90-tal | Fear Not The Dark

Arkiv för 90-tal

Longlegs

Posted in Recensioner - Skräckfilm with tags 90-tal, övernaturlig skräck, dockor, Familj, mystik, ockultism, psykologisk skräck, seriemördare on 30 december, 2024 by fearnotthedark

Skräckfilm från 2024. En FBI-agent utreder en seriemördare och börjar upptäcka ockulta gåtor hon måste lösa för att stoppa honom.

Hanling Imdb: ”In pursuit of a serial killer, an FBI agent uncovers a series of occult clues that she must solve to end his terrifying killing spree.”

Jag börjar med att önska er alla God Fortsättning på julhelgen samt Gott Nytt År! Hoppas ni får ett skinande bra nytt år med massa bra ny skräck att se! Min jul har firats på landsbygd med nära och kära och nyår blir likadant. Samt maaaaasssaaa choklad. Blir mer frukt och grönt i januari, man blir mer sugen på det efter all choklad faktiskt. Men jag äter ofta frukt och grönt annars med.. Nå, nog med rant! Till filmen! 😉

Seriemördare och nostalgi-årtionden, här 90-tal, har blivit rätt poppis i skräckgenren det senaste och denna trailer var minst sagt fascinerande. Och Nicolas Cage är en favvo, så mycket med honom måste ses därför. Så jag samlade mig och såg denna och min reaktion är väldigt blandad.

FBI-agenten Lee Harker, Maika Monroe, får ett fall där hon utreder seriemördaren som kallar sig Longlegs. Han lämnar små lappar och gåtor med teman inom det ockulta och hon försöker dechiffrera betydelsen. Det som avslöjas bit för bit är ingen redo för..

Det var ett tag sedan jag såg denna film. Jag behövde fundera över den. Och jag har främst kommit fram till 2 saker. Det är den mest skrämmande film jag sett på länge. Och. Det är en film med många brister. Så ja, filmen innehåller de mest skrämmande scener jag sett på mycket länge. Riktigt obehagliga, i stilen med psykologisk skräck, framför allt den första scenen. Cage är briljant på att förmedla obehag 😛 Blickarna, handrörelserna, hans sätt att prata, röra sig, dansa, skrika är ordentligt obscent jobbiga och fenomenala.

Maika Monroe gör ett fint jobb som agenten som utreder. Utmärkta biroller spelas av Alicia Witt samt Kiernan Shipka, riktigt lysande stjärnor. Men Cage snor hela showen. Handlingen är väldigt intresseväckande, engagerande, fascinerande. Men med brister. Man har lagt ner mycket tid på det estetiska, scenografin, detaljer. Och desto mindre på helheten, själva ploten/handlingen, hur allt hör ihop. Så resultatet blir därför väldigt spritt. En rörig film med en oviss tomhet kvarstår. Men med flera skrämmande scener och flera fantastiska skådis-insatser. Regin samt manus står Osgood Perkins för förresten, Anthony Perkins son, och har regisserat flera bra filmer innan denna, bl.a ”Gretel & Hansel” (2020) som var en stor favorit för mig. Och ”Longlegs” ger ju intryck men hur filmen slutade var lite väl platt för mig. Tomt och något intetsägande och lite väl otroligt kände jag. Rörigt och tomt. Säcken på handlingen knöts inte ihop helt rätt. Lite synd på en så intressant idé. Men ändå sevärd film. Främst tack vare Cage. Och den groteska sminkningen..

En film för er som diggar Cage, psykologisk skräck, övernaturligt, ockult samt seriemördare. Sevärt.

6 långabenkillers av 10

Idle Hands

Posted in Recensioner - Skräckfilm with tags 90-tal, demon, Familj, hand, Mord, praktiska effekter, Skräckkomedi, vänskap on 12 januari, 2020 by fearnotthedark

Skräckkomedi från 1999. En tonårig slackers hand blir verktyget för en demons onda avsikter.

Handling Imdb: ”A teenage slacker’s right hand becomes possessed with murderous intent.”

En skräckkomedi jag inte sett sedan första gången jag såg den runt 99/00 och lika underhållande var den nu! Även om jag har större krav nu och trots att den inte är en av de bästa i genren. Men den har nostalgifaktor och många effekter är praktiska (även en del kass cgi, men ändå rätt rolig). En film gjord med mycket kärlek skulle jag säga. Och mycket mörk humor! Många kända namn som Jessica Alba, Seth Green, Vivica A. Fox, Devon Sawa. Bandet Offspring är med i filmen också och spelar lite låtar på halloweenfesten. Rätt rolig idé att en hand kan bli besatt av en demon och metoden som krävs för att stoppa den är underhållande även det. Riktigt roliga praktiska effekter. Humor på precis rätt nivå för mig. En del splatter faktiskt men inte för mycket för mig iaf så det var tur i och med att splatter inte är min genre alls, men det finns några undantag där om det är någon speciell film. Riktigt kul att se om den, klar nostalgi från mina tonår ❤

En film för er som diggar skräckkomedier och 90-tal. Mycket sevärd.

6,5 av 10 demoniska händer

2 Comments »

Kill Your Friends

Posted in Thriller/Scifi/Fantasyfilm with tags 90-tal, avundsjuka, Blod, brittiskt, Mord, musik, skivbolag on 23 oktober, 2016 by fearnotthedark

Thrillerskräckkomedi från 2015. En skivproducent som jobbar under 90talets britpop-era gör allt för att lyckas inom det superhårda sälj-eller-dö-klimatet. Och då menar jag ALLT..

Handling Imdb: ”An A&R man working at the height of the Britpop music craze goes to extremes in order to find his next hit.”

Nicholas Hoult briljerar i rollen som hänsynslöse skivproducenten Steven Stelfox. Vi tas med på en grandios resa genom 90talets pop-värld: hitsen, missarna och det bedrövliga modet med bl.a. stringtrosor ovanför byxkanten 😀 Men kul att återupptäcka en del låtar man faktiskt glömt som var helt ok ändå såsom ”Block Rockin’ Beats” av The Chemical Brothers. Kommer ihåg att man dansade loss till den på klubben emellanåt, haha, men ja det var ett tag sen *harkel, harkel* 😉 Prodigy var ju inte fy skam heller 😉 Det är faktiskt soundtracket och Mr. Hoult som gör filmen till en annorlunda och fräscht lysande upplevelse, en ny plats med nostalgisk känsla. Imponerande & flashig, färgstark produktion. Starkt manus baserat på novell med samma namn.

Det är en Thrillercrime-film med mycket svart humor men också med en del mord och blod. Och av just den anledningen att mord är med så vill jag därför kalla den för Thrillerskräckkomedi. En thrillerkomedi med skräck-element kan man också kalla den. En slags modern version av ”American Psycho” som tar plats i skivbolagens värld.

Nackdelar då. Historien tappar tempo emellanåt när Steven deppar ner sig lite föör mycket och det kan vara irriterande när han gör en del lite för sviniga monologer och dumma misstag. Men det gör inget för filmen i stort ändå. Man kan överseende med några få dåliga smådetaljer.

Roliga scener finns det gott om, de olika artisterna han möter på under filmens gång är hejdlöst roliga. Skrattretande är det att se dessa ta sig själva på alltför stort allvar. Som till exempel Eurodance-killen med hockeyfrilla som gjort en låt vars enda text-rad handlar om oralsex 😀 Eller konstant höga rap-snubben som psykadeliskt rappar om sin mors makt och något om rymden 😀 Verkligen.. annorlunda.. och ändå sant. Texterna i populärmusik är oftast rätt enkla och dumma. Men folk gillar att dansa till tonerna ändå 😀 Hey..fastnar det så fastnar det!

Så, en fascinerande liten film om 90talets hårda skivbransch in absurdum.. and I love it! 😀 Något för dig som gillar seriemördare och 90tals-musik, kan varmt rekommendera den. En mer lyckad sjätte skräcktober-film!

4 eurodancers av 5