Jag har varit helt begravd, intressant ordval med tanke på bokens handling, i denna fantastiska skräckroman Vätten. Har inte kunnat slita mig. Den innehåller allt jag vill ha av en bok. Historiebakgrund, utgrävningar, lite relationsdrama, fascinerande karaktärer och personligheter och.. lite monster på det. Välskrivet av Strömberg. Den riktigt kryper inpå en, lägger sig tätt intill och plötsligt biter till när man minst anar det! Jag snackar symboliskt om handlingen i boken nu. Bra dialog, symbolik och härliga skogsmiljöer. Stugorna ute vid skogen ger lite ”Jägarna”-känsla. Och handlingen är lite som ”Jägarna” möter nordisk folktro möter lite mer modern tid. Och Vätten beskrivs så målande att du nästan kan sträcka ut handen och känna den men du vill inte för den är alltför skrämmande. Detta är ingen gullig varelse. Den är ren ondska. Många nätter försökte jag somna med uppspärrade ögon orsakat av alla skräckscener man fått i huvudet. Det var svårt. Det tog tid. DET är en bra bok som kan detta med att skrämma men ändå vara spännande. Att skrämma precis lagom mycket att man vågar läsa vidare och så spännande att man måste veta vad som händer härnäst. Vätten har allt en skräckroman ska ha, så läs, du blir inte besviken! Från 2011.
5 vårsolar av 5