Arkiv för Varulv

Waxwork

Posted in Recensioner - Skräckfilm with tags , , , , , , , , on 9 november, 2021 by fearnotthedark

Övernaturlig skräckis från 1988. Ägaren till ett vaxmuseum använder sin utställning för att väcka ondska.

Handling Imdb: ”A wax museum owner uses his horror exhibits to unleash evil on the world.

Ett fascinerande guldkorn sprunget ur 80tals-världen. En otroligt kul idé med statyer och konst som vaknar till liv med ondskefulla intentioner. Inte originellt men rätt unikt hur det gestaltas här. Riktigt snyggt smink och härligt gamla effekter. Grymt kul men också brutalt på sina ställen. Varulvar, vampyrer, sadism, mumier och zombies. Här finns något för alla 😀 Välskrivet manus, bra rolltolkningar och mycket hjärta serverat med mycket humor. Zach Galligan, Deborah Foreman, John Rhys-Davies, David Warner är några av dem på roll-listan. Lite rörigt emellanåt. Lite corny. Men sådant är 80-talet ❤ Scenografin är fantastiskt snygg, och dramaturgin är spännande.

Roliga faktan då. Jason Voorhees och ”The Thing” från 1982 kom nästan med i vaxutställningen men uteslöts pga lagliga dispyter. Kane Hodder, som porträtterar Jason oftast, var dock ändå stuntman i filmen och spelade även Frankenstein’s monster! Det som skulle föreställa människokött som åts i en scen var egentligen en smet bestående av rabarber, vattenmelon och jordgubbar. Huset i intro-scenen var samma hus som användes bl.a. i filmen ”Witchboard” (1986). Makeupartisten Bob Keen skapade en ”Howling”-liknande varulv i filmen, och den blev riktigt bra. En söt och 80-nostalgisk film som roade mycket.

Något för er som diggar 80-tal och övernaturligt samt praktiska effekter. Mycket sevärd 🙂

6 piskande Marquis De Sades av 10

Werewolves Within

Posted in Recensioner - Skräckfilm with tags , , , , on 3 oktober, 2021 by fearnotthedark

Skräckkomedi från 2021. Baserat på ett spel där en stad attackeras av varulvar.

Handling Imdb: ”Feature adaptation of the video game where werewolves attack a small town.”

En ny varulvsfilm var man ju tvungen att kolla in, favvomonstret här, trots att jag inte spelat spelet före. Trailern var underhållande så jag kände att det kunde vara värt en titt. Med blandade resultat dock.

En småkul liten detektivhistoria om vem som kan vara varulven som attackerar småstaden. Fyllt av udda men också vanliga småstadskaraktärer. Några få skratt fås emellanåt men inte mycket. Roligaste karaktären är nog vetenskapsexperten de tar in, härligt nördigt deluxe. Men i övrigt är det hela som en utdragen men helt ok lång sketch från Saturday Night Live eller liknande. Fast med högre upplösning och större budget. Och just så mycket varulveri äger inte rum heller förutom i en liten scen bara.

Men man flirtar lite med varulvsgenren och monstergenren på olika sätt, så underhållningen finns ändå. Det finns till exempel en klar likhet med filmen ”The Beast Must Die” som har samma tema, att gissa vem varulven är. Jag uppskattade slutet, i ”Werewolves Within”, med vem som faktiskt var varulven men synd bara att scenen var så kort. I stort en helt ok skräckkomedi, men de större skratten kom tyvärr inte. Synd på ett roligt koncept!

En film för er som gillar varulvar och mordgåtor.

5 dolda varulvar av 10

Wildling

Posted in Recensioner - Skräckfilm with tags , , , , , , , on 15 januari, 2020 by fearnotthedark

Skräckfilm från 2018. En flicka upptäcker hemligheten bakom hennes annorlunda, inlåsta uppväxt.

Handling Imdb: ”A blossoming teenager uncovers the dark secret behind her traumatic childhood.

Det kan förekomma en del spoilers här beroende på hur man ser det (samt hur känslig man är inför ev spoilers) men i en recension om just denna känner jag att jag måste kunna gå in på en del saker ändå för att ge mina åsikter mer utförligt 🙂

Denna film förde mina tankar tillbaka till filmen ”Wer” (2013) på ett sätt. Samma avskalade och realistiska typ av porträtt av en varelse sprungen ur skogen som kan kallas varulv men som här refereras till som ”Wildling”. ”Wildling” var en film som överraskade mig positivt på många sätt. Den är så nyanserad och har så många olika lärdomar. Dels är det en coming-of-age-story där man följer en flickas udda uppväxt och till slut hennes frigörelse när hon finner och accepterar sin sanna natur. Dels är det en spännande och välskriven skräckfilm som bygger upp en fascinerande historia kring denna Anna och hur hon justerar sig till en helt annan verklighet när hon äntligen kommer ut i det fria. Och när hon till sist blir den varelsen hon var menad att vara. Historien känns mycket som en kvinnas frigörelse från allt som håller henne tillbaka och av den anledningen tilltalade filmen mig väldigt mycket, då jag själv är mycket i det stadiet i livet, dock utan att bli till en varulv..får man hoppas 😀 😉

Varulvssminket såg realistiskt och bra ut tyckte jag. Viss CGI förekom men det funkade helt ok enligt mig. Jag var förlåtande då jag tyckte om historien i helhet mycket. Bel Powley spelar rollen Anna riktigt bra, vilken stjärna ❤ Brad Dourif spelar bra som alltid. Liv Tyler funkar bra som polisen Ellen Cooper. James Le Gros och Collin Kelly-Sordelet är riktigt bra i sina roller också. Scenografin är snygg och manuset välskrivet. Mycket flyter på bra. Om jag ska nämna några minus så kunde historien vara något fylligare och kanske lite längre i slutscenen. Men jag är väldigt nöjd med det som bjöds och förstår inte helt varför den fick relativt låg betyg på Imdb. En dold pärla skulle jag säga snarare. Intressant vinkling på varulvar.

En film för er som gillar varulvar och varelser i naturen. Mycket sevärd.

7,5 shewolfs av 10

 

Transylvania 6-5000

Posted in Recensioner - Skräckfilm with tags , , , , , , , on 22 september, 2019 by fearnotthedark

Monsterskräckkomedi från 1985. 2 skeptiska journalister skickas till Transsylvanien för att hitta Frankensteins monster.

Handling Imdb: ”2 skeptical reporters are sent to Transylvania to find the Frankenstein monster – or get fired. They are laughed at there but something suspicious is going on – maybe there are monsters, vampires, mummies and werewolves.”

Ja, vilken röra den här blev.. Smårolig i sina stunder men de stunderna är väldigt få och filmen känns långtråkig och tramsig tyvärr. Jeff Goldblum piggar upp med sitt speciella humoristiska sätt men utöver det faller allt platt. Michael Richards ( Kramer ur ”Seinfeld”) får in några punchlines och Geena Davis är lite kul men inget av det väger upp hur oplanerad och konstig hela filmen känns. Humor levereras som inte funkar, nästan alls. Och hur själva filmen slutar sedan blir lite antiklimax det också. Trots flera roliga skådisar blir den här filmen inte så bra helt enkelt. Jag hade hoppats på mer! Sminkeffekterna är helt ok dock. Det är väl ett av få positiva saker jag kan säga om ”Transylvania 6-5000”. Lite besviken.

Inte så sevärd enligt mig.

Knappt 2 Jeff Goldblums av 5

Werewolves of the Third Reich

Posted in Recensioner - Skräckfilm with tags , , , , on 17 juni, 2019 by fearnotthedark

Varulvskräckfilm från 2017. Amerikanska soldater upptäcker en läkares onda planer för en ny superarmé av nazivarulvssoldater.

Handling Imdb: ”In Germany at the height of World War II, a ragtag group of American soldiers discover Doctor Mengele’s diabolical plan to create an unstoppable army of Nazi werewolves.”

And now for something completely different! Nazivarulvar, onda läkare, amerikanska ”tuffa” soldater och en bisarr hemlig romans! Trailern lovade en del och ploten verkade ju störtkul! Men oj vilken c-film 😀 Kvalitén är riktigt låg vad gäller skådespel, manus, dialoger, varulvssmink, klippning, action-scener. Men.. underhållande emellanåt om du sitter med roligt sällskap som jag gjorde 😀 Onödigt långa utdragna scener med riktigt dåliga dialoger och skådespelare som inte har ett uns talang i hela kroppen. Det är otroligt dåligt..men också rätt kul just för att det är så dåligt! Det blir som en parodi trots att de kanske tänkt sig något mer allvarligt. Karaktären Ilsa Koch var dock lite härlig enligt mig. Just varulvarna får man inte se så mycket utav förrän en liten stund mot slutet och riktigt horribel sminkning där tyckte jag. Så inget för varulvsfans men resten är lite underhållande om man uppskattar b-film och c-film och låg humor. Så se den i underhållningssyfte med de roligaste vännerna när du är på riktigt lättsamt humör! Såg ut som ett halvkul skolprojekt till en filmkurs ungefär 😀 You were warned!

1,5 Ilsa Kochs av 5

An American Werewolf in London – två synvinklar, två olika recensioner

Posted in Recensioner - Skräckfilm with tags , , , , , on 12 november, 2018 by fearnotthedark

Varulvskräckklassiker från 1981. Två amerikanska ungdomar blir attackerade av en varulv på en vandring genom brittiska marker.

Handling Imdb: ”Two American college students on a walking tour of Britain are attacked by a werewolf that none of the locals will admit exists.

Då ska vi i detta inlägg ha med två recensioner, min recension (varulvs-fanet Vicky) och även varulvs-experten Hans Van Den Broecks recension (som gästade även i varulv-specialen)! Detta för att ge mer nyanser, synvinklar och info kring en sådan gigantisk film inom varulvsgenren. Då kör vi!

Vickys, Fear Not The Dark, recension:

Det börjar intressant med resan till London och då de besöker den mystiska puben ”The Slaughtered Lamb” som blir så symboliskt för vad som senare kommer hända. Illabådande snack bland pubfolket höjer stämningen när det pratas om vad som lurar där utanför. Man varvar ner till roligt kompissnack mellan de vandrande David och Jack och Bam! där kommer varulven. Och det är blodigt, gorey, brutalt, plötsligt. Och intressant, man visar ju på en varulvs rovdjurs-mentalitet. Sedan blir historien lite mer spridd. Det börjar kännas mer som en samling av olika scener som har klippts ihop utan att helt tänka igenom konceptet. Det blir inte så sammanhängande. Jag tycker om scenerna i skogen där han springer runt och börjar få ett varulvs-beteende samt den underbara musiken till det, det funkade verkligen och jag fick nästan även Suspiria-vibbar av det. Soundtracket är i övrigt riktigt bra och refererar till månen på olika sätt.

Sedan kommer vi fram till varulvstransformationen! Den, för mig, mest intressanta delen i en monsterfilm! Det är den slemmiga metoden som 80tals-filmer brukar ha, praktiska effekter, bodyhorror, och det var faktiskt mer äckligt än jag trodde det skulle vara. Just hur händer, fötter samt kropp specifikt förlängdes och såg alldeles abnormala ut kändes riktigt äckligt och läskigt på ett sätt jag inte känt innan vid varulvsfilmer. ”The Howling” har mer snygga och trovärdiga transformationer, även också i ”The Company of Wolves” även om det finns en viss äckel-faktor i dem så är det ändå mer snyggt gjort där tycker jag. Så själva transformation-scenen i ”An American Werewolf in London” tilltalade mig inte helt. Men Rick Baker gjorde fortfarande ett gott jobb här med effekterna då inga datorer används alls. Jag gillar skådisen bakom den nyblivna varulven, David Naughton. Han är rolig i sina uttryck och tillför en intressant personlighet så tummen upp för det. Och roliga udda scener dyker upp, nästan utan förklaring också, som berikar filmen lite, som vissa hallucinationer t.ex… 😀 Men sex-scenen är alldeles för tam för att vara något mellan en varulvsman och en dam, det hade behövts lite mer riv där så att säga 😉 Och hur slutar filmen? Väldigt avhugget, strax efter en snabb avgörande situation och Bam! en munter låt på det! Mycket märkligt ihopklippt då det i slutet ju, återigen enligt mig då, ska vara pampigt och mystiskt och mäktigt!

Så i stort en intressant men spridd varulvs-upplevelse. Regissören John Landis är mer känd för sina komedier än just skräck och man märker tyvärr att skräck inte är hans genre. Men en sevärd och intressant varulvs-film i stort ändå tycker jag, mycket tack vare David Naughtons skådespel och en viss mystisk stämning emellanåt. David Naughton gör en biroll i en till varulvsfilm jag recenserat i övrigt, ”Big Bad Wolf” från 2006, en b-film men åh så underhållande ändå 😀 John Landis och Rick Baker gjorde även senare videon till Michael Jacksons ”Thriller” också!

En film för dig som gillar en klassisk varulvsfilm, monster och bodyhorror samt David Naughton. Sevärd! Men jag föredrar ”The Howling” och ”The Company of Wolves” i denna era av 80-tal.

3,5 skogsspringande djuriska Naughtons av 5

Hans Van Den Broecks recension:

1981 var ett bra år för varulvsgenren. Tre ikoniska filmer släpptes som alla hanterade genren på sitt eget, unika sätt. Den som fick sin release först var The Howling, regisserad av Joe Dante och baserad på en bok av författaren Gary Bradner. Sedan kom Wolfen av Michael Wadleigh, en film som hade ett mer andligt inslag och betraktade varulven på ett nästan metafysiskt manér. Och sist så kom An American Werewolf in London av John Landis, som troligen är den mest kända utav dem tre.

För er som inte känner till handlingen: David och Jack, två amerikanske college-studenter, är på resa genom Storbritannien. En natt blir dem attackerade av en stor varg och Jack blir dödad medan David klarar sig med några djupa sår. David börjar dock få mardrömmar och hans döda vän Jack poppar upp hit och dit för att berätta att David nu har blivit en varulv och att han best begår självmord för att stoppa sig själv från att döda andra. David har dock blivit kär i Alex, sjuksköterskan som tar hand om honom, och det gör saker och ting inte enklare.

An American Werewolf in London (eller AAWIL som den ofta refereras till) har fått en riktig kultstatus inom genren och detta till stor del på grund av de banbrytande effekter som användes för att visa den transformationen som David genomgår från människa till varg. Även idag imponerar effekterna, framförallt om man iakttar att det inte finns några datorer inblandade utan att allting gjordes ’live’ framför kameran. Den stora tranformationsscenen som pågår i ett ljust rum och med bara några få cut-aways förmedlar mycket bra den smärta som David måste uppleva när hans skelett förvrängas för att ge rum åt vargformen. Men ser hur lederna förlängas och hör hur det knakar när benen ställs om. För mig är detta den mest definierande scenen i hela filmen och utan den hade filmen inte ens varit hälften så bra.

Geniet bakom transformationen var Rick Baker, som fick en Oscar för sitt arbete samt att både han och regissören John Landis blev ombedda av Michael Jackson att göra en video till sin hitlåt Thriller. Baker gjorde onekligen ett väldigt bra jobb här, men för mig funkar en varulvsdesign var besten står på fyra ben (som en riktig varg alltså) bara sällan. Jag föredrar mina varulvar stående på bakbenen, så kallade biped werewolves, men det är ju en smaksak. Egentligen skulle Baker även skapa SFX för The Howling, men eftersom AAWIL började med sin preproduktion ungefär samtidigt som The Howling (och Baker hade sedan länge lovat Landis att jobba på AAWIL) så bestämde han sig för att skicka sin lärling Rob Bottin istället. Resultatet blev (som de flesta troligen väl vet) mycket lyckat och det var början på en mycket framgångsrik karriär för Bottin, som sedan jobbade på bl.a. The Fog, The Thing, Total Recall, RoboCop och Se7en.

En annan favoritscen i AAWIL för mig är den som utspelar sig i puben The Slaughtered Lamb. Man får en riktig känsla av obehag och onda aningar av de sura lokala kunder som sitter där och super sig fulla. Men det finns även några intressanta engelska skådespelare där att spotta, så som Rik Mayall (The Young Ones, Bottom) och Brian Glover (Bottom) som spelar schack och David Schofield som pilkastare. Schofield skulle nästan 30 år senare också dyka upp i The Wolfman remaken, där Rick Baker igen skulle ta ansvar för en del av de speciella effekterna.

En till höjdpunkt i filmen är musiken, med låtar som alla på ett eller annat sätt hänvisar till månen. Lite glimt i ögat där (det är ju trots allt en komedi) samtidigt som jag tycker att låtarna passar väldigt bra in i filmens atmosfär. När vi väl pratar om atmosfär, så måste det sägas att stämningen minst sagt är ganska… ojämn? I mitt tycke så lyckas Landis tyvärr inte att hitta rätt balans mellan skräck och komedi, vilket för mig gör att filmen blir varken fisk eller fågel (eller varg).

När man snackar med varulvsentusiaster eller skräckfilmsfantaster om vad de tycker är den bästa varulvsfilmen, så står det oftast mellan An American Werewolf in London och The Howling och jag tror att majoriteten nog föredrar AAWIL. Jag är inte en av dem, men det betyder inte att AAWIL är en dålig film. Tror mig, det finns många (mycket) sämre varulvsfilmer att ödsla 90 minuter av sin tid på! An American Wererwolf in London är bara inte den bästa, även om den får en bra placering i min personliga topp 10.

3,5 konstiga lokalbor utav 5

 

 

 

 

 

Varulvspecial! Innehåller:recensioner av film,böcker,expertintervju och lite till!

Posted in Recensioner - Skräckfilm, Recensioner - Skräcklitteratur, Recensioner - Tv-serier Skräck with tags , , , , , , , , , on 29 april, 2018 by fearnotthedark

En varulv är enligt folktron en människa som förvandlas till en varg eller något vargliknande väsen. I vissa fall har det skett frivilligt via magi och i andra fall ofrivilligt via en förbannelse. Utseendet på detta väsen kan variera men det brukar gestaltas som en blandning mellan varg och människa. En stor varg som går på två ben till exempel.

Varför jag alltid fascinerats av just varulvar är en intressant fråga. Delvis för att jag beundrar dess enorma styrka, något jag själv alltid velat ha. Delvis för att jag gillar att de drivs av en säkerhet i i sina känslor, ingen tvekan någonstans. Delvis för att de är vackra djur med mycket hår och päls, jag har alltid gillat hår och mjukt material då jag förknippar känslan av sådant till trygghet.

Och vidare skrider vi in i varulvens värld so hold on to your fluffy tails, here we go! 😉

 

NY VARULVSFILM: LYCAN

Varulvskräckfilm från 2017.

Handling Imdb: ”When six college kids in a sleepy Southern town are assigned a group project to rediscover a moment in history, one of them sets in motion a horrific fate when he proposes they head into the Georgia backwoods to tackle the legend of Emily Burt, the Talbot County werewolf.”

En hyfsad indieskräckis med en kvinnlig varulv i amerikanska södern. Inga stora förvandlingar men en roande monster-aktig scen finns. Det är ett okej manus med helt okej skådisar och jag har klart sett värre filmer. Den kunde nog varit kortare med tanke på att storyn inte har så mycket att bjuda på som man hade önskat. Men som sagt, jag har sett värre. Gail O’Grady är den mer kända skådisen som man fått med här och hon har en intressant roll faktiskt. Den kvinnliga varulven spelas rätt bra av Dania Ramirez. Harmoniskt och fint soundtrack blev jag överraskad av. Sex-scenen i introt är rätt rolig också 😀

Ingen succé men en hyfsad liten indieskräckis om det bestialiska varulvsfenomenet. Men jag hoppas ju på mycket bättre varulvsfilmer i framtiden! Varför görs det så lite varulvsfilmer men desto mer vampyrfilmer undrar jag lite också? Samt bristen på bra ny skräckfilm, varför har kvaliteten minskat så avsevärt?

2,5 lycans av 5

 

ÄLDRE VARULVSFILM: THE BEAST MUST DIE

Varulvskräckfilm från 1974. 8 individer har bjudits in till ett gods över helgen. En av dem är varulv, kan du gissa vem?

Handling Imdb: ”Eight people have been invited to an island estate for the weekend. One of them is a werewolf. Can you guess which one?

Smart manus, spännande upplägg och kul varulvsomvandling. Även om Peter Cushing syns på omslaget så är huvudrollen här Calvin Lockhart som den som driver denna detektivgåta om vem som är varulv framåt. Och han gör det bra. Resterande skådisar är bra också men Calvin skiner desto mer. En klassisk whodunnit-historia som även har det skräckbetonade temat varulv inblandat och det flyter på bra. Den typiska 70tals-musiken, som i 70talsaction, stör mig något emellanåt då det hela blir komiskt där det inte ska vara komiskt. Samt att varulvsomvandlingen fick otroligt lite utrymme, jag behövde mer. När vill man inte ha mer varulvstransformationer tänker jag? 😉 Det var i övriga scener mest en varg man fick se, desto mindre varulv och det gjorde mig också lite onöjd. Jag vill ju ha den där varulven som går på två ben med humaniserad varg-överkropp á la ”Dog Soldiers” m.m. Och det var bara en scen som antydde den formen. Men i stort en kul och annorlunda deckarhistoria med varulvs-identiteten i fokus. Klart sevärd!

3,5 hemliga varulvar av 5

 

VARULV-TVSERIE: SHE-WOLF OF LONDON

Varulv-tvserie från 1990. En amerikansk kvinnlig student blir biten av en varulv i London och möter kort efter en engelsk professor för att undersöka övernaturliga omständigheter tillsammans.

Handling Imdb: ”A female American graduate student in London is bitten by a werewolf, then teams up with an English professor to investigate supernatural occurrences.

En sådan härlig tv-serie precis i min smak! Varulv + London + professor + bibliotek & bokhandlar + romantisk plotline + övernaturliga fenomen… kan det bli bättre? Inte för mig 😉 Underbara skådisar, både Kate Hodge och Neil Dickson är så karismatiska i sina roller och har en fantastisk rolig kemi ❤ Riktigt coolt oldschool varulvssmink får vi också här á la ”The Howling”, ordentliga praktiska effekter med andra ord. Lika roligt som det är snyggt. Intressanta fall arbetar de med också, allt från zombies till svart magi till vampyrer och många fler ockulta företeelser. Samtidigt som de försöker hitta ett botemedel till Randis (Kate Hodge) varulvsförbannelse. Och som ett fint rosa skimmer över allt superspännande som händer har vi den sockersöta kärlekshistorien mellan Randi och Ian. Och visst, vissa episoder är ju mer intressanta än andra men i stort är det ändå en riktigt cool och annorlunda varulvsserie som bara vann mig direkt. Miljöerna är faktiskt rätt spektakulära emellanåt och karaktärerna de möter likaså. Spännande, skrämmande, romantiskt och oldschool i en exceptionell blandning. Needless to say, I loved it! Högst sevärt och ett måste för ett varulvsfan! Glad att jag hittade den på Discshop och chansade, en box jag aldrig kommer sälja 😉

5 charmiga shewolfs av 5

 

VARULVSROMAN: DÄR UTE I MÖRKRET AV MARKUS SKÖLD

Svensk varulvsskräcklitteratur från 2017. Vad som skulle blivit en avslappnad och äventyrlig vildmarksweekend i Mossfors blir istället till en kamp på liv och död när något bestialiskt hotar med sin närvaro.

Handling baksidan: ”Micke är deppig. Han har precis gjort slut med sin flickvän efter sju år tillsammans. För att muntra upp honom ordnar hans kompisar en vildmarksweekend i den lilla byn Mossfors, djupt inne i Norrlands inland.Snart börjar de inse att allt inte är som det ska i de norrländska skogarna. De ser saker de inte kan förklara. Husdjur försvinner för att senare hittas döda.Medan fullmånen lyser över trädtopparna hörs ylanden på avstånd, och sakta men säkert blir det uppenbart att det finns något där ute i mörkret. Något som jagar dem. När mörkret faller måste de samarbeta med ortsbefolkningen för att överleva mot en fasa som ingen av dem kunnat föreställa sig. ‘Där ute i mörkret’ är en reviderad nyutgåva av Markus Skölds debutroman från 2012.

En härlig och spännande varulvsroman som känns som en intressant blandning av filmerna ”Fredag den 13:de”, ”Jägarna”, ”Bad Moon” och ”En amerikansk varulv i Paris”. Stämningen är väldigt oldschool slasherfilm och varulvarna kommer från oväntade håll så man alltid måste sova med ett öga öppet. Cool kemi mellan grabbgänget och övriga karaktärer. Men min favoritkaraktär måste vara Angelica, denna starka kvinna som leder killarna runt vildmarken och lär de bergsklättring, forsränning m.m. Och som visar sig vara starkare än hon själv trott också. Köttiga mord och detaljerade varulvsomvandlingar får vi också här i sin råaste form, precis vad jag ville läsa. Gillade de oväntade vändningarna kring vilka varulvarna var och hur de blev så. Och även slutet var alldeles perfekt, hade inte velat ha det på annat sätt. Skriver jag mer blir det spoilers så jag lär stoppa mig här 😉

Välskrivet, mysig stämning, hög spänningsfaktor, goa varulvsbeskrivningar, tuff överlevnad och varm vänskap är nyckelorden till denna Mossfors-upplevelse som heter duga! En av de bästa svenska skräckromanerna jag läst utan tvekan. Mycket läsvärd, läs den nu! 🙂 Finns bl.a. på Adlibris.

https://www.adlibris.com/se/bok/dar-ute-i-morkret-9789198411812

4 Mossfors-varulvar av 5

 

VARULVSHANDBOK: THE WEREWOLF’S GUIDE TO LIFE – a manual for the newly bitten AV RITCH DUNCAN & BOB POWERS

Varulvshandbok från 2009. En informativ och fascinerande bok med glimten i ögat om allt du måste tänka på när du precis börjat bli en varulv! Allt ifrån The stages of Lycanthropy till What you need in your safe room till Werewolf-diet och of course How to werewolf sex 😉 Vi får också lära oss hur vi bäst hanterar vampyrer, hur man hittar lämpligt arbete och hur man aktar sig för att bli sedd i bestialiskt tillstånd och mycket, mycket mer. En av de mest underhållande manualerna jag läst 🙂 Skriven på ett realistiskt sätt också faktiskt. Högst läsvärt! Finns på Sfbokhandeln & Adlibris.

https://www.adlibris.com/se/bok/the-werewolfs-guide-to-life-9780767931939

5 modern lycanthropes av 5

 

MINA TOPP TIO VARULVSFILMER (i ingen speciell ordning, bara de bästa & mest underhållande enligt mig)

  • THE HOWLING (1981)
  • THE WOLF MAN (1941)
  • THE COMPANY OF WOLVES (1984)
  • DOG SOLDIERS (2002)
  • WOLFCOP (2014)
  • WOLVES (2014)
  • GAME OF WEREWOLVES (2011)
  • GINGER SNAPS (2000)
  • FULL MOON HIGH (1981)
  • WEREWOLF OF LONDON (1935)

 

MIN VARULVSFILMSAMLING, so far (Mycket mer ska inköpas)

 

MIN TOPP FEM VARULVSROMANER ( mycket mer ska läsas och inköpas här också)

  • THE WOLF GIFT AV ANNE RICE
  • VAD GÖR DINA BARN NÄR DU SOVER? AV MIKAEL STRÖMBERG
  • DÄR UTE I MÖRKRET AV MARKUS SKÖLD
  • BITTEN & UPPFÖLJARNA TILL DEN AV KELLEY ARMSTRONG
  • THE PARASOL PROTECTORATE-SERIEN AV GAIL CARRIGER

 

EXPERTINTERVJU MED MIN VÄN HANS VAN DEN BROECK

Hur länge har du samlat på varulvsrelaterade filmer och böcker?

I 20 år ungefär, skulle jag säga. Det hela började väl någon gång när jag var 16-17 år och jag och mina kompisar började spela rollspelet Vampire The Masquerade. Eftersom vi inte ville spela med samma karaktärer och samma gamesmaster hela tiden, bestämde jag mig för att köpa Werewolf The Apocalypse och leda detta spel. Jag hade under min barndom utvecklad en kärlek för vargar efter att ha läst Farley Mowat’s Never Cry Wolf så detta spel passade mig som handen i handsken. Några år senare, när jag pluggade på högskolan, blev jag även intresserad av skräckfilmer och kombinationen med rollspelet förorsakade väl det stora intresset för allting som är relaterat till varulvar, antar jag.

Hur många varulvsartiklar äger du? Hur stor är samlingen?

Det här var lite av en utmaning, eftersom samlingen är så pass utspridd. Jag har filmer, böcker, comics, TV-spel, musik, affischer, leksaker, statyetter, m.m. och bara vissa saker har jag en database på, såsom filmer och TV-spel. Så jag har räknat ihop det jag har dokumenterat och sen kollat igenom huset och räknat lite mer, samt bedömt och uppskattat några volymer (ganska konservativt) och till slut kom jag fram till att jag har nog någonstans mellan 900 och 1,000 olika ’varulvsartiklar’. Fast det låter kanske nog mer imponerande än vad det verkligen är, eftersom två tredjedelar av det består utav filmer och comics.

Vad är det med just varulven som fascinerar dig?

Ärligt talat vet jag det egentligen inte… Tycker att de är oerhört vackra varelser bara. Sen attraheras jag kanske av det tragiska med en förbannelse som man inte lyckas skaka av sig. Fast så tycker jag mer om varulvarna som har full kontroll över sina handlingar och som kan styra förvandlingen. Kanske vill jag bara vara en varg, helt enkelt.

Vilken var den första varulvsfilmen du såg?

Det måste ha varit An American Werewolf In London, tror jag. Måste tillägga att jag blev nog lite kär i Jenny Agutter då också. Filmen håller fortfarande idag tack vare de otroligt välgjorda speciella effekterna, dock så gillar jag The Howling bättre.

Första varulvsromanen?

The Wolf’s Hour (Robert R. McCammon) är den första varulvsromanen som jag minns att jag läste hela vägen igenom. Boken handlar om en spion under andra världskriget som även råkar vara en varulv och som använder sina krafter för att bekämpa nazisterna. Jag hoppas fortfarande att någon vill göra en film av den, för att jag tycker att den har stor potential som actionrulle.

Topp-tio-lista på de bästa varulvsfilmerna du sett?

Jag tycker att det är oerhört svårt att välja ut en topp tio (eller topp-vad-som-helst egentligen) eftersom smaken förändras med tiden samt att den beror mycket på humöret. Men jag gör väl ett försök då:

  • The Howling (Joe Dante – 1980)
  • Ginger Snaps (John Fawcett – 2000)
  • Wolfen (Michael Wadleigh – 1981)
  • Bad Moon (Eric Red – 1996)
  • The Company Of Wolves (Neil Jordan – 1984)
  • Wolf Blood (George Chesebro – 1925)
  • Full Moon High (Larry Cohen – 1981)
  • Project: Metalbeast (Alessandro De Gaetano – 1995)
  • Full Eclipse (Anthony Hickox – 1993)
  • Dog Soldiers (Neil Marshall – 2002)

The Howling är en klar och tydlig nummer ett och är till och med en av mina favoritfilmer genom tiderna, oavsett genre. En perfekt blandning av spänning, humor och special effects samt att den har fått inte mindre än 7 uppföljare i skrivande stund. Alla de andra kan väl byta plats med varan beroende på mitt humör. Project: Metalbeast i sin tur har Barry Bostwick, Kim Delaney, Musetta Vander och en varulv med metalpansar (som gestaltats av Kane ’Jason Voorhees’ Hodder); vad mer kan man begära? Och Wolf Blood måste nog vara den äldste varulvsfilmen man kan få tag på nuförtiden. Filmen behandlar ämnet från ett mer psykologiskt perspektiv men är i mitt tycke mycket sevärd (om man nu står ut med stumfilmer såklart).

Topp-tio-lista på de bästa varulvsböckerna?

  • Howling Mad (Peter David)
  • The Wolf’s Hour (Robert R. McCammon)
  • The Wyld (Whitley Strieber)
  • Wilderness (Dennis Danvers)
  • The Wrath (David Robbins)
  • The Parasol Protectorate Books 1-5 (Gail Carriger)
  • Bitten – och alla dess uppföljare (Kelly Armstrong)
  • Varulven I Svensk Folktradition (Ella Odstedt)
  • The Book Of Werewolves (Sabine Baring-Gould)
  • The Illustrated Werewolf Movie Guide (Stephen Jones)

Här har jag inte tillämpat en särskild rangordning utan skrivit ner de 10 varulvsböcker (eller bokserier) som jag tycker mest om. Numren 8 till 10 är faktaböcker som jag tycker är mycket intressanta (även om de är ganska gamla nu). The Wrath handlar kanske inte om varulvar i den klassiska betydelsen utan mer om en förbannelse som förvandlar människor till vargliknande zombies som smittar alla de biter, men jag tycker att den är välskriven och spännande. Det intressanta med Howling Mad är att den handlar om en varg som blir biten av en varulv och förvandlas till en man under fullmånen. Och så träffar den en mänsklig kvinna… Mycket originell synvinkel på varulvsförbannelsen!

Hur har varulvsgenren utvecklats genom tiden?

Som för de flesta monster (vampyrer, mumier, Frankensteins monster, m.m.) har det väl börjat med renodlad skräck i Universal-filmerna, även om de verkar ganska tama enligt moderna kriterier. Under 70- och 80-talet kom det fler och fler monsterkomedier för att sedan utvidgas till allt från action och drama till romans och till och med erotik och porr. Varulvstemat har blivit lite av en metafor för puberteten coming-of-age, vilket också ofta innebär att kroppen förändras och att man inte styr över sina känslor och handlingar. Ett tag kändes det som att varulvarna enbart skulle hänvisas till hörnet med ’young adult romance’ (tack för det, Stephanie Meyer!) men tack och lov har det börjat vända sig igen.

Och till sist: Om du hade fått välja, hur hade den perfekta varulvsfilmen sett ut? Stil på varulv, vilken skådis i huvudrollen och historien i stort t.ex.

Jag har sedan länge tyckt att jag borde skriva ett filmmanus med varulvstema, men än så länge har jag inte fått tummen ur. Jag är dock ganska säker på att det skulle handla om en kvinnlig varulv eftersom det är ont om såna både i litteratur och film. Förmodligen blir det en varulv som kan kontrollera förvandlingen och som är berättelsens hjälte. Det blir i alla fall en så kallad ’biped werewolf’, alltså en som står på bakbenen (tänk The Howling, Bad Moon, Dog Soldiers). Och som skådis? Hmm… Kirsten Connolly kanske? Eller Yvonne Strahovski? Sen vore det kul att ha Christopher Walken med också som en äldre varulv som sitter inspärrad på ett mentalsjukhus efter att ha blivit galen av alla transformationer hans kropp ha varit med om.

 

Hoppas ni njutit av att få ta del av denna varulvspecial och mer varulvstitlar kommer i framtiden, var så säker! Många titlar som nämns kan ni söka på i min blogg för att se en mer detaljerad recension (förutom de recensioner jag redan har med i specialen)! Ha en fortsatt fin söndag och kommande vecka så hörs vi snart igen, wolf on! (insert howling sound here)

 

 

 

 

 

 

 

 

Romasanta

Posted in Recensioner - Skräckfilm with tags , , , , on 3 mars, 2018 by fearnotthedark

Varulvskräckis från 2004. Baserat på en riktig händelse om Romasanta, den resande affärsmannen och charmören som bestialiskt mördar för att få det han vill ha.

Handling Imdb: ”An uproar is caused when some mutilated cadavers are discovered, giving way to the legend of the ”Werewolf of Allariz”. A traveling vendor rolls through the forest in his old wagon. A woman from every village on his route faithfully awaits him. He’s attractive, intelligent, charming…. But he’s also the monster feared by all. His most recent prey, Barbara will soon become the one who hunts him down. The film is based on the true-life story of Manuel Blanco Romasanta, the traveling vendor, who confessed to the murders of thirteen people, using their body fat to make soap. Romasanta was tried in Allaríz in 1852 and avoided capital punishment by proclaiming he was a werewolf. Barbara was the lone survivor of four sisters.

Nu blir det mer varulvar! Men denna är mer en psykologisk skräckfilm och olycklig kärlekshistoria än just en monsterskräckis. Så vill du enbart se en monsterskräckis blir du nog besviken. Julian Sands är dock för mjuk för att spela rollen som Romasanta, en man som ska vara charmig men ändå rå och brutal. Julian passar bättre som trollkarl eller vampyr och sådant men som varulvsman, nej. Kan tycka att Viggo Mortensen hade passat klockrent i rollen istället, en av få som kan vara både charmerande och rå. Gillar annars Julian Sands helt klart men inte i denna roll. Elsa Pataky stjäl hela showen istället som kärleksintresset Barbara. Hon visar lidelse, passion och rädsla, hela registret, och hon gör det fantastiskt bra. Samt att hon är sällsynt vacker också. Så det blev lite utav Barbaras film detta, tyckte jag, mer än en film om Romasanta. Och inget fel med det. Det gav en mer stilfull mörkromantisk ton till en annars lite halvdan film.

Men så till varulvsdelen. Det är ju mer eller mindre redan förklarat i handlingen på Imdb. Romasanta påstod att han var varulv då han mördat med sin vän för att slippa dödsstraff och få psykiatrisk vård. Denna film nystar vidare på om det faktiskt var så att han blev varulv, desto mer åt det psykologiska hållet än att inta själva monsterformen. Vi får se mer utav den intensiva blicken, bitandet och sådant. Men en transformationsscen finns, medelmåttigt gjort tyvärr. För mig blir det otillräckligt då jag hellre ser en monsterfilm. Om jag ska se en psykologisk skräckfilm måste huvudrollen kännas mer rätt och intensiv än hur Sands var här. Synd på vad som kunnat vara en intressant karaktär och fascinerande mordhistoria men som blev mer en kärlekshistoria till Barbara istället. Fängslande demonstrationer och föreläsningar dock av Professor Philips om fenomenet lykantropi och hur något inom en kan ta över utan att man själv vill det. Professorn och Elsa Pataky var alltså de faktorer som gjorde filmen intressant för mig. En halvbra film som hade stor potential men som föll lite på grund av fel huvudroll och ett något långsamt samt rörigt manus.

En film för er som gillar psykologisk skräck och mörka kärlekshistorier. Sevärd ändå.

3 Barbaras av 5

 

Another WolfCop

Posted in Recensioner - Skräckfilm with tags , , , , , , , on 25 februari, 2018 by fearnotthedark

Varulv-skräckkomedi från 2017. Lou the WolfCop är tillbaka och kämpar nu mot en affärsmans onda planer via ölen Chicken Milk Stout! Gore, Öl, Liquordonuts!

Handling Imdb: ”Alcoholic werewolf cop Lou Garou springs into action when an eccentric businessman with evil intentions seduces Woodhaven’s residents with a new brewery and hockey team in this outrageous horror-comedy sequel.

Äntligen har jag sett WolfCop 2! 😀 Trailern har varit ute så länge och nu äntligen är den sedd! Men den var inte lika bra som sin föregångare tyvärr enligt mig. Dock inte utan underhållning! Det är fortfarande abnormt roliga WolfCop Lou ❤ samt den coola polisen Tina och pinsamma kompisen Willie! Och de är alltid åh så underhållande, hur cheesy det än må vara 😉 Något man får tänka på med dessa håriga filmer är att 80tals-filmer hyllas, både från skräckgenren och actiongenren. Så om man inte gillar det kommer man heller inte gilla dessa filmer. Tur är att det är precis i min smak! Förbered er på en resa med cheesy humor, massa köttig gore med härliga praktiska effekter, het varulvspassion, mer öl, mer liquordonuts, oväntade vändningar och fantastiskt roliga skådisar.

Historien tar dock en udda vändning med scifi-toner som jag inte riktigt gillade helt. Samt att många frågor lämnas obesvarade kring affärsmannen Swallows intentioner. Och sex-scenen med Lou och Kat kommer jag sent glömma, den var obeskrivligt gore-ig och…udda 😀 Då gillade jag bättre Rödluvan-och-Vargen-scenariot i ettan istället 😉 Kul också att Kevin Smith gör en skoj biroll! Och nog märks det att de höjt temperaturen i denna uppföljare. Mer köttigt, mer snusk, mer cheesy-ness och det är nice förutom just scifi-grejen då 😉 Jag ser klart fram emot nästa WolfCop-film och hoppas att den kan bli lite mer som ettan. Härligt och duktigt gäng på alla fronter! I love it!

Länk till recension av första filmen ”WolfCop”: https://fearnotthedark.se/2015/09/20/wolfcop/

Något för dig som gillar varulvar, 80tals-film, cheesy-ness och köttig gore. Sevärd! Tummen upp!

3 varulvspoliser av 5

 

Wolfen

Posted in Recensioner - Skräckfilm with tags , , , , , , , , , , , on 21 maj, 2017 by fearnotthedark

Varg/varulvskräckfilm från 1981. En polis undersöker en samling mord som liknar djurattacker i New York. Vad är varelsen bakom och hur fungerar den?

Handling Imdb: ”A New York cop investigates a series of brutal deaths that resemble animal attacks.

En originell och intressant film om en unik vargsort som är bra på så många olika plan. Skådespeleriet är briljant. Främst via Gregory Hines som spelar obducenten Whittington, han är listig, kvick och effektiv och mitt i allt rätt rolig också! Jag gillar att han ser så annorlunda ut här än mot vad en obducent ser ut idag på film. Stor afro, utsvängda byxor och långt hängande örhänge! Humoristisk men ändå quick as a cat! Och sedan har vi en ung Albert Finney med fluffigt hår, träningskläder och pannband 😀 Han spelar polisen som är lika bra han men mer långsam och metodisk med viss filosofisk ton mot slutet. De amerikanska urinvånarna har nog de mest nyanserade birollerna jag sett i skräck. De ger bra bakgrundshistoria till vargsorten Wolfen samt lite chockartad naken psykologi 😀 (Ni som sett den vet nog vilken scen jag syftar på 😉 och till er andra, håll utkik 😀 ).

Ett mångfacetterat manus som innehåller lite fantasy, skräck, drama, deckare, thriller och en gnutta komedi. Noggrant och välgjort i allt från dramaturgi till scendesign. Snyggt, smart, utan dess like. Riktiga vargar medverkar i filmen med lite specialeffekter inbakat och det är bra gjort. Det enda minuset för mig var den så kallade ”wolf vision”-delen, scener där man får se händelser ut vargens ögon. Scenerna är rätt långa, hoppiga och småtråkiga förutom i vissa närkontakt-scener då attacker sker. Lite onödigt långa scener med just detta. Men i övrigt har jag inga större klagomål alls. Jag var lite chockad över att så många helnakna kroppar visas i filmen men man får tänka på att tiden är näästan 70-tal också, tiden där mycket naket visades i film och bara ansågs naturligt. Det var väl först framåt 90-talet då denna öppna nakenhet tonades ner har jag för mig. I vilket fall var detta en film som gjorde intryck. Fylligt, klipskt och mäktigt!

Något för dig som gillar vargar, varulvar och deckare-skräck. Mycket sevärd! 🙂

4 wolfens av 5