vampyrskräck | Fear Not The Dark

Arkiv för vampyrskräck

Sinners

Posted in Recensioner - Skräckfilm with tags action, övernaturlig skäck, övernaturligt, Blod, blues, Familj, Folktro, kärlek, musik, perioddrama, vampyrer, vampyrskräck on 2 augusti, 2025 by fearnotthedark

Vampyrskräckis från 2025. Tvillingbröderna Stack och Smoke återvänder till sin hemstad för att starta om efter mycket trubbel. Men det som väntar dem i hemstaden är något uråldrigt och ondskefullt..

Handling Imdb: ”Trying to leave their troubled lives behind, twin brothers return to their hometown to start again, only to discover that an even greater evil is waiting to welcome them back.”

Tvillingbröderna Stack och Smoke återvänder hem efter att ha levt alldeles för otursföljda liv. De vill börja på nytt och vill starta en juke joint, ett ställe för afroamerikaner, främst de som jobbade på plantagen och annat bruk, att roa sig med dans och musik. De samlar ihop ett gäng musiker, familj och vänner och nya bekanta. Unge musikern Sammie Moore blir huvudnumret och ljuva blues-toner inviger klubbens första kväll. Men tre främlingar dyker upp som har lockats dit av Sammies ljuvva toner och deras intentioner är allt annat än goda..

Historien börjar väldigt långsamt men när hoodookvinnan Annie kommer in är jag all ears and eyes. Hoodoo är fascinerande och varit det ända sedan jag såg det desto mer i filmen ”Skeleton Key” (2005), också en briljant skräckis. Drama, action, perioddrama, vampyrism och folktro blandas hejvilt i ”Sinners” men det funkar. Det funkar riktigt bra. Otroligt bra skådisar allihop. Och musiken är helt fantastisk. Blues i sin råaste, finaste form, blandat även med en del irländska element när de irländska främlingarna börjar spela även dem. Jämlikhet är genomgående i ploten, starka manliga karaktärer och starka kvinnliga karaktärer i en fin symbios, trots epoken de befinner sig i. Ibland blir historien lite väl otrolig men jag gillade den mycket ändå. Den roar oerhört och berör mycket. Mycket hjärta och smärta i varje scen. Sådant lyfter allt. Musiken är nog det allra bästa i filmen. Det och hoodoon för mig 😀 Kul mix av precis allt tyckte jag! Kul med något helt annorlunda än vad jag brukar se.

Något för er som gillar vampyrer, folktro och blues. Mycket sevärd!

7 skönsjungande arbetare av 10

Nosferatu

Posted in Recensioner - Skräckfilm with tags Blod, kärlek, psykologisk skräck, skräckklassiker, stilistiskt, Vampyr, vampyrskräck on 26 januari, 2025 by fearnotthedark

Vampyrskräckfilm från 2024. Den gotiska klassikern där en plågad kvinna förföljs av en förskräcklig övermäktig vampyrs hopplösa kärlekslängtan. Här i ny tolkning av Robert Eggers.

Handling Imdb: ”A gothic tale of obsession between a haunted young woman and the terrifying vampire infatuated with her, causing untold horror in its wake.”

Då var äntligen Nosferatu sedd och jag kan nu ge min kommentar till denna hyllade nya vampyrfilm. Robert Eggers, regissören till ”Nosferatu”, har gjort filmer som ”The Witch” (2015), ”The Lighthouse” (2019) m.fl. Men just dem två har jag sett och funnit intressanta samt bra. Eggers stil i stort skulle jag säga är rått, djupt intellektuellt samt perfektionistiskt detaljrikt. Och det är precis samma även i ”Nosferatu” men leveln är ännu högre, ännu större, ännu bättre. Jag måste byta till engelska lite snabbt för kommande kommentar känns bäst i engelsk form. He puts the horror back in horror movies..

Estetiken är fantastisk perfektion på många sätt och vis. Men inte alltid vacker. Det finns mycket äckel, obehag och hemskheter. Men estetiskt perfekt på sitt eget sätt. Det ser bra ut för att varje scen är som ett fotografi. Otrolig omsorg och planering bakom som syns. Därav att det blir bra skräck. När man tillåter att skräcken är mer realistisk, hemsk och obehaglig, snarare än enbart vacker och sensuell som så ofta är fallet inom vampyrgenren specifikt. Mästerligt utfört, Eggers.

Sedan kommer vi till själva storylinen. Som är så välkänd och även uttjatad och har gjorts så många gånger om. Trots detta lyckas Eggers ge sin egna unika tolkning som har sina hyllningar till den äldre skräcken, de gamla Nosferatu-filmerna. Och det är riktigt välgjort.

Skådespelet är ordentligt storslaget det med. Lily-Rose Depp levererar sann plåga, hysteriskt lidande och förtrollande karisma. Bill Skarsgård levererar ancient evil vampir-vibe, övermäktighet samt hypnotisk kraft. I biroller har vi fantastiska Nicholas Hoult, Willem Defoe, Aaron Taylor-Johnson, Emma Corrin mfl. Men de två förstnämnda strålar starkast. Deras bästa film hittills.

Då kommer vi till eventuell kritik. Och jag har några synpunkter här. Filmen är något för lång och hade lyfts mer av att vara en halvtimme kortare enligt mig. Det är lite för långdraget och segt för mig emellanåt och vissa scener för långa. Skarsgårds dialekt och tal fungerade inte alltid för mig, det lät lite uppstyltat ibland, lite för tillgjort. Detta är min enda kritik. Filmen är i stort ändå mästerlig och välgjord och i huvudsak skrämmande som en skräckfilm ju ska vara.

En film för er som gillar vampyrer och den äldre estetiken. Rekommenderas varmt.

8 skrämmande SkarsgårdsNosferatus av 10

The Last Voyage Of The Demeter

Posted in Recensioner - Skräckfilm with tags Blod, blodhunger, Demeter, Dracula, Familj, fartyg, Vampyr, vampyrism, vampyrskräck on 10 mars, 2024 by fearnotthedark

Vampyrskräckis från 2023. Ett fartyg från Varna seglar mot London och upptäcker att något fasansfullt tagit sig ombord.

Handling Imdb: ”A crew sailing from Varna (Bulgaria) by the Black Sea to England find that they are carrying very dangerous cargo.”

Då har vi stigit in i mars med varierade temparaturer, något varmare men ändå rätt grått och smygkallt. I februari fokuserade jag på kärleksteman mestadels och denna mars blir det istället fokus på en del klassiker/klassiker-vibbar och dark academia-vibbar, som också speglar det halvgråa ambivalenta vädret just nu. Och vad bättre än något Dracula-esque en grå mars-kväll, hmm? Let’s see.

Filmen är baserad på en liten aspekt ur den klassiska berättelsen ”Dracula” av Bram Stoker från 1897. Den biten på fartyget Demeter när denna blodsugande varelsen upptäcks. Och vad blir resultatet? Bra skådisar. Snygg scenografi. Har inte mycket emot CGI:n som används heller, man blandar CGI med monstersmink och det blev hyfsat, faktiskt. Men. Men.. Manuset är för tunt, bakgrundshistorien är för tunn, dialogen är för tunn. Historien faller. Man har lagt mest krut på Dracula-varelsen och mycket mindre på resten. Och det känns. Det faller. Långt ner. Jag kan förstå varför filmen floppade på bio. Och glad att jag valde att se den nu istället. Det finns en del plus ja. Härlig mörk och mystisk atmosfär, bra skådisar, nice blodsugare. Men minusen är för stora. Tunt manus, dialog samt bakgrund. Grunden till huset behövs för att man ska kunna leva där, om ni är med på symbliken 😛 Så spännande och läskigt var det tyvärr inte heller. Atmosfäriskt ja, spännande nej. Förutsägbart och långdraget. Jag fann den spännande först vid slutet när man är iland och historien som började lite där. Den historien hade jag hellre velat se på ett sätt. Men jo, den historien har redan gjorts många ggr. De försökte göra en nyvinkling med att vara på skeppet istället för i det klassiska Dracula-slottet men det blev tyvärr bara platt och oinspirerat.

En film för dig som diggar gotiska klassiker och vampyrer. Men knappt sevärd enligt mig.

4 blodhungriga varelser av 10

Dracula

Posted in Recensioner - Skräckfilm with tags 30-tal, Bela Lugosi, Bram Stoker, Dracula, klassisk skräck, Vampyr, vampyrskräck on 8 november, 2016 by fearnotthedark

Vampyrskräckis, den stora klassikern med Bela Lugosi, från 1931. Greve Dracula flyttar till England och blir direkt förälskad i den oskuldsfulla Mina, kommer han vinna hennes kärlek eller ej?

Handling Imdb: ”The ancient vampire Count Dracula arrives in England and begins to prey upon the virtuous young Mina.”

Jag har alltså inlett temat äldre skräckklassiker denna november månad och nr två på listan är Dracula från 1931! Den legendariske Bela Lugosi gör sitt livs roll i denna vampyriska film. Han är självgod, passionerad och blodhungrig med en dödlig charm. Precis så som vi vill ha våra vampyrer 😉 Jag i alla fall 😀 Även Dwight Frye gör sitt livs roll som den besatta och hypnotiserade slaven Renfield. Han får verkligen till det där maniska ansiktsuttrycket och det vanvettiga skrattet! Helen Chandler är något blek i rollen som Mina men gör ett ok jobb ändå. Frances Dade levererar dock bra som glödande Lucy. Edward Van Sloan underhåller som finurliga Van Helsing, men också tyvärr något svag rolltolkning och David Manners ger en tillfredsställande John Harker-prestation. Draculas tre brudar ger också effekt där det behövs. De spelas av Geraldine Dvorak, Cornelia Thaw och Dorothy Tree. Men den stora stjärnan i filmen är och förblir Bela Lugosi. Det självgoda leendet, den magiskt onda glimten i ögat och det lidelsefulla transsylvanska uttalet, ljuvligt är det!

Miljöerna har de fått till bra också. Mörka skogar, tung dimma, spindelnäten, stora slottet, kistorna. Stämningsfullt all the way! Men visst, specialeffekterna lämnar ju mycket att önska. Jag tänker på de hemska leksaks-fladdermössen utanför fönstret samt den stora spindeln som vaktar trappuppgången i Draculas slott, kan nämna att det skrattades en del vid dessa scener 😀 Men det är ju tidigt 30-tal, gubevars! Och trots detta så är filmen ändå ett mästerverk, mest tack vare just Bela Lugosis felfria rolltolkning. En liten kul observation är också att Mel Brooks vampyrparodi ”Dracula – Dead and Loving it” (1995) bygger på denna Dracula (1931) och medan man ser Dracula så jämför man, lite fnissande i huvudet, scenerna ur båda filmerna som i grunden är väldigt lika faktiskt 😀 Förutom den humoristiska biten då 😉 Därför skulle jag ge tipset att för en rolig ”Dracula-kväll” med de bästa vännerna, se först Dracula (1931) och sedan Dracula – Dead and Loving it (1995) så kan jag utlova lustiga diskussioner därefter!

Kan varmt rekommendera denna underbara Dracula-film då den känns som kungen av all vampyr-film och Bela Lugosi kejsaren av allt vampyr-skådespeleri. Något för dig som älskar vampyrer och klassisk skräck givetvis!

4,5 Bela Lugosis av 5