Fear Not The Dark

Skräckklassiker från 1935 där Frankensteins monster vill ha en livspartner, en odöd brud..

Handling Imdb: ”Mary Shelley reveals the main characters of her novel survived: Dr. Frankenstein, goaded by an even madder scientist, builds his monster a mate.” 

Filmen börjar med att Mary Shelley, Lord Byron och Percy Shelley (skådisar som spelar dessa fantastiska författare) sitter och diskuterar Marys senaste verk ”Frankenstein” där hon utvecklar den bakomliggande tanken med ”Frankenstein”: det går hemskt illa om du leker Gud, alltså en varning mot att skapa liv på ett vetenskapligt sätt. En mycket intressant diskussion tyckte jag som fyllde i en del frågetecken. Hon avslöjar plötsligt att berättelsen inte slutar med att monstret dör.. nej han överlever. Och där går filmen över till fortsättningen av monstrets resa som börjar med att han känner sig hemskt ensam och utstött. Alla skräms av hans trasiga yttre och flyr från honom förutom en person, en blind man som inte kan se honom och därav inte kan döma honom. Den blinda mannen lär honom att tala, dricka, äta, röka och uppskatta klassisk musik. Faktiskt en rörande vänskap som blåser liv ( 😉 ) i historien på ett fint sätt tycker jag. Det blir också en intressant motsats med det känslosamma/lidelsefulla versus det kalla/vetenskapliga. Dr Frankenstein har överlevt och Elizabeth, hans maka, har blivit starkt psykiskt påverkad av det hela och ser spöken överallt. Hon förutspår nästan vad som kan hända. Då kliver Dr Pretorius in, den långa och spensliga varelsen som avslöjar att han också lyckats skapa liv, liksom Dr Frankenstein. Därefter följer väldigt underhållande och intressanta händelser kan jag säga! Måste säga att den här filmen är både fylligare och mer intressant än ”Frankenstein” då den behandlar mer ingående det vetenskapliga i liv-skapandet, historien bakom, karaktärsutvecklingen och mer fördjupade komplexa relationer. Med ett stort misstag: Frankensteins brud får inte mycket scen-tid alls. Hon dyker upp i slutet först, en liten stund bara och gör ett fint jobb, men vi vill ha mer!

Rollprestationerna är fantastiska här. Elizabeth, Valerie Hobson, gör en glödande bra roll, hon lyser nog allra starkast. Boris Karloff som Monstret är fenomenal som innan, allt från stönet till en mer utvecklad och mer mänsklig varelse. Elsa Lanchester gör en energiskt skinande roll som Frankensteins Brud och en passionerad men blyg roll som Mary Shelley. Dr Pretorius spelas finurligt mystiskt av långa, smala Ernest Thesiger. Dwight Frye är med igen, här som mördande farliga Karl 😉 Dr Henry Frankenstein spelas igen av Colin Clive, dock för svagt igen, han försvinner bland alla storheter.. Gavin Gordon gör en god Lord Byron, Douglas Walton en bra Percy Shelley. Una O’Connor, den jobbigt skrikande kvinnan från ”The Invisible Man”, är här igen.. på gott och ont. Hon skriker för full hals igen naturligtvis, en av hennes specialiteter.. Men om vi bortser från min irritation över skådisen så var hon under denna tid en uppskattad och underhållande dam i filmvärlden. Något jag kunde vara utan i en sådan här fabulös film dock 😉

Vi måste gå in på intressanta detaljer i/runt filmen! Dr Pretorius samling med miniatyr-människor var en riktigt roande historia och även en välgjord specialeffekt! Den lilla sjöjungfrun spelades av Josephine McKim, medlem i 20-talets U.S. Women’s Olympic Swim Team som tog hem guldet år 1928. En mycket rolig biroll för en tävlingssimmerska! Bela Lugosi var också tänkt till rollen som Dr Pretorius. Claude Rains likaså. Elsa Lanchester’s hår som bruden hölls upp av trådbundet tagel för att stå rakt upp. Colin Clive var tydligen alkoholist privat och tillståndet hade förvärrats efter ”Frankenstein” men regissören ville ha med honom här ändå för att sjukdomen gav ett mer galet intryck som fungerade bra i berättelsen. För mig gjorde det tyvärr mycket liten skillnad. Elsa Lanchester tog inspiration av aggressiva, spottande svanar från Regent’s Park i London till sin roll som Frankensteins brud 😀

Som ni kan förstå uppskattade jag filmen hemskt mycket och kan varmt rekommendera den till er som gillar klassisk skräck med scifi-element och toner av passionerat drama samt svart humor 🙂

4,5 odöda brudar av 5