Arkiv för syner

The Black Phone

Posted in Recensioner - Skräckfilm with tags , , , , , , , , , on 3 augusti, 2022 by fearnotthedark

Seriemördarskräckis från 2021. En seriemördare går lös i den lilla staden och en kidnappad 13årig pojke får konstiga samtal via en svart telefon i mördarens källare, från mördarens tidigare offer.

Handling Imdb: ”After being abducted by a child killer and locked in a soundproof basement, a 13-year-old boy starts receiving calls on a disconnected phone from the killer’s previous victims.

Några spoilers kan förekomma i denna recension.

En annorlunda film men ändå en bekant historia på något sätt. En film baserad på novellen Black Phone av Joe Hill, Stephen Kings son. Filmen och historien bär mycket likheter med Stephen Kings sätt att berätta, men ändå nyvinklat och ännu bättre enligt mig. Joe Hill har passat mig bättre i smaken än Stephen King. Jag gillade ”Horns” och ”Locke & Key” t.ex. Joe Hill har gått sin egen väg och det har gått riktigt bra. Jag har inte sett så mycket av hans far i Joes sätt att berätta, men i just denna film ”The Black Phone” finns många influenser av King. Estetiska men också i sättet att berätta om barn och deras olika livsöden. I vilket fall så är ”The Black Phone” en riktigt bra skräckfilm och en bra film överhuvudtaget. På flera olika nivåer.

En seriemördare går lös, som kidnappar, torterar och mördar barn, främst pojkar. Det antyds att pedofili är hans preferens, men man får inte se något av den sortens brott i filmen, vilket var en stor lättnad. Det behövs inte visas sådana hemskheter för att vara övertydlig, det räcker gott med antydning. Det var den första bra grejen med filmen. Att visa det som behövs visas. Mördaren ”The Grabber” visar sin brutalitet och sjuklighet via hans sätt att tala, bete sig samt i utseendet. Han har en mask som går att ta av, förändra och visas i flera olika delar. Ibland bär han hela, ibland enbart munnen, ibland enbart hornen. Ibland med öppen eller stängd mun. Beroende på humör och inställning tolkar jag det som. Beroende på hur han vill närma sig sina offer. Vad han vågar visa vs vill visa av sig själv. Men han har helt klart problem med att visa sitt ansikte och vill dölja det till varje pris. Antagligen för att han skäms för den han är, hatar den han är och finner en trygghet i att vara gömd bakom en mask.

Ethan Hawke som vi annars sett i relativt nedtonade roller, bra roller och bra skådis men han har oftare en rätt låg profil i romcoms, några skräckisar, thrillers. Men jag har inte sett honom i en skrämmande roll någonsin. Så detta var något helt nytt och annorlunda för honom. Och för oss tittare. Och han gör det med briljans. Han gestaltar denna ”The Grabber” med sådan lidelse, brutalitet och precision. Otroligt intressant att se för oss som intresseras av psykologisk skräck samt seriemördare. Hans samspel med pojken Finney, som spelas av Mason Thames, är on point och riktigt bra. Mason Thames gör sin roll otroligt skickligt också, en pojke som sakta lär sig att slå tillbaka, att försvara sig, att hitta sig själv och att växa upp. Någon som också lyser starkt i filmen är Finneys syster, som spelas av Madeleine McGraw. Hon har en magisk kraft, får syner och kan med hjälp av synerna hitta Finney. Riktigt fin rolltolkning. Jag stör mig lite på deras far dock, som spelas av Jeremy Davies. Han slår sina barn som bestraffning, och dricker. Och ångrar sig. Han verkar älska barnen men är rädd för när de beter sig annorlunda eller påminner om deras mor som tydligen var en farlig och sjuk person. Hans ambivalens stör historien för mig. Han har säkert en del av historien och kan vara viktig. Men för min del hade han gärna fått stå mer i bakgrunden. Det kändes som att man skulle känna någon slags sympati för honom, och sådant irriterar mig. Slår du dina barn, finns det inget som kan förlåta det på något sätt. Jag förblir sympatilös inför en sådan roll/situation. ”The Grabber” gestaltas i övrigt inte med någon slags sympati, utan mer som en beskrivning av hur den mördaren fungerar och känner. Min tolkning iaf.

Filmen har ett bra och spännande tempo. Fint uppbyggd historia. Fantastiska rolltolkningar. Passande och snygg scenografi. Det tappar något mot slutet då allt händer lite för snabbt. Det drar ner betyget lite. Men i stort ändå en mycket engagerande skräckfilm och en bra film med mycket känslor, symbolik och spänning. En film man kommer ihåg.

En film för er som intresseras av seriemördare och psykologisk skräck. Rekommenderas varmt. Mycket sevärd.

8 föränderliga masker av 10

Blackwood

Posted in Recensioner - Skräckfilm with tags , , , , , , on 21 juli, 2016 by fearnotthedark

bw

Brittisk skräck från 2014. En familj flyttar till ett hus på landet där fadern får syner men är det spöken han ser eller något annat?

Handling Imdb: ”The classic English ghost story gets a revision when a college professor finds himself plagued by spectral visions.

En riktigt smart brittisk skräckfilm. Spännande manus och bra produktion samt bra skådisar. Hoppade faktiskt till mer än en gång, så bra jumpscares där! Får känslan av en klassisk brittisk spökhistoria för vi har äldre förfallet hus som knarrar, urverk som får eget liv, spöken (eller? 😉 ) som vandrar runt på natten, dimmigt utanför samt virvlande löv som blåser runt. En riktig mys-skräckis med andra ord 🙂 Klart dem bor nära en kyrka också och har en präst som driver runt utanför huset emellanåt 😀 Visst, lite kliché och förutsägbart ibland i filmen men ändå klassiskt stilrent.

Nackdelar då. Lite för förutsägbart ibland och lite dumma små misstag man kunnat undvika. Men gör man inte lite misstag så för det inte historien framåt och ja, alla är inte lika förutseende i film som vi perfekta tittare 😉 Tycker också dem borde utvecklat sidohistorien kring Jacks bakgrund något mer. Men själva historien är ändå smart utförd trots små skavanker.

I stort en klassiskt spöklig historia på brittiska landsbygden för dig som gillar mys-skräckisar och spökhistorier samt psykologisk skräck. Enjoy!

3,5 uggle-masker av 5

Blackwood-009

Blackwood-2014

blackwood_priest

bwes

Blackwood

bww

blackwood_1

Visions

Posted in Recensioner - Skräckfilm with tags , , , , , on 15 december, 2015 by fearnotthedark

visions

En gravid kvinna flyttar till en vingård med sin man för att börja ett nytt liv. Men hon börjar få syner och upplever övernaturliga fenomen som hon försöker tyda. Är det spöken eller något annat? Välskrivet manus och bra film.

Handling Imdb: ”After moving to a vineyard to start a new life with her husband, a pregnant woman begins to experience terrifying visions. ”

En spännande skräckfilm med ett välskrivet manus som känns nytt & fräscht. Isla Fisher gör en bra huvudroll som gravida Eveleigh med syner. Övriga skådisar är också mycket bra. Jim Parsons (Sheldon från Big Bang Theory) har en biroll som läkare här och gör ett fint jobb även om han bär spår av sin nördiga karaktär han spelat som mest 😉 Historien tar oväntade vändningar och kan överraska trots att man kan förutse vissa saker. Jag tycker om vändningen här som känns väldigt realistisk och trovärdig. Vilket också gör berättelsen bättre och vändningarna gör det mer nyanserat. Så jag skulle säga att dem verkligen lyckats här vad gäller en bra ny fungerande & spännande skräckfilm.

Riktigt skrämmande scener som jag hoppade till av var till exempel en scen där en provdocka kommer farande i rapidfart mot Eveleigh, pushar upp henne mot fönstret och krossar det. Den var ordentligt läskig! Och när stolar flyttar sig allt eftersom hon går fram och försöker hjälpa en vän som är i nöd. Huga! Och CGI:n som används är välgjord och i lagom utförande. Precis som det ska vara.

Om jag ska klaga på något så är det ju att Jim Parsons fortfarande har svårt att skaka av sig Sheldon-rollen om än han ändå gör ett bra jobb. Samt att kanske krydda upp historien ännu lite mer, göra den ännu fylligare. Men jag är ändå nöjd med filmen och kan starkt rekommendera den. Välskriven spänning med en god dos realism. Enjoy! Från 2015.

4 syner av 5

visions-1

vi

visi

vis

visions-movie-