in Recensioner - Skräckfilm with tags , , , , , , on 17 juni, 2022 by fearnotthedark

Psykologisk skräckis från 1981. En tonåring bor hos sin kontrollerande moster som snedtänder och blir riktigt farlig.

Handling Imdb: ”An orphaned teenager finds himself being dominated by his aunt who’s hell-bent on keeping him with her…at all costs.

En helsjuk 80tals-skräckis som kan chocka sannerligen. Just tack vare Susan Tyrrells läskigt bra skådespel. Susan Tyrrell spelar den lömska, kontrollerande mostern som gör allt för att hennes Billy ska bo kvar hos henne. Allt. Och varför är helt galet det också. Vändningar sker, vissa kan man ana, vissa är alldeles obscena. Kan förstå att denna chockade publiken när den kom ut då den innehåller en del groteskheter. Kan dock inte avslöja något då det blir spoilers. En film jag klart kommer komma ihåg länge. Hur Susan Tyrrells karaktär Cheryl Roberts går från att vara jättesnäll, beskedlig hemmafru till helt spritt språngande vriden är något man sent glömmer. Tydligen var även Tyrrell en stor personlighet privat, inte en galning som Cheryl, men någon som såg skönhet i det groteska snarare än i det vanliga. Säkert därför hon ville göra just den här rollen tänker jag. Ordentligt roande och spännande manus med hårresande vändningar. Tyrrells skådespel gör hela filmen även om de andra skådisarna gör hyfsat ifrån sig. Bill Paxton har en liten biroll också, info för er Paxton-fans. En stark 80tals-skräckis som faktiskt bearbetar många samhälleliga ämnen samtidigt som den är roande också. Klart sevärd.

En film för er som diggar 80tal och psykologisk skräck. Rekommenderas klart.

7 svarta ljus av 10

Peeping Tom

Posted in Recensioner - Skräckfilm with tags , , , , , , , on 23 maj, 2022 by fearnotthedark

Psykologisk skräckfilm från 1960. En ung man mördar kvinnor och använder en kamera för att filma deras olika uttryck för rädsla.

Handling Imdb: ”A young man murders women, using a movie camera to film their dying expressions of terror.

Filmen som blev min lilla eftermiddagsmatiné igår var denna ”Peeping Tom” från 1960. Samma år då ”Psycho” kom ut och denna anses vara den brittiska ”Psycho” med skillnaden att mördaren Mark Lewis i ”Peeping Tom” ansågs vara mer tragisk och sympatisk än Norman Bates, men ”Psycho” var den film som uppnådde mest framgång och publicitet av dem två. ”Peeping Tom” glöms ibland bort i skenet av ”Psycho”:s framgångar. Lite synd för ”Peeping Tom” är också en mycket bra film. Inte bättre än ”Psycho”, men väldigt bra.

Karlheinz Böhm spelar den försynte mördaren Mark Lewis och han gör det otroligt bra. Mark växte upp med en vetenskapsman/psykolog till far som gjorde psykologiska experiment på honom under hela hans uppväxt (detta presenteras tidigt i filmen). Fadern dokumenterade via kamera samt ljudinspelningar sonens rädsla i olika situationer och det traumatiserade Mark så till den grad att han blev likadan..fast mycket värre.. Unga Helen som bor i samma trappuppgång fattar tycke för Mark och hon blir den som får höra om hans uppväxt, hon tycker synd om honom och vill få älska honom. Han blir hoppfull och försöker, men brottas också med sitt sjukliga behov av att få till den perfekta dokumentären om rädsla, där han filmar sina olika mordoffer. Märks tydligt i hans agerande att han har fastnat i barndomen (regression), en klart barnslig framtoning versus en plågad psykopat, hans två olika lägen. Man blandar psykologisk skräck med slasher. Filmen anses vara både psykologisk skräck och en av de första slasherfilmer som gjorts. Och filmen är en av de första som går in på sympatin för mördarens tragiska bakgrund.

För att adressera ämnet lättklätt också så är den nakenhet som visas stilfull och relativt blygsam, om man jämför med dagens skräckfilm. Och man överanvänder inte det lättklädda utan fokuserar mest på mördaren Mark och det faktum att han tycker om att filma kraftfulla reaktioner, rädsla, terror, skador, mord snarare än naket. Detta visas väldigt bra i scenen där han ska fota pinuppan Milly och får syn på hennes vän Lorraine som har stora skador i ansiktet främst och blir helt fascinerad av hennes ansikte. Den bästa scenen i filmen enligt mig, då hans sjukliga tillstånd visas så tydligt där. Också en riktigt skrämmande scen faktiskt. När hon sakta vänder sig om och skadorna visas bit för bit. Huga..

Utmärkta skådisar, med några få undantag. Fantastiskt stilig scenografi. Genomgripande och fyllig handling där inget utelämnas. Laddat med nonstop spänning. Jag har inga klagomål. Fängslande, engagerande, storartat, tragiskt och sympatiskt.

En film för dig som gillar psykologisk skräck, 60-tal och slasher. Mycket sevärd.

7,5 penetrerande kameror av 10

The Cellar

Posted in Recensioner - Skräckfilm with tags , , , , , , , on 23 maj, 2022 by fearnotthedark

Psykologisk skräckfilm från 2022. En familj flyttar in i ett gammalt övergivet hus och dottern försvinner mystiskt i källaren kort efter inflytten. Vad har hänt och vad lurar i källaren?

Handling Imdb: ”Keira Woods’ daughter mysteriously vanishes in the cellar of their new house. She soon discovers there is an ancient and powerful entity controlling their home that she will have to face or risk losing her family’s souls forever.

Igår tog jag en hel skräckfilmsdag. Det regnade, jag tvättade, allt var stilla, humöret var lugnt. Då var det dags för att plöja lite osedda filmer som jag verkligen ville se och djupdyka i. Så det blev denna ”The Cellar” och en till som jag kommer recensera härnäst.

”The Cellar” förvånade mig faktiskt. Visst är det en stillsam film som vissa kan uppleva som tråkig men den innehåller mycket mer än man kan tro. Om man är öppen nog att se det. En familj flyttar in i ett gammalt slottsgods som de vunnit billigt på auktion. Dottern är missnöjd med livet och även nya huset. Sonen tycker det är mest kul. Dammiga äldre möbler, gamla målningar och annat antikt ligger kvar i huset. Sådant som jag gärna hade haft kvar men som dem naturligtvis tycker är ”omodernt”, smaken är som baken.. Mystiska symboler sitter över dörrarna i hela huset. Och källaren speciellt känns illavarslande och har ett eget liv, som öppnar och stänger sig själv lite som den vill. M.m. Modern Keira, skådisen Elisha Cuthbert, börjar forska i husets bakgrund och dess tidigare ägare. Och upptäcker en fascinerande historia kring en vetenskapsman och hans experiment med svart magi och andra dimensioner. Där var jag hooked direkt. Riktigt intressant hur de sedan går in på matematiska formler blandat med det ockulta och resultaten som följer därefter. Blev helt inspirerad och behövde ha en kurs i ämnet kände jag där 😀 Så jag spolade inte fram en sekund och fann filmen riktigt stämningsfull och spännande helt igenom. Men ja, slutet är lite väl mystiskt för min smak. Jag hade behövt mycket mer där. Utfyllnad. Och visst finns det logiska luckor och sådant de kunde gjort bättre. Men jag tyckte ändå om filmen i helhet. Den inspirerade till att läsa mer kring de olika vetenskaper som nämns. Och funkar hyfsat som skräckfilm också. Ett oväntat guldkorn enligt mig. Hoppas ni kan finna den lika roande också. Bra skådisar, intresseväckande plot, snygg scenografi, schysst monstersmink.

En film för er som gillar det ockulta, vetenskap och psykologisk skräck. Klart sevärd.

6 Baphomets av 10

De Oskyldiga

Posted in Recensioner - Skräckfilm with tags , , , , , , , , , , , on 16 maj, 2022 by fearnotthedark

Norsk skräckfilm från 2021. I den norska sommaren upptäcker några barn att de besitter övernaturliga krafter och leken blir plötsligt riktigt farlig.

Handling Imdb: ”During the bright Nordic summer, a group of children reveal their dark and mysterious powers when the adults aren’t looking. In this original and gripping supernatural thriller, playtime takes a dangerous turn.

En film som förvånade mig rejält och tog mig med storm. Otroligt välgjord film med smart manus och så duktiga barnskådisar. Ett fantastiskt fokus på detaljer. Man är så nära dessa små mäktiga individer och känner deras smärta och glädje. Ångestfyllt och intensiva känslor hela filmen igenom. Finurliga förklaringar till lekar barn leker som små och hur de kan ha en sanning bakom sig. En stark påtaglig realism genomsyrar filmens olika element och gör den ännu mer skrämmande. Och den lilla CGI:n som används är subtil och precis lagom, så att det nästan ser verkligt ut. Filmens andra titel är ”The Innocents”. Och nog är flera av barnen oskyldiga men en av dem har svårt att hantera sitt inre mörker och blir ordentligt farlig. De vänskaper som skapas under historiens gång är så fina, speciellt den mellan Anna och Aisha. Anna med grav autism och Aisha med vitiligo, superfina på sina speciella sätt ❤ Känsliga varnas för att djur skadas i filmen, givetvis inte på riktigt, men det ser verkligt ut så vill varna lite för det.

Oerhört kul att fler bra nordiska skräckfilmer kommer fram och får erkännande i internationell filmkultur ❤ Inflytelserikt, våldsamt, obehagligt, känslostormande, lekfullt, godhet vs ondska, insiktsfullt, kreativt, vackert. En högst sevärd skräckfilm som bearbetar så många saker. Av regissör och manusskribent Eskil Vogt som också bl.a. skrivit en film som heter ”Thelma” (2017) som jag definitivt måste kolla in framöver. Så skicklig och intressant skribent. En film som gjorde intryck och kommer kommas ihåg länge.

Något för dig som gillar stillsam nordisk skräck, psykologisk skräck samt övernaturligt. Rekommenderas varmt.

8 övernaturliga krafter av 10

In the Mouth of Madness

Posted in Recensioner - Skräckfilm with tags , , , , , , , , on 12 maj, 2022 by fearnotthedark

Fantasyskräck från 1994. John Trent fångas in i en skrämmande värld när han upptäcker en speciell författare vid namn Sutter Cane.

Handling Imdb: ”An insurance investigator begins discovering that the impact a horror writer’s books have on his fans is more than inspirational.

John Carpenter regisserar en Lovecraft-historia med Sam Neill och Jürgen Prochnow i huvudrollerna. Kan det bli ett mer säkert recept på en bra skräckfilm? En otrolig historia med så många olika bottnar och symbolik. Sam Neill visar upp ett sådant nyanserat register av känslor med sitt briljanta agerande, en oerhört skicklig skådis, ännu mer så just i den här filmen enligt mig. Och Prochnow passar utmärkt som den skräckinjagande och allvarligt stillsamma Sutter Cane. De fantastiska bokvärldarna är något alldeles särskilt spektakulärt. Olikt annat man ser. Unikt och intressant. Något rörigt emellanåt och vissa saker som inte helt passar ihop i handling. Men i stort ändå en medryckande och grandiös Carpenter-klassiker eller Lovecraft-klassiker, vad man än vill kalla den. Och slutet är det mest unika jag sett i en skräckis på länge. Härligt udda. En film om hur böckernas värld kan fånga in dig i något du inte visste fanns. Eller en film om hur böcker kan göra en upplyst såpass att man snuddar vid galenskap. Allas tolkning äro olika och tur är väl det. Tråkigt vore det annars. En skräck-klassiker som passar fint i ens filmsamling for sure. Mycket sevärd.

Något för den som gillar Lovecraft, Carpenter och fantastik. Rekommenderas varmt.

And also… :

”Do you read Sutter Cane?”

7,5 galna Sam Neills av 10

Candyman

Posted in Recensioner - Skräckfilm with tags , , , , , , , on 11 maj, 2022 by fearnotthedark

Skräckfilm från 1992. Candyman framkallas oavsiktligt när en student undersöker myten om monstret.

Handling Imdb: ”The Candyman, a murderous soul with a hook for a hand, is accidentally summoned to reality by a skeptic grad student researching the monster’s myth.

Jag fortsätter med 90talsskräckisar. Här är ett guldkorn jag äntligen tagit tag i att se från början till slut, istället för sedda glimtar här och där innan. Och vilken otroligt fyllig och välgjord skräckfilm. Man tar upp samhälleliga frågor om klass, rasism samtidigt som man bearbetar myter och trauman och relationer. Skräckdrama, psykologisk skräck och övernaturlig skräck, tre i ett. Och det vävs ihop fint till en utmärkt helhet. Clive Barker, Virgina Madsen och Tony Todd är en treenighet som gör sig riktigt bra här. Virginia Madsen har jag sett i mindre roller innan men hon gör sig toppenbra i huvudroller ser man här. Likaså Tony Todd med sin silkeslena och mystiska röst. Mäktigt till max. Engagerande, storartat, roande, hårresande är orden jag väljer att beskriva denna film med. Mindblowing är ett till ord. Tyckte mycket om den. En bastant och betydande klassiker. Se den om ni inte sett den än. Kanske blir att jag ser den nya Candyman också sen, men den slår nog inte denna hit.

En film för dig som gillar myter, samhällsteman och kvalitetsskräckfilm. Mycket sevärd.

7,5 krokhänder av 10

Misery

Posted in Recensioner - Skräckfilm with tags , , , , , , , , on 3 maj, 2022 by fearnotthedark

Psykopatskräckis från 1990. En känd författare räddas ur en bilolycka av sitt största fan. Men det han tror är fin beundran visar sig vara något ännu mer skrämmande och han måste hitta en väg ut.

Handling Imdb: ”After a famous author is rescued from a car crash by a fan of his novels, he comes to realize that the care he is receiving is only the beginning of a nightmare of captivity and abuse.

Jag blev sugen på att se 90talsskräckisar helt plötsligt, då jag redan recenserat mycket 80tal, och tänkte på denna pärla som jag såg en gång för längesedan och beslutade mig för att se om igår. Den var ännu bättre än jag minns den. Faktiskt. Trots att jag kan ha svårt för Stephen King-berättelser. Men Kathy Bates är klockren i rollen som största fanet Annie Wilkes. Pryd, konservativ, hämmad och oerhört skrämmande.

Jag har tyvärr inte läst boken men jag blir nyfiken på att göra det nu faktiskt, efter att jag sett om filmen. Är nyfiken på skillnader i boken och hur allt beskrivs där. Kathy Bates gör i vilket fall ett fint jobb att skrämmas riktigt ordentligt i filmen. Och James Caan är riktigt bra som författaren Paul Sheldon med sina berättelser om kvinnan Misery, och hans kamp ur Wilkes fasta järngrepp. Extreme fandom gone wrong i sammanfattning. Ett intressant tema som ofta gör sig bra i skräck. Inga effekter. Bara psykologisk upptrappning i hur ett fan med ett mörkt psyke spårar ur totalt. Effektivt och enkelt. Välfilmat och välspelat. Mot snöns kalla ton och stugans ensliga läge. Mycket bra. En fin återtitt.

Något för dig som diggar psykologisk skräck samt Kathy Bates. Mycket sevärd 🙂

7,5 släggor av 10

You Are Not My Mother

Posted in Recensioner - Skräckfilm with tags , , , , , , , , , on 9 april, 2022 by fearnotthedark

Irländsk skräckfilm från 2021. I Dublin försvinner en flickas mor och när hon återvänder är hon inte vad hon var förut. Vad är hon och vad vill hon?

Handling Imdb: ”In a North Dublin housing estate Char’s mother goes missing. When she returns Char is determined to uncover the truth of her disappearance and unearth the dark secrets of her family.

En överraskande liten guldpärla i havet av mediokra nya skräckisar var detta. En diskbänksrealistisk version av en uråldrig folksaga visas ur ett fräscht nytt perspektiv som förvånar och hänför. Carolyn Bracken ger ett elektriskt laddat porträtt av den demoniska modern Angela. Hazel Doupes rolltolkning av dottern Char är lidelsefullt vackert. Resterande skådisar gör ett gott jobb även dem, men dessa två lyser starkast. Själva historien har ett fåtal luckor samt några få onödigheter men är mestadels ett otroligt spännande förlopp av händelser. Och precis lagom special effects och superbt smink. Subtilt men effektfullt. En skrämmande och nyskapande skräckfilm som gör intryck ❤ Regissören Kate Dolans första långfilm. Mer sånt här, tack!

Något för dig som gillar folksagor och myter samt Irland. Rekommenderas varmt.

7,5 monstermödrar av 10