Arkiv för slasher

M3gan

Posted in Recensioner - Skräckfilm with tags , , , , , , , , on 18 januari, 2023 by fearnotthedark

Dockskräckis från 2022. En ingenjör bygger en realistisk docka som blir mer levande än planerat.

Handling Imdb: ”A robotics engineer at a toy company builds a life-like doll that begins to take on a life of its own.

Jag hade låga förväntningar på filmen i och med att den blivit så hypead överallt. Det kan antyda att filmen kommer bli halvbra, halvdålig. I detta fall blev det en halvdålig film, låt oss gå in på varför.

Lilla Cady förlorar sina föräldrar i en olycka och blir omplacerad till sin släkting Gemma. Gemma jobbar som ingenjör på en leksaksfabrik och designar robotar. Gemma har inte så god hand med barn så hon skapar en realistisk typ av docka som ska bli Cadys kompis. Hon jobbar upptaget med att förbättra dockan för att kunna lansera den till allmänheten också. Under tiden skapar Cady ett band med dockan som blir ohälsosamt från båda hållen. Både Cady och dockan förändras och snart börjar en riktig kamp på liv och död.

Filmen börjar spännande och intressant med att påbörja designen av dockan och dess beteende. Intressant också hur kemin utvecklas mellan Cady och dockan M3gan. Dockan ser lagom läskig ut och historien blir allt mörkare. Men sedan förändras filmen och blir förutsägbar samt förlitar sig på att slänga in jumpscares, klassiska skräckfilmsknep såsom krypande och udda danser. De klassiska knepen som vi alla sett många ggr förut gör sig inte så bra i denna historien. Det blir nästan som en parodi. Man förklarar inte helt heller varför M3gan växer till den varelsen hon blir. Det ligger något tomt och fantasilöst i sättet som hon framhävs i filmen. Det drar ner filmens spänning tycker jag. Vilket är synd på en så fantastisk idé som har potential att bli riktigt majestätisk. Filmen hade blivit bättre med mindre klassiska knep, addera mer mystik och mindre jumpscares för en mer realistisk, allvarligare och mörkare ton. Jag hade hoppats på mer tyvärr. Cady spelas ok av barnskådis Violet McGraw, och Gemma, som spelas av Allison Williams, funkar också ok. Men kemin mellan Gemma och Cody är inte så bra samt att Violet McGraw inte helt övertalar i sin roll när hon förändras av M3gan. Alltför många brister i en film som kunde blivit mycket bättre resulterar alltså i ett medelbetyg.

Något för dig som gillar dockskräck. Men ha låga förväntningar. Halvdålig och knappt sevärd tyckte jag tyvärr.

4,5 dansande robotdockor av 10

Christmas Evil

Posted in Recensioner - Skräckfilm with tags , , , , , , on 3 januari, 2023 by fearnotthedark

Julskräckis från 1980. En leksaksfabriksarbetare får ett ordentligt sammanbrott efter att ha blivit förolämpad på jobbet och beger sig ut på en dödlig julklappsrunda.

Handling Imdb: ”A toy factory worker, mentally scarred as a child upon learning Santa Claus is not real, suffers a nervous breakdown after being belittled at work, and embarks on a Yuletide killing spree.

Hoppas ni haft en god julhelg och gott nyår! Samt att ni hunnit slappna av och varvat ner innan jobbet eller plugget börjar igen. Jag återhämtar mig efter allt julgodis man satt i sig. Men haft en lugn jul och lugnt nyår iaf.

Här har vi en film jag länge tänkt se då jag tyckte ploten lät intressant när jag först läste om den. Och det är en jobbig, tragisk film men också en intressant och välgjord sådan. Jag är nog överraskad över det lägre betyget på Imdb. Kanske fick den det i och med att det är en tragisk och rätt sorglig film. Ett skräckdrama med allvarlig ton. Inte så lättsam som en julskräckis ibland kan vara.

Harry får som liten en chock när han får veta att jultomten inte är på riktigt och lär sig tidigt, genom att observera vuxna, hur lögnaktiga och falska många kan vara. En bitterhet präntas in i Harry i en alltför tidig ålder. I vuxen ålder jobbar Harry på en leksaksfabrik. Han är lite speciell, har fastnat i en slags regression och är väldigt noggrann på jobbet. Han har en bitterhet men också ett stort ideal, hur han vill att allt ska vara. Han är en drömmare. Men när han blir grovt förolämpad på jobbet raserar allt för Harry. Han ser svart och vill att alla onda ska få betala för allt de gjort. Så han förvandlar sig till jultomten och går ut på en dödlig julklappsrunda.

En sorglig och riktigt mörk historia präglad av tragik och samhällskritik. Faktiskt också en rätt läskig historia, skrämmande. Historien må vara enkel i sig men det som blåser otäckt liv i historien är skådisen Brandon Maggart i huvudrollen som Harry. Han tar ut svängarna rejält i ångestladdade, idealsträvande, bittra, hoppfulla, arga, frustrerade Harry. Och han gör det hårresande bra. Från första minuten till den sista. Ren och skicklig jul-ångest! Horribelt bra. Och slutet band ihop säcken som den skulle med (hehe).. En god slasher likaväl som den är psykologisk skräck. Underskattad film som jag tycker man borde ge en chans om man inte sett den innan. Men var beredd på noll munterhet!

En film för er som gillar tragiska julskräckisar och 80-tal. Klart sevärd.

6 juldrömmande mördartomtar av 10

Bodies Bodies Bodies

Posted in Recensioner - Skräckfilm with tags , , , , on 14 december, 2022 by fearnotthedark

Skräckkomedi från 2022. Ett gäng rika 20-åringar planerar en fest i ett öde familjegods och ett partyspel spårar ur totalt.

Handling Imdb: ”When a group of rich 20-somethings plan a hurricane party at a remote family mansion, a party game turns deadly in this fresh and funny look at backstabbing, fake friends, and one party gone very, very wrong.

Paret Bee och Sophie kommer till en fest ute i ödemarken, till ett stort familjegods där de ska festa loss med Sophies rika kompisar. Men en partylek kallad Bodies Bodies Bodies spårar ur totalt när en kompis hittas död. Och de måste hitta den skyldige bland sina egna. En hel soppa med backstabbing, fejkvänskaper, lögner, svartsjuka och mord rörs igång och ingen går säker.

Det kallas en skräckkomedi men komiken som används är väl desto mer uppenbar vid slutet just. Allt innan dess är en stor dramatisk slasher ungefär. Men den roar till viss del och sociala medier tas upp igen. Verkar vara ett populärt tema i nya skräckisar. Antagligen för att vi lever stora delar av våra liv i sociala medier. Ännu mer efter pandemin också. Och man vill antagligen påpeka att inte glömma livet bakom alla fina bilder, att leva i nuet snarare än att skapa den perfektion som bara kan existera i sociala medier. Via filter, endless filter och vackra ord.

Ok skådisar allihop, som gör det de ska. Ett namn sticker ut dock. Lee Pace, king Thranduil från Hobbit-filmerna, i en roll som en udda surfer guy/veterinär som en av tjejerna dejtar. Mycket äldre än dem och så lång och så udda blir han direkt en märklig biroll. Hans roll funkar inte helt skulle jag säga, det är inte hans genre. Han förtjänar bättre filmer också.

Scenografin och tonen i filmen är lite 80s/90s därrunt, retro-feeling, och klart snygg. Ploten är rätt tunn och sådär spännande. Men slutet var bra och kul faktiskt, det var nog det bästa med filmen, hur det slutade. Övrig handling är stundtals roande, stundtals banal. I stort en halvbra/halvdålig film som nog inte kommer kommas ihåg men som kan funka som ett ok tidsfördriv om man mest fokuserar på estetiken samt slutet och budskapet slutet för med sig.

En film för dig som gillar drama-fyllda skräckkomedier med lite budskap och snygg retro-estetik. Knappt sevärd enligt mig dock.

5 tiktok-samurajsvärd av 10

Halloween Ends

Posted in Recensioner - Skräckfilm with tags , , , , , , , , on 25 oktober, 2022 by fearnotthedark

Sista del i nya skräck-trilogin Halloween, från 2022. Skräck-sagan om Michael Myers och Laurie Strode är framme vid sitt slut. Vem kommer överleva?

Handling Imdb: ”The saga of Michael Myers and Laurie Strode comes to a spine-chilling climax in the final installment of this trilogy.

Lite personligt först. Jag har haft fullt upp med att dekorera inför halloween hemma, pysslar infernaliskt mycket nu när jag äntligen haft ork att göra det. Därav har det blivit mindre ny film. Det har setts gamla Hocus Pocus, nya Hocus Pocus, nya The Craft som recenserades innan denna. Samt sett om gamla favvos: Halloween (1978), Practical Magic (1998), The Craft (1996) och några nya serier, bl.a. Dahmer (2022) och The Watcher (2022), recensioner kommer framöver. Jag har hunnit fylla fyrtio och idag fyller även min lilla skräckblogg hela 10 år! ❤ Så jag tackar er, fina bästa skräckfans, för att ni är kvar och läser oavsett hur sällan jag postar ❤ ❤ ❤ ❤ Och så har jag äntligen sett Halloween Ends på bio på min födelsedag, 15 okt. Och jag blev glatt överraskad över den faktiskt.

Spoilers förekommer i denna recension.

Historien börjar med att det har gått ett tag sedan händelserna i ”Halloween Kills” (2021) och Laurie lever med sitt barnbarn Allyson i ett fint hus. Laurie försöker författa ihop sina memoarer kring allt med Myers och Allyson försöker hitta sin plats i vuxenvärlden. Men när Laurie väl tagit mod till sig att våga fira halloween igen, händer det igen men denna gång blir den sista.. Kommer Myers dö eller Laurie eller båda? (kommer inte avslöja just det faktumet i denna recension)

Medan Laurie är upptagen med annat, finner Allyson sin själsfrände i outsidern Corey och de blir ett par. Men Corey håller sakta på att förvandlas till ett monster, liksom den Myers är. Laurie märker detta och varnar Allyson. Men hon lyssnar inte. Mycket symbolik i Coreys förvandling dras till hur Laurie får flashbacks av hur hon iakttog Myers i sina unga år och såg den mörka utvecklingen ske, till det monster han blev senare. De blir en och samma för Laurie. Det har hon både rätt och fel i. Och jag gillar hur den biten förklaras mot slutet. Detta med att evil never ends, ”it just changes shape”. Det blev för mig ett väldigt bra och värdigt avslut samt förklaring till ”The Shape”-konceptet och hur denna nya trilogi utvecklades med både goda och dåliga ögonblick. Första David Gordon Green-”Halloween” (2018) var riktigt bra och nog den bästa i denna trilogin, tvåan ”Halloween Kills” (2021) var riktigt mycket sämre då de helt byter bana i historien och rör till det. Men trean ”Halloween Ends” (2022) ger rätt perspektiv igen efter några otippade och något absurda plottwists, i stort ändå mycket bra som sista film.

Jamie Lee Curtis är allas vår obesegrade scream queen som gett oss så många starka stunder med Laurie Strode’s ständiga kamp för överlevnad, länge leve Laurie och Jamie i våra hjärtan ❤ Och övriga skådisar som gett otroligt mycket också: James Jude Courtney, Nick Castle, Andi Matichak, Rohan Campbell, Will Patton, Kyle Richards, Judy Greer, Dylan Arnold, Miles Robbins, Drew Scheid, Nancy Stephens och många fler ❤ Och givetvis de briljanta John Carpenter, Debra Hill och David Gordon Green ❤ Mycket bra, mycket värdigt, mycket insiktsfullt.

En film för dig gillar Halloween-filmerna och slashers, mycket sevärd ❤

8 sista slaktknivar av 10

Chucky

Posted in Recensioner - Tv-serier Skräck with tags , , , , , , , , , , on 8 juli, 2022 by fearnotthedark

Slasher-serie från 2021. Unge Jake hittar en vintage Chucky-docka på en loppis och en idyllisk småstad förvandlas till ett helt mord-center.

Handling Imdb: ”After a vintage Chucky doll turns up at a suburban yard sale, an idyllic American town is thrown into chaos as a series of horrifying murders begin to expose the town’s hypocrisies and secrets.

År 1988 kom en film ut som Don Mancini skrivit och Tom Holland regisserade. Brad Dourif gjorde den legendariske rösten till seriemördaren Charles Lee Ray fångad i den ikoniska skräckdockan Chucky. Filmen heter ”Child´s play” (1988). Dockor blev direkt senaste modeflugan inom skräckkulturen. Voodoo och mördardockor fick en frontfigur, Brad Dourif’s Chucky. En mängd uppföljare kom därefter, några bra, några sämre, som det alltid blir när man följer upp en första succéfilm. Personligen gillar jag första mest, sen kommer ”Child’s play 2” (1990), ”Bride of Chucky” (1998) och ”Curse of Chucky” (2013). Övriga uppföljare var jag inget fan av dessvärre.

Men så återvänder Mancini till Chucky igen, till oss skräckfans stora glädje, år 2021 med denna tv-serie ”Chucky”. Och vi introduceras till en liten småstad vid namn Hackensack (härligt namn 😀 ) och pojken Jake som hittar en vintage Chucky-docka på en loppis. Han tar hem den för att användas i sitt konstprojekt. Men så märker han rätt snabbt till sin förvåning att Chucky lever och pratar. Han låter sig charmas av Chuckys övertalande förmåga och blir mer och mer mordisk. Men samtidigt är han ju också en god människa som gillar att vara kreativ, lyssna på truecrimepoddar och hänga med vänner. Speciellt sin nyfunna vän Devon som snabbt blir ett kärleksintresse. Och så börjar morden. Och också en mörkare ton. Vi får flashbacks av hur Charles Lee Ray kom att växa upp och stegvis utvecklas till den mördare han är idag. Samt hur han träffade Tiffany och hur deras romans blev till. Det är fascinerande och superintressant verkligen. Flera twists, nya typer av kills och mycket lgbt-vänlig handling i flera former ❤ . Jennifer Tilly är tillbaka som Tiffany, Fiona Dourif är tillbaka från de nyare filmerna (Brad Dourifs dotter), klassiska Andy är tillbaka med (Alex Vincent) och även Christine Elise som Kyle som dök upp första gången i franchisen i ”Child’s play 2”. De nya barnskådisarna är briljanta allihop, speciellt Zackary Arthur, Carina Battrik, Alyvia Alyn Lind, Bjorgvin Arnarson. Scenografin är helt otroligt snygg och passande till storyn. Good ol’ slasher80s-feeling med modern touch. Enda minuset är att de två sista episoderna går från det mörka och tillbaka till det simpla komiska och det brister lite där för mig. Men bland de sista scenerna blir det spännande återigen och däribland lite rolig hommage till Tales of the Crypt 😀 I stort tycker jag ändå mycket om den här nya ”Chucky”-serien och ser fram emot en säsong 2, och vad de kan tänkas hitta på där 😀 En sådan guld-serie hade jag ärligt talat inte väntat mig.

En serie för er som gillar 80tal, dockskräck, slasher. Rekommenderas varmt! Mycket sevärt! ❤

7,5 seriemördarbesatta dockor av 10

Peeping Tom

Posted in Recensioner - Skräckfilm with tags , , , , , , , on 23 maj, 2022 by fearnotthedark

Psykologisk skräckfilm från 1960. En ung man mördar kvinnor och använder en kamera för att filma deras olika uttryck för rädsla.

Handling Imdb: ”A young man murders women, using a movie camera to film their dying expressions of terror.

Filmen som blev min lilla eftermiddagsmatiné igår var denna ”Peeping Tom” från 1960. Samma år då ”Psycho” kom ut och denna anses vara den brittiska ”Psycho” med skillnaden att mördaren Mark Lewis i ”Peeping Tom” ansågs vara mer tragisk och sympatisk än Norman Bates, men ”Psycho” var den film som uppnådde mest framgång och publicitet av dem två. ”Peeping Tom” glöms ibland bort i skenet av ”Psycho”:s framgångar. Lite synd för ”Peeping Tom” är också en mycket bra film. Inte bättre än ”Psycho”, men väldigt bra.

Karlheinz Böhm spelar den försynte mördaren Mark Lewis och han gör det otroligt bra. Mark växte upp med en vetenskapsman/psykolog till far som gjorde psykologiska experiment på honom under hela hans uppväxt (detta presenteras tidigt i filmen). Fadern dokumenterade via kamera samt ljudinspelningar sonens rädsla i olika situationer och det traumatiserade Mark så till den grad att han blev likadan..fast mycket värre.. Unga Helen som bor i samma trappuppgång fattar tycke för Mark och hon blir den som får höra om hans uppväxt, hon tycker synd om honom och vill få älska honom. Han blir hoppfull och försöker, men brottas också med sitt sjukliga behov av att få till den perfekta dokumentären om rädsla, där han filmar sina olika mordoffer. Märks tydligt i hans agerande att han har fastnat i barndomen (regression), en klart barnslig framtoning versus en plågad psykopat, hans två olika lägen. Man blandar psykologisk skräck med slasher. Filmen anses vara både psykologisk skräck och en av de första slasherfilmer som gjorts. Och filmen är en av de första som går in på sympatin för mördarens tragiska bakgrund.

För att adressera ämnet lättklätt också så är den nakenhet som visas stilfull och relativt blygsam, om man jämför med dagens skräckfilm. Och man överanvänder inte det lättklädda utan fokuserar mest på mördaren Mark och det faktum att han tycker om att filma kraftfulla reaktioner, rädsla, terror, skador, mord snarare än naket. Detta visas väldigt bra i scenen där han ska fota pinuppan Milly och får syn på hennes vän Lorraine som har stora skador i ansiktet främst och blir helt fascinerad av hennes ansikte. Den bästa scenen i filmen enligt mig, då hans sjukliga tillstånd visas så tydligt där. Också en riktigt skrämmande scen faktiskt. När hon sakta vänder sig om och skadorna visas bit för bit. Huga..

Utmärkta skådisar, med några få undantag. Fantastiskt stilig scenografi. Genomgripande och fyllig handling där inget utelämnas. Laddat med nonstop spänning. Jag har inga klagomål. Fängslande, engagerande, storartat, tragiskt och sympatiskt.

En film för dig som gillar psykologisk skräck, 60-tal och slasher. Mycket sevärd.

7,5 penetrerande kameror av 10

X

Posted in Recensioner - Skräckfilm with tags , , , , , , , , , on 16 maj, 2022 by fearnotthedark

Retroskräckis från 2022. Det är år 1979. Unga filmmakare ska spela in en erotisk film på en gård i Texas men ägarna är inte så välkomnande som man hoppats på.

Handling Imdb: ”In 1979, a group of young filmmakers set out to make an adult film in rural Texas, but when their reclusive, elderly hosts catch them in the act, the cast find themselves fighting for their lives.

Så jag var tvungen att se den omtalade filmen som många pratar om just nu. Både hyllad och hatad tydligen. Denna ”X”. Jag tyckte inte om den alls tyvärr. Inte ens litegrann. Men jag kan se på den objektivt också och jag kan förstå varför den kan tilltala en viss publik. Det är en hyllning till 70talsfilm-eran så det finns en estetisk konst-känsla i filmen. Men jag tyckte ändå inte att det var särskilt snyggt ändå. Smaken låg nånstans mellan äckligt och smakfullt enligt mig. Sexscenerna är mest tråkiga och skrattretande. Det finns en motsats i filmen vad gäller kvinnans roll också. Man vill visa kvinnan både som ett sex-objekt och som en stark individ som gör vad hon vill. Det funkar inte något av det tyckte jag. Det framgår inte helt vilket som filmen står för. Och det äldre paret visas dels som några man ska frukta och dels två mänskliga känsliga varelser som älskar varandra. Men inget av det funkar heller, det blir så splittrat. Känns som att filmen vill visa olika dualiteter och jämföra dem bredvid varandra. Men i vilket syfte? Så att vi som publik ska avgöra vad det handlar om? Eller för att tolka in det vi själva föredrar att se? Vad ville filmmakarna förmedla utifrån deras synvinkel? Känns som att estetiken var det man ville visa allra mest och strunta i ploten. Visst är estetiken betydande i film, men utan en bra handling till blir det livlöst för mig. Historien blev intressant först i slutet för mig, när en twist görs. Innan dess var allt totalt ointressant.

Det förekommer också en slasher-handling i filmen. Så lite köttigheter dyker upp här och var. Blandat med kass 70tals-porr och däremellan dramatiska, långdragna scener med den äldre kvinnan och paret. Det är rörigt, splittrat, för långdragna scener. Jag diggar 70tal. Jag kan tycka att erotiska teman i skräck kan vara kul. Jag älskar en god slasher. Jag borde gilla filmen ”X”. Men..det händer liksom inte. Filmen händer inte för mig. Synd tyckte jag. Jag försökte gilla den. Men nej. Jag tycker inte om den alls. Därför kommer den få ett lågt betyg av mig.

En film för dig som gillar 70-tal och slashers. Inte min kopp thé dock.

3,5 filmkameror av 10

Scream 2022

Posted in Recensioner - Skräckfilm with tags , , , , , , , , on 2 mars, 2022 by fearnotthedark

Slasher-uppföljare från 2022. 25 år efter de originella morden i Woodsboro dyker en ny Ghostface upp och Sidney måste återvända för att reda ut sanningen.

Handling Imdb: ”Twenty-five years after the original series of murders in Woodsboro, a new Ghostface emerges, and Sidney Prescott must return to uncover the truth.

Så är den nya ”Scream” sedd, denna är en tvåa som jag tolkar det, liksom nya ”Halloween”. Film nr 2 efter originalfilmen. Och där ”Halloween” faktiskt gör mycket rätt i sin tvåa, gör nya ”Scream” väldigt dåligt ifrån sig enligt mig.

Det är 25 år efter de klassiska morden i ettan. Nya mord sker när ett eller fler Ghostfaces dyker upp. Identiteten av en dotter till ett känt ansikte i ettan uppdagas och jakten på nya Ghostface-mördaren börjar. Sidney, Gale och Dewey kommer tillbaka och hjälper till med mysteriet.

Det försöks göras nya koncept, eller som man resonerar i filmens dialoger: att gå tillbaka till ursprunget. Men det görs väldigt dåligt. Handlingen är återkommande förutsägbar. Karaktärerna är bara ordentligt irriterande, ointressanta och säger emot sig själva, det talas till och med emot själva huvud-motivet till nya morden. Det läggs ut alla möjliga scener hit och dit och de passar inte ihop. Likt ingredienser i en soppa som inte vill blanda ihop sig och bli en helhet. Resultatet blir en oätbar film, eller en oätbar soppa, ja.. ni fattar 😛

David Arquette, Neve Campbell och Courteney Cox gör sina roller bra som vanligt dock. Man har behållit Deweys lilla speciella trudelutt som alltid spelas när han dyker upp, en av sakerna som alltid roat mig i ”Scream”-filmerna. Men tyvärr överväger den negativa kritiken den positiva kritiken. Och filmen misslyckas med att leverera en god slasher i samma lättsamma goa anda som varit en gång i 90-talet.

Något för dig som gillar slashers. Men inte så sevärd enligt mig. En ovärdig Scream-uppföljare.

4 ghostfaces av 10

Texas Chainsaw Massacre 2022

Posted in Recensioner - Skräckfilm with tags , , , , , , , on 20 februari, 2022 by fearnotthedark

Slasherskräckis från 2022. Efter att ha gömt sig i 50 års tid börjar Leatherface ta sin hämnd på några ungdomar som en dag förstör hans värld.

Handling Imdb: ”After nearly 50 years of hiding, Leatherface returns to terrorize a group of idealistic young friends who accidentally disrupt his carefully shielded world in a remote Texas town.

En uppföljare som äger rum 50 år efter första filmen har vi här då. Ingen trailer sågs innan så jag visste inte vad jag hade att vänta. Relativt glatt överraskad ändå över att man gjort en hyfsad uppföljare. Men ändå inte utan skavanker dessvärre.

Man har gett Leatherface en god och intressant rolltolkning tyckte jag. Mark Burnham gör ett fint jobb. Men man överdriver flirtandet med originalfilmens flera kända scener och borde ha coolat ner det då det förstör en hyfsad plot. Speciellt den allra sista scenen som borde ha tonats ner enligt mig. Men övriga skådisar gör bra ifrån sig också. Scenografin är snygg och välplanerad. Våldet och morden är ordentligt brutala, som sig bör i en god slasher. En överlevande från första filmen är läskigt lik Laurie Strode från de nya ”Halloween”-filmerna dock och det blir lite märkligt. Men skådisen Olwen Fouéré gör ändå en bra prestation som överlevaren Sally. Det är även rätt starkt jobbat att man inte har med några lättklädda tjejer samt att skådisarna inte är typiskt fotogeniska för det ger en mer realistisk och äkta känsla till historien. Skådespelerskan Elsie Fisher imponerar extra mycket i rollen som outsidern Lila. Just Fisher och Burnham lyfter filmen till en bra nivå tyckte jag. Så trots vissa brister levererar ändå filmen en underhållande och intressant köttfest deluxe som är klart sevärd. Väl värt att lägga 1 timme och 21 minuter på.

En film för er som gillar slashers och Leatherface. Klart sevärt.

6 högljudda motorsågar av 10

The Retreat

Posted in Recensioner - Skräckfilm with tags , , , , , , on 21 oktober, 2021 by fearnotthedark

Slasherskräckfilm från 2021. Ett lesbiskt par åker ut till en öde stuga för att fira sina vänners bröllop men blir jagad av mördare i skogen istället.

Handling Imdb: ”A lesbian couple with a rocky relationship goes to a pre-wedding retreat and ends up fighting for their lives when a group of militant serial killers tries to murder them.

Den här filmen överraskade mig. I slutändan. På ett bra sätt.

När de var på väg till stugan och stannar vid en bensinstation uppstår den där situationen där de inte vågar visa att de är ett par pga rädd för homofobi. Jag blev lite irriterad direkt just för att jag skulle vilja se en film där ett par bara är ett par, oavsett kön och ras m.m. Utan att det ska gömmas/döljas/diskuteras. Men den scenen hade ett syfte märkte jag sedan. När mördare i skogen förföljer dem påbörjas kampen med homofober vs gays. En kamp som var riktigt jobbig men som faktiskt blir till en tänkvärd vändning. Jag blir glad när en sådan här film vänder och slutar hur jag vill. Samt hur den behöver sluta. För att visa hur sårbar man är som hbtqi-person. Och för att visa att det finns ett bättre slut än det som är det värsta.

Tjejerna slår tillbaka, hårt, starkt, snabbtänkt. Ingen tvekan någonstans. Ingen rape-revenge-film, men en god revenge-film. Utan naket eller objektifiering framställs det här lesbiska paret som ett par liksom alla andra. Det gillade jag. Nya synsätt, nya metoder. Dags att röra om i skräckfilmsgrytan och producera mer kvalitet än kvantitet. Ett oväntat guldkorn serverat på ett enkelt sätt. Men med mycket kvalitet. Spännande uppbyggnad, duktiga skådisar, vackra höstmiljöer, snyggt filmat, skrämmande till max, coolt soundtrack, tänkvärt och bra slut. En fin och enkel produktion från Canada. Mer sånt här.

En film för er som gillar hämnd och slashers. Mycket sevärd ❤

7,5 blodiga yxor av 10