Scifiskräck från 1982. Ett forskargäng hittar ett närliggande läger helt förstört på Antarktis. Men är det som förstörde det borta eller fortfarande vid liv?
Handling Imdb: ”A crew in Antarctica finds a neighboring camp destroyed and its crew dead. Whatever killed them is nowhere to be found, unless it’s hidden in plain sight.”
Såg om denna briljanta film på Nyårsdagen och sökte genom bloggen då jag fann att jag ännu inte skrivit om detta mästerverk, så jag gör det nu! Kanske jag inte skrivit om den än då jag länge känt mig osäker på ifall min recension kan göra den rättvisa men också för att den har så mycket detaljer att gå igenom. Men jag kör på ändå nu så hoppas vi på det bästa!
För det första ett all-täckande uttryck: wow, vilket mästerverk! På så många sätt. Den har allt. Spänning, intressanta karaktärer, bra kemi mellan skådisarna, fantastisk historia och manus, fabulöst soundtrack, fascinerande snyggt monstersmink & specialeffekter. Kurt Russell är ju lysande i sitt rufs med skägg argt skällandes på sitt Chess Wizard ända fram till slutet vid brasan där de väntar ut tingesten och dess förgörelse. Hans kemi med alla är underhållande och spännande all the way. Musiken av Ennio Morricone är ju bland det mest legendariska man kan höra till en skräckfilm, toner av stegrande spänning. John Carpenter’s bästa film, också enligt honom själv, jämte ”Halloween” men två så olika filmer att dem inte kan jämföras på något sätt. Men mina två Carpenter-favoriter i vilket fall. Det fantastiska monstersminket är obeskrivligt bra och härligt skrämmande. Allt ifrån den groteska hund-tingesten i buren till huvud-spindeln på kontoret! Och ljudet de utstöter förblir alltid det mest skrämmande ljud jag hört i skräckfilm. Lika läskigt som det är snyggt är också det ryckande rörelsemönstret och själva monster-designen.
Jag såg filmen första gången runt ålder 16 och var fascinerad redan då men också uppskrämd i soffan givetvis. Men jag har ändå alltid funnit denna film att vara en av de mer harmoniska skräckfilmerna. Det är något med de snöiga miljöerna, den cirkulerande helikoptern, musiken och den stegrande spänningen som gör att filmen liksom blir som ett mysigt täcke över ens frusna jag. På något smygande men ändå välkommet sätt! Och precis lika bra som då är den nu. Tidlöst bra. Sällan man kan säga det om filmer.
Kul trivia då:
- John Carpenter’s favorit av sina egna filmer. (Som nämnt innan)
- Rob Bottin anses vara ett monstersmink-geni, med all rätt säger jag, då han bara var 22 år under produktionen av varelserna i ”The Thing”.
- Den kvinnliga rösten i MacReady’s dator gjordes av John Carpenter’s fru Adrienne Barbeau.
- Den norska hunden som används i filmen kallades Jed och var otroligt duktig framför kameran, men var inte samma hund som användes i den första skott-scenen.
- Tentaklerna som syns i hund-buren är egentligen piskor som Rob Bottin styrde.
”The Thing” är bland de allra bästa skräckfilmerna enligt mig. I framtiden kommer en topplista också över de bästa skräckfilmerna genom tiderna, men det är ett större projekt så det blir längre framöver! Och om ni inte sett filmen än, se den nu!
Något för dig som gillar scifiskräck, skrämmande monster, Kurt Russell och John Carpenter.
6 tingest-hundar av 5! (över toppbetyget)
Fear Not The Dark 