Arkiv för skräckklassiker

An American Werewolf in London – två synvinklar, två olika recensioner

Posted in Recensioner - Skräckfilm with tags , , , , , on 12 november, 2018 by fearnotthedark

Varulvskräckklassiker från 1981. Två amerikanska ungdomar blir attackerade av en varulv på en vandring genom brittiska marker.

Handling Imdb: ”Two American college students on a walking tour of Britain are attacked by a werewolf that none of the locals will admit exists.

Då ska vi i detta inlägg ha med två recensioner, min recension (varulvs-fanet Vicky) och även varulvs-experten Hans Van Den Broecks recension (som gästade även i varulv-specialen)! Detta för att ge mer nyanser, synvinklar och info kring en sådan gigantisk film inom varulvsgenren. Då kör vi!

Vickys, Fear Not The Dark, recension:

Det börjar intressant med resan till London och då de besöker den mystiska puben ”The Slaughtered Lamb” som blir så symboliskt för vad som senare kommer hända. Illabådande snack bland pubfolket höjer stämningen när det pratas om vad som lurar där utanför. Man varvar ner till roligt kompissnack mellan de vandrande David och Jack och Bam! där kommer varulven. Och det är blodigt, gorey, brutalt, plötsligt. Och intressant, man visar ju på en varulvs rovdjurs-mentalitet. Sedan blir historien lite mer spridd. Det börjar kännas mer som en samling av olika scener som har klippts ihop utan att helt tänka igenom konceptet. Det blir inte så sammanhängande. Jag tycker om scenerna i skogen där han springer runt och börjar få ett varulvs-beteende samt den underbara musiken till det, det funkade verkligen och jag fick nästan även Suspiria-vibbar av det. Soundtracket är i övrigt riktigt bra och refererar till månen på olika sätt.

Sedan kommer vi fram till varulvstransformationen! Den, för mig, mest intressanta delen i en monsterfilm! Det är den slemmiga metoden som 80tals-filmer brukar ha, praktiska effekter, bodyhorror, och det var faktiskt mer äckligt än jag trodde det skulle vara. Just hur händer, fötter samt kropp specifikt förlängdes och såg alldeles abnormala ut kändes riktigt äckligt och läskigt på ett sätt jag inte känt innan vid varulvsfilmer. ”The Howling” har mer snygga och trovärdiga transformationer, även också i ”The Company of Wolves” även om det finns en viss äckel-faktor i dem så är det ändå mer snyggt gjort där tycker jag. Så själva transformation-scenen i ”An American Werewolf in London” tilltalade mig inte helt. Men Rick Baker gjorde fortfarande ett gott jobb här med effekterna då inga datorer används alls. Jag gillar skådisen bakom den nyblivna varulven, David Naughton. Han är rolig i sina uttryck och tillför en intressant personlighet så tummen upp för det. Och roliga udda scener dyker upp, nästan utan förklaring också, som berikar filmen lite, som vissa hallucinationer t.ex… 😀 Men sex-scenen är alldeles för tam för att vara något mellan en varulvsman och en dam, det hade behövts lite mer riv där så att säga 😉 Och hur slutar filmen? Väldigt avhugget, strax efter en snabb avgörande situation och Bam! en munter låt på det! Mycket märkligt ihopklippt då det i slutet ju, återigen enligt mig då, ska vara pampigt och mystiskt och mäktigt!

Så i stort en intressant men spridd varulvs-upplevelse. Regissören John Landis är mer känd för sina komedier än just skräck och man märker tyvärr att skräck inte är hans genre. Men en sevärd och intressant varulvs-film i stort ändå tycker jag, mycket tack vare David Naughtons skådespel och en viss mystisk stämning emellanåt. David Naughton gör en biroll i en till varulvsfilm jag recenserat i övrigt, ”Big Bad Wolf” från 2006, en b-film men åh så underhållande ändå 😀 John Landis och Rick Baker gjorde även senare videon till Michael Jacksons ”Thriller” också!

En film för dig som gillar en klassisk varulvsfilm, monster och bodyhorror samt David Naughton. Sevärd! Men jag föredrar ”The Howling” och ”The Company of Wolves” i denna era av 80-tal.

3,5 skogsspringande djuriska Naughtons av 5

Hans Van Den Broecks recension:

1981 var ett bra år för varulvsgenren. Tre ikoniska filmer släpptes som alla hanterade genren på sitt eget, unika sätt. Den som fick sin release först var The Howling, regisserad av Joe Dante och baserad på en bok av författaren Gary Bradner. Sedan kom Wolfen av Michael Wadleigh, en film som hade ett mer andligt inslag och betraktade varulven på ett nästan metafysiskt manér. Och sist så kom An American Werewolf in London av John Landis, som troligen är den mest kända utav dem tre.

För er som inte känner till handlingen: David och Jack, två amerikanske college-studenter, är på resa genom Storbritannien. En natt blir dem attackerade av en stor varg och Jack blir dödad medan David klarar sig med några djupa sår. David börjar dock få mardrömmar och hans döda vän Jack poppar upp hit och dit för att berätta att David nu har blivit en varulv och att han best begår självmord för att stoppa sig själv från att döda andra. David har dock blivit kär i Alex, sjuksköterskan som tar hand om honom, och det gör saker och ting inte enklare.

An American Werewolf in London (eller AAWIL som den ofta refereras till) har fått en riktig kultstatus inom genren och detta till stor del på grund av de banbrytande effekter som användes för att visa den transformationen som David genomgår från människa till varg. Även idag imponerar effekterna, framförallt om man iakttar att det inte finns några datorer inblandade utan att allting gjordes ’live’ framför kameran. Den stora tranformationsscenen som pågår i ett ljust rum och med bara några få cut-aways förmedlar mycket bra den smärta som David måste uppleva när hans skelett förvrängas för att ge rum åt vargformen. Men ser hur lederna förlängas och hör hur det knakar när benen ställs om. För mig är detta den mest definierande scenen i hela filmen och utan den hade filmen inte ens varit hälften så bra.

Geniet bakom transformationen var Rick Baker, som fick en Oscar för sitt arbete samt att både han och regissören John Landis blev ombedda av Michael Jackson att göra en video till sin hitlåt Thriller. Baker gjorde onekligen ett väldigt bra jobb här, men för mig funkar en varulvsdesign var besten står på fyra ben (som en riktig varg alltså) bara sällan. Jag föredrar mina varulvar stående på bakbenen, så kallade biped werewolves, men det är ju en smaksak. Egentligen skulle Baker även skapa SFX för The Howling, men eftersom AAWIL började med sin preproduktion ungefär samtidigt som The Howling (och Baker hade sedan länge lovat Landis att jobba på AAWIL) så bestämde han sig för att skicka sin lärling Rob Bottin istället. Resultatet blev (som de flesta troligen väl vet) mycket lyckat och det var början på en mycket framgångsrik karriär för Bottin, som sedan jobbade på bl.a. The Fog, The Thing, Total Recall, RoboCop och Se7en.

En annan favoritscen i AAWIL för mig är den som utspelar sig i puben The Slaughtered Lamb. Man får en riktig känsla av obehag och onda aningar av de sura lokala kunder som sitter där och super sig fulla. Men det finns även några intressanta engelska skådespelare där att spotta, så som Rik Mayall (The Young Ones, Bottom) och Brian Glover (Bottom) som spelar schack och David Schofield som pilkastare. Schofield skulle nästan 30 år senare också dyka upp i The Wolfman remaken, där Rick Baker igen skulle ta ansvar för en del av de speciella effekterna.

En till höjdpunkt i filmen är musiken, med låtar som alla på ett eller annat sätt hänvisar till månen. Lite glimt i ögat där (det är ju trots allt en komedi) samtidigt som jag tycker att låtarna passar väldigt bra in i filmens atmosfär. När vi väl pratar om atmosfär, så måste det sägas att stämningen minst sagt är ganska… ojämn? I mitt tycke så lyckas Landis tyvärr inte att hitta rätt balans mellan skräck och komedi, vilket för mig gör att filmen blir varken fisk eller fågel (eller varg).

När man snackar med varulvsentusiaster eller skräckfilmsfantaster om vad de tycker är den bästa varulvsfilmen, så står det oftast mellan An American Werewolf in London och The Howling och jag tror att majoriteten nog föredrar AAWIL. Jag är inte en av dem, men det betyder inte att AAWIL är en dålig film. Tror mig, det finns många (mycket) sämre varulvsfilmer att ödsla 90 minuter av sin tid på! An American Wererwolf in London är bara inte den bästa, även om den får en bra placering i min personliga topp 10.

3,5 konstiga lokalbor utav 5

 

 

 

 

 

Annonser

The Invisible Man

Posted in Recensioner - Skräckfilm with tags , , , , on 17 november, 2016 by fearnotthedark

im-2

Scifiskräckklassiker från 1933. En galen vetenskapsman blir farlig när han äntligen forskat fram ett sätt att bli osynlig.

Handling Imdb: ”A scientist finds a way of becoming invisible, but in doing so, he becomes murderously insane. ”

En tidig scifiskräckfilm med stora specialeffekt-färdigheter. Väldigt snyggt gjort att de manuellt klippt bort skådisen ur filmen så man enbart ser kläderna röra sig. Bland annat, lite olika effekt-metoder användes. Tänk att man med så enkla medel kunde göra så pass effektfull och skrämmande film redan på 1930-talet? 🙂

Specialeffekterna är det som lyfter filmen. Intressant historia som gör sig bra i litterär form av H.G. Wells men som blir för tunn och ointressant som film, förutom effekterna. Det är också en ofantlig mängd skrikande i filmen, huvudskådisen Claude Rains men också Una O’Connor (damen som äger hotellet) skriker för fulla halsar så att man måste minska volymen hela tiden. Det drar ner betyget.

Forskandet och experimenten är dock intressanta också, även om vi bara får se lite av det. Det ger ju den där härliga känslan av att vetenskap formas och utvecklas under historiens gång. Lite tidig Re-Animator-feeling! Claude Rains spelar sin roll Dr Jack Griffin/The Invisible Man bra. Han är mystisk och medryckande, som det ska vara. Gloria Stuart är förtjusande och lidande i den kvinnliga birollen/kärleksintresset Flora Cranley. Övriga skådisar hamnar dessvärre i skymundan.

Även om filmen skiljer sig i både kvalité och historia från novellen så är det ändå en helt ok scifiskräckis jag kan rekommendera om du söker den mer klassiska känslan 🙂

3 kemister av 5

ni

invisible-man-rains

invisibleman9

the_invisible_man1

The Wolf Man

Posted in Recensioner - Skräckfilm with tags , , , , on 7 november, 2016 by fearnotthedark

wolf_man_1941

Varulvsskräckis från 1941, en svartvit klassiker! En mer praktiskt lagd man vägrar tro på att han efter ett bett av ett vargliknande djur håller på att förvandlas till varulv. Sker det i hans huvud eller i verkligheten?

Handling Imdb: ”A practical man returns to his homeland, is attacked by a creature of folklore, and infected with a horrific disease his disciplined mind tells him can not possibly exist.”

Först ut av våra novemberklassiker är denna håriga sak! En välskriven historia med underhållande teorier kring varulvsmyten men även också intressanta fakta om psykologin bakom en typisk dubbelnatur, om hur stark ens inbillningsförmåga kan vara. Lon Chaney Jr spelar varulvsmannen utmärkt, allt från tidig förvandling till den djuriska charmen. Själva varulvskostymen är dock inte alls i min smak, han ser mer ut som en apa än en varulv 😀 Men kostymörerna gjorde det de kunde med vad de hade förmodligen, och det är helt ok. Men om jag ska nämna ett minus så är det ju just varulvssminket.

Men fördelarna är många. En klassisk skräckhistoria med dimmiga skogar i nattens mörka minut och skrikande damer iförda vackra kläder. Stort mäktigt slottsgods med oändligt många böcker i biblioteket. Stämningsfull dramatisk musik i bakgrunden och även ett stort fint teleskop mitt i allt som för mina tankar åt dagens steampunk 🙂 Claude Rains är intressant i rollen som varulvsmannens far och Evelyn Ankers är smart och vacker i rollen som Gwen – ulvens kärleksintresse. Vi kan även se mäktiga Bela Lugosi i birollen som zigenare och spåman med samma namn: Bela 🙂 Han gör ett lysande jobb. Sierskan Maleva spelas mystiskt underhållande av skådespelerskan Maria Ouspenskaya. En lurvig klassiker att minnas, indeed! Tyckte mycket om den och kan rekommendera den varmt för er som älskar klassiska skräckfilmer med extra luddigt innehåll 😉

4 varulvar av 5

wolfman

the-wolf-ma

the-wolf-man-the-markbela

feet

wft

wolf

wolfmann

She-Wolf of London

Posted in Recensioner - Skräckfilm with tags , , , , on 15 september, 2015 by fearnotthedark

swlposter

Klassiker-temat med varulvar från the old days råder här igen och denna gång blir det hon-varulven från London, dock är den tyvärr inte lika bra som Werewolf of London men den har sina stunder ändå.

Handling Imdb: ”A young heiress finds evidence suggesting that at night she acts under the influence of a family curse and has begun committing ghastly murders in a nearby park.”

Fyndig storyline med många kvinnor i huvudroller, väldigt kul att se då detta var rätt ovanligt på den här tiden, 1946. Listig kriminalhistoria med skräckelement skulle jag säga. Men jag saknar ju monster-biten, var är varulven?? Jag ville se en luddig varulvshona men vi får en mystisk vrålande kvinna i nån slags cape med huva! Jag ville se en hon-variant av Henry Hulls varulv! Men nej, inget sånt. Så därför blir detta mer utav en kriminalhistoria än en ren skräckfilm. Och det funkar, men inte med den titeln. I say: byt titel och du har en bättre film med rätt förväntningar 🙂 Det hade varit klart bättre.

Med det sagt så är det ändå en bra & spännande deckarthriller. Med starka kvinnor i rollerna. Men ja, me being me så saknar jag monster-delen 😉

Se den om du vill ha en klassisk kriminalhistoria i svartvitt!

3 shewolfs av 5

sw

swl7

sl

she-wolf-of-london

She-WolfofLondon

Werewolf of London

Posted in Recensioner - Skräckfilm with tags , , , , , on 12 september, 2015 by fearnotthedark

WerewolfOfLondon1935

Här har vi mästaren och kungen av all varulvsfilm! Werewolf of London från anno 1935 med elegante Henry Hull i huvudrollen 🙂 Det är få filmer som kan slå detta original i varulvs-temat 🙂

Handling Imdb: ”The juice of a rare Tibetan flower is the only thing that keeps Dr. Glendon from turning into a werewolf during a full moon.”

Henry Hull är så klockren i rollen som Dr Glendon som blir biten av en varulv och sedan förvandlas till en själv, men en speciell blomma kan stoppa processen. Dock är han inte den enda som behöver blommorna och kampen på liv och död har börjat!

Hull har det perfekta utseendet för en potentiell varulv. Han har lite rått, djuriskt utseende, är lite smått hårig och har en härlig raspig röst på det som alltihop matchar hur en varulvsman skulle kunna se ut 🙂 Så jag var extremt nöjd med Henry Hull här, need I even mention it? 😉 Och skådespela kan han också. Banne mig. Japp.

Övriga skådisar är lika bra på sitt också. Historien är spännande, aldrig tråkig. Dessutom är dialogen roligt fylld av små hintar till vad som ska komma att hända. Och birollerna som t.ex. de äldre systrarna på hotellet är hejdlöst roliga faktiskt 😀 Förstklassig teater har vi där 😀 Allt ser bra ut, i klassiskt svartvit stil. Och varulvslooken är precis som en varulv ska se ut enligt mig 😉 Så det blir toppbetyg på alla detaljer här.

Det enda minuset jag kan komma på är att dialogen vid ett fåtal tillfällen känns mer inövade än naturliga men så såg ju film/teater ut på den här tiden så man kan egentligen inte klaga på det heller 🙂

Ett sant original om du gillar klassisk skräck och ludna storheter! 🙂 Se den & njut!

5 av 5 klassiska Henry Hull-varulvar

WOLF3

w

(Werewolf of London)

Hull, Henry (Werewolf of London)

1935_Warewolf

1935_W

Werewolf-of-Londonn

The Howling

Posted in Recensioner - Skräckfilm with tags , , on 15 november, 2013 by fearnotthedark

thehowling

Denna klassiker från år 1981 börjar med att en reporter räddas undan en hemsk seriemördare och skickas till ett rehabcenter bland bergen, öde och långt till närmaste stad. Vad kan gå fel? Vilka människor lever här? Är de ens.. människor? Det klart att vi uppföljer Teen Wolf med den luddiga resan genom fler varulvsfilmer här. Det KLART att det är varulvar däruppe i bergen som visar sig lite diskret en efter en. 😀 Bra gjorda faktiskt, riktigt handgjorda och inte digitalt animerade. Humoristiskt gjorda också men bra! Den här filmen var på väg att kamma hem priser för bästa makeup men An American werewolf in London tog hem det istället tyvärr. Enda grejen man kan störa sig lite på är att förvandlingen till varulv tog lång tid och att den skrikande tjejen som fruktar för sitt liv står kvar under tiden, lite bisarrt! Ungefär som varulven säger: Hold on, in transition here, please wait and then I shall eat you. Varpå hon svarar: Ok! 😀 Bisarrt! Men utöver det, söt men ändå rå och bra varulvsfilm. Jag gillar slutet när den kvinnliga reportern ska berätta om varulvarna i livesändning. Jag säger inte vad som händer men det var min favoritdel alla gånger! Looken på varulvarna var så gott oldschool så där var jag riktigt nöjd faktiskt som ett fan av oldschool-skräck. Ladda med dina luddigaste gosedjur och vänner, kanske bjuda med Chewbacca? ( 😀 ) , och bästa snacksen och njut av denna fina film!

4 luddiga varulvstassar av 5

thehowling1