Sanningsbaserat från 2015. Reportern Michael Finkel sätter sig ner med Christian Longo som stulit hans identitet och anklagas för mordet på sin familj.
Handling Imdb: ”When disgraced New York Times reporter Michael Finkel meets accused killer Christian Longo – who has taken on Finkel’s identity – his investigation morphs into a game of cat-and-mouse.”
Vi fortsätter vidare med seriemördar-temat eller åtminstone mördar-temat. Här sätts Christian Longo i centrum och reportern Finkel som skulle berätta hans historia vilket skulle bevisa hans oskyldighet. Men Longo stal inte bara Finkels identitet innan de sågs, han fick till och med Finkel att lära honom att skriva bättre. Så efter en tid blev han ännu bättre på att ljuga, förfalska och berätta olika historier om hur morden gick till. Han verkade vara skicklig på att lugnt framföra olika typer av scenarion. Men ja, han var en mördare och han gjorde det.
Jonah Hills tolkning av reportern Finkel är otillräcklig och ointressant, han förmedlar inget mer än en tråkig man som försöker förstå Longo. Inget djup i karaktären, bara tomma blickar och ord. James Francos gestaltning av Longo är lika otillräcklig och ointressant. Han verkar själv vilsen i hur han ska gestalta Longo och bär spår av alla komedier han senaste tiden gjort. Han ger inget djup, väcker inga direkta känslor, han ser mer ut som att han försöker skådespela än att just skådespela. Men Felicity Jones (från bl.a. ”Rogue One: A Star Wars Story”, ”The Theory of Everything”) som spelar Finkels flickvän Jill Barker levererar en intressant karaktär med styrka och känsla. Men det blir lite tokigt när en biroll gör bättre ifrån sig än de två huvudkaraktärerna, filmen faller. Ploten och trailern väckte mitt intresse för filmen men själva filmen gjorde mig besviken tyvärr.
Något för er som intresserar er för true crime-filmer. Men kan tyvärr inte rekommendera denna, knappt sevärd enligt mig.
2 smarta Jill Barkers av 5
Fear Not The Dark 