Fear Not The Dark

Spökskräck från 2016. En mor har inte bara problem med en långtgående depression, hon har också ett väsen nära inpå som plågar henne när hon mår som värst. Men vad är det för väsen och vad vill den egentligen?

Handling Imdb: ”When her little brother, Martin, experiences the same events that once tested her sanity, Rebecca works to unlock the truth behind the terror, which brings her face to face with an entity that has an attachment to their mother, Sophie. ”

Såg denna film på bio igår kväll då jag sett fram emot att se den ett tag efter att rätt tidigt ha sett när trailern kom ut. Har även sett kortfilmen som denna längre film baseras på. Jag kan säga att kortfilmen var bättre än denna längre version. Av flera anledningar.

Nackdelar börjar vi med. För det första var ljudeffekterna överdrivet höga och nästan gjorde en döv. Ljudet överröstar hela handlingen, man blir less och distraherad. För det andra var Cgi:n för identiskt Guillermo del Toro’s stil, vi har sett det förut, många ggr nu. Det jag fortfarande inte förstår är att: varför lägger man på så överdrivet mycket cgi när man redan har en modell därunder som gör rörelserna, det blir bara hemskt orealistiskt, man köper det inte, det blir inte skrämmande. Dem gjorde detsamma i ”Crimson Peak” och förlorade mycket på det. För det tredje får vi inte svar på alla frågor som uppstår. Varför inte lägga ner mer tid på manus än på Cgi? Antagligen för att dagens publik vill ha mer yta än innehåll nuförtiden, vilket är en sorglig utveckling inom film tycker jag. Varför har det blivit så egentligen?

Fördelar då. Bra skådespelare faktiskt. Maria Bello, Teresa Palmer, Gabriel Bateman & Alexander DiPersia gör alla ett superbt jobb. Gabriel Bateman skiner lite extra som lillebrodern Martin som verkligen uppvisar alla typer av rädsla, vilka mardrömmar den pojken måste ha haft efter att ha gjort den filmen, huga Teresa Palmers rädsla är mer krypande, hon hade gjort ett bättre spöke för hennes starka ögon och ryckiga ängsliga rädsla hade varit guld i rollen som spöket och gjort det mer realistiskt. Maria Bello är otroligt uttrycksfull som den deprimerade modern också, hon ser verkligen plågad ut. Kul också att regissören är svensk och kommer från Jönköping! Och att vi får se en massa planscher med svenska rockband på väggarna i filmen, som en hint kring vart filmidén kommer ifrån 🙂

Det är ingen usel film men den är inte heller en storsuccé, mer en medelmåttig skräckfilm som inte lyckats lika bra som kortfilmen den baserats på. Men denna film hade kunnat bli otrolig med justeringarna att dra bort all överdriven cgi, sänka ljudeffekterna något och att besvara alla frågor kring spöket. Synd på en intressant idé som sagt! Dock så är den det bästa en svensk regissör kommit med i skräckgenren vad gäller film på ett bra tag iaf. Fortsätt jobba med manusen säger jag, vi vill ha mer cool svensk skräck! 🙂

Något för dig som gillar spökskräck med mycket cgi och högt ljud. Mitt betyg går till skådespelarna och idén bakom manuset.

3 spöken av 5

This entry was posted on 24 augusti, 2016 at 21:17 and is filed under Recensioner - Skräckfilm with tags ande, ångest, depression, Familj, gammalt hus, ljuskänslighet, Mentalsjukhus, rädsla, spöke, svensk regissör. You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed. You can leave a response, or trackback from your own site.