Arkiv för lust

Suitable Flesh

Posted in Recensioner - Skräckfilm with tags , , , , , , , , , , on 21 februari, 2024 by fearnotthedark

Lovecraftian skräckfilm från 2023. Psykiatern Elizabeth Derby fascineras av sin unge patient Asa och upptäcker att han är länken till en uråldrig demon.

Handling Imdb: ”A psychiatrist becomes obsessed with one of her young patients, who she later discovers is linked to an ancient curse.”

Från böcker tillbaka till film igen då! 🙂 Ännu i februari-temat kärlek/lust. Denna film baseras på H.P. Lovecraft’s berättelse ”The Thing On The Doorstep”. Temat fångade mig direkt som Lovecraft-fan. Och det är en spejsad, psykosexuell, artsy typ av b-film kan man säga. Psykiatern Elizabeth Derby möter unga killen Asa som säger att hans far är ute efter hans kropp och att han är på flykt från honom. Elizabeth missförstår honom och tror han har någon form av psykotisk episod. Men så ser hon honom genomgå förvandlingen till sin far och vill inte tro det först men efter fler förvandlingar förstår hon att killen Asa talar sanning. Samt att hon på något tvångsmässigt sätt börjar åtrå honom, som om någon kraft drar henne till honom.

Heather Graham spelar rollen som Elizabeth och Judah Lewis spelar rollen som Asa. Graham är bra skådis vanligtvis men strålar svagare här tyvärr. Judah Lewis däremot drar hela filmen med sin fantastiska närvaro, humor och finurlighet. Har sett honom i flera bra skräckfilmer hittills ( bl.a. ”The Babysitter” (2017), ”Summer of 84” (2018), I See You (2019) ) och han är en rising star verkligen. Hoppas på mer Judah inom skräckgenren framöver.

Själva historien har klara Lovecraft-grunder men är väldigt modern ändå vad gäller miljön och nog också vad gäller besattheten kring lust, sex och åtrå. Lusten är överallt Elizabeth vänder sig och den lockar in henne i fördärvet med denna magnetiska, oemotståndliga demon som tar plats i Asa’s kropp. Det är ju något som även vampyrer lockar sina offer med, förförelse och lust. Tacksamt ämne i skräckfilm som även kan vara snyggt i scenografin. Och även om sexscenerna är rätt så poserade här så är de ändå estetiskt tilltalande också. Man har lagt till en typ av konstfilm-touch och en underliggande nostalgisk känsla till 70-talets estetik, så att allt ser stilfullt och snyggt ut. Men storyn är också rätt tunn och Grahams skådespel är bristande så det drar ner betyget. Judah Lewis och Barbara Crampton’s biroll plussar upp dock. Kul att Barbara Crampton ännu är igång ❤ Och att hon ofta är med i Lovecraft-adaptations än, ända sedan klassikern ”Re-Animator” (1985). En roande film i stort ändå denna ”Suitable Flesh” tyckte jag även om det inte är en dundersuccé.

En film för dig som diggar 70tals-nostalgi, Lovecraft och erotiska teman. Klart sevärd!

6 tilldragande demoner av 10

Leave a comment »

You av Caroline Kepnes

Posted in Recensioner - Skräcklitteratur with tags , , , , , , , on 19 februari, 2024 by fearnotthedark

Thrillerskräcklitteratur från 2014. Joes liv är böcker och ensamhet och när Guinevere Beck stiger in i hans bokhandel börjar en ny besatthet. De klickar. De flirtar. Hon måste bli hans.

Jag har ju sett alla säsonger av tv-serien ”You” som finns ute på Netflix. Och denna bok motsvarar säsong 1. Jag har tyckt om serien och funnit den intressant, just för att den har varit annorlunda. Joe är i tv-serien en gentleman och ibland snäll till och med. Någon som vill vara godhärtad, vill vara en god människa, men som misslyckas gång på gång, pga dålig självkontroll plus sociopati of course, och blir en seriemördare istället. Boken visade sig vara rätt annorlunda.

I boken är Joe inte alls så gentlemannamässig som i serien. Han svär, är fräck och förnedrande. Mer som en planerande typ av psykopat. Behandlar Beck rätt illa, även när de dejtar. Så dem måste ha redigerat om boken så att den ska passa tv-formatet. På bekostnad av moralen. I tv-serien tycker man emellanåt om Joe, tycker att han är snäll, kan vara en god man just för att han aldrig svär och behandlar Beck och kvinnor med en viss respekt ändå, innan hans sociopati spårar ur. Det blir lite udda att tycka om en karaktär som är seriemördare. Det blir en romantisering av en kriminell individ. Det blir avigt och inte vad man väntar sig. Och jag blir fundersam när det inte stämmer överens med bokens Joe och undrar om detta verkligen var vad författaren Caroline Kepnes ville. Att ändra helt på sin huvudkaraktär. Men tydligen var det ok i och med att serien blev gjord.

Penn Badgley, skådisen som spelar Joe i tv-serien, tackade nästan nej till rollen för att han var rädd att serien skulle romantisera förföljelse och övriga giftiga beteenden som Joe har. Men han övertygades tacka ja när skaparna sa att de inte skulle romantisera och visa Joe som en bad guy på ett klart sätt. Dessvärre hade Badgley rätt, serien romantiserar stalking och Joe’s karaktär på ett ohälsosamt sätt. Man har gjort honom likeable, som om han vore en av oss alla. Visst trappas hans sjukhet upp långsamt men man behåller ändå en viss likeable nivå på honom. Vilket gör att jag har fortsatt titta på serien. Det är lättare att dyka in i och analysera en seriemördarstory när mördaren är mer vanlig, vill vara godhjärtad och utåt ofta beter sig hövligt. I alla fall för mig är det lättare då. Så boken var klart annorlunda. Var det bra eller dåligt?

Hmm. Det är ju bra att bok-karaktären Joe inte förställer sig så enormt mycket som i tv-seriens Joe. Och visar mer av dennes sanna natur på ett sätt. Medan tvn:s Joe har en konstant puppy-eye-blick som gör att man emellanåt tänker ”stackars Joe, tänk allt han varit med om”. Jag har tyckt om tv-serien. För att det är en romantisk typ av serie med en skräcktouch. Den är producerad på ett väldigt behagligt sätt. Behagliga lugna dialoger, vackra stadsmiljöer och naturmiljöer, bokhandlar och böcker i masstal samt ingående diskussioner om vissa betydelsefulla verk (stor bokmal här så det går ju hem). Och mördandet som en slags biroll i det hela, nerdämpat och snabbt undansopat. Men jag har i efterhand analyserat och begrundat kring det faktum att romantiserandet inte är så kul trots allt och att det börjar bli rätt irriterande att Joe inte inser att han är en bad guy så det är skönt att det bara blir en säsong till. Och nu sades det att dem faktiskt ska levela upp i bad guy-termometern och göra Joe till den bad guy han faktiskt är. Och jag ser fram emot att se det. Kan tänka mig att även Penn Badgley vill göra det, då han ofta pratat öppet om att ”gör inte som Joe, ta inte efter Joe” m.m.

Jag tyckte inte om boken. Det var för förnedrande, ogentlemannamässigt, slarvigt ihopskrivet. Joe var där irriterande på det sättet att han var så elak i stället. Beräknande på ett mer kallt sätt, romantisk en stund men sedan bara mer kall. Dialogerna är fulla av svärord. På ett sätt som inte harmoniserade med resten av storyn. En hård och kall historia, som vill vara mer mild men som misslyckas tidigt med det och sedan blir bitter över det också. Så nej, den höll inte måttet. Och tv-serien har jag gillat men gillar den sämre nu pga det man insett kring den.

En bok för dig som intresseras av kallt, oslipat, rått porträtt av en stalker och seriemördare. Inte min kopp thé dessvärre.

3,5 bookish serialkillers av 10

Leave a comment »

Köttmarknad av Erik Odeldahl & Fredrik Stennek

Posted in Recensioner - Skräcklitteratur with tags , , , , , , , on 15 februari, 2024 by fearnotthedark

Svensk skräcklitteratur från 2020. Mange har precis fått en provanställning som vakt på nya nattklubben Köttmarknaden men märker av att något inte helt stämmer på klubben. Ovanligt varmt, konstig söt doft runtom, alla är som galna djur. Vad för fasansfull hemlighet bär egentligen klubben på?

180 sidor av köttig action utan dess like. Storyn är som en blandning av ”Snabba cash” och ”Midnight Meat Train” med lite strössel av ”Hellraiser”. Språket är köttigt och svulstigt med mycket råhet. En spektakulär resa genom en klubb fylld av våld och lust, en resa mer mot splatter-hållet än mot det snyggare och mildare alternativet så att säga. Ocensurerat, blodigt och smutsigt. Inget för äckelmagade därav. Boken kändes som en stor mustig kalvkorv-macka med oboy till, och en blodig syltmunk till. För att använda lite rolig symbolik också! 😛 Med allt detta sagt, vad tyckte jag om boken?

Jag fann flera karaktärer högst irriterande, men vad annars när man läser om högsvärande kriminella utan någon ånger i kroppen. Men Mange och Ljuban och Bella gillade jag, dem höll mitt fokus. Karaktärer med något ljus i sig, lite hjärta liksom. Mer eller mindre iaf. Jag tyckte att det var ett unikt koncept, idén med klubbens kärna där i källaren, utan att spoila något. En höjdarvision! Om detta hade blivit en film hade det blivit som något man sällan sett innan. Så jag diggar kärnan i historien. Jag diggar 3 karaktärer, även om ledaren Tony roade en del också på sitt speciella sätt. Jag diggar dock inte språkbruket som används mellan de i gänget, jag vet att det används i dessa kretsar som nämns, men jag hade gärna sluppit att läsa ordet ”hora” så många ggr. Man kan använda andra svärord, finns gott om ord att välja på. Det är min invändning och min kritik. Men källar-biten känns originell och bra.

En bok för dig som diggar oslipat, grisigt och svenska miljöer. Inte helt min smak men läsvärd för de mer obrydda.

5,5 blodiga källare av 10

Leave a comment »

The Craft: Legacy

Posted in Recensioner - Skräckfilm with tags , , , , , , , , , , , , on 9 oktober, 2022 by fearnotthedark

Häxskräckis och uppföljare från 2020. Fyra studenter bildar en häxcirkel och mystiska saker börjar hända.

Handling Imdb: ”A group of high school students form a coven of witches.”

Den heliga månaden har börjat, oktober spooktober is upon us! Löven har börjat ändra färg och faller fint i den nya svala luften. Det gamla ger plats för det nya. Vi får ha mysiga tröjor på igen och tända ljus inne. Och visst ser vi skräckfans skräckfilm året runt men det ÄR extra mysigt denna månad då Samhain/Halloween/All Hallow´s Eve infaller och när nu dagarna har blivit mörkare samt mer färggranna. We live for these autumndays ❤

Jag har lite svårt att hitta ny skräck jag inte sett som jag faktiskt vill se i nuläget. Men denna var jag nyfiken på i och med att jag fullkomligt älskar originalet, The Craft från 1996. Efter att ha sett trailern på denna uppföljare var jag förberedd på att den nog skulle vara rätt kass. Men så kass var den inte ändå. Ingen jättesuccé, men stundtals roande.

Lily flyttar med sin mamma till ny stad hos moderns nya pojkväns familj. Lily försöker komma överens med både de tre styvbröderna och styvpappan men många komplikationer och konflikter uppstår. Hon hittar däremot stöd från 3 tjejer i hennes klass i nya skolan, 3 väldigt speciella tjejer. Det visar sig via kontakten med tjejerna att Lily har övernaturliga krafter och är häxa. Liksom dessa tre tjejer också är. De bildar en häxcirkel samt en fin vänskap och resultatet blir både ris och ros i det som händer efter.

Manuset är lite si och så uppbyggt och alla roller funkar inte samt vissa sådär plottwists. David Duchovny funkar riktigt dåligt tyvärr som styvpappan och alla hans olika scener i filmen. Synd, då han hade en rätt viktig roll att bära upp. Michelle Monaghan, Lilys mor, är behaglig och harmonisk som vanligt i sitt skådespel. Tjejerna i cirkeln gör ett fint jobb också. Men Lily, spelas av Cailee Spaeny, och kärleksintresset Timmy, spelas av Nicholas Galitzine, är stjärnorna i filmen helt klart. De gör det sevärt.

Filmen börjar lite som om man försöker göra om första filmen men andra historier vecklas ut så småningom, vilket är bra. För vem vill se samma plot om och om igen, inte jag. Filmen bärs upp helt av Lily och Timmy dock men handlingen blir inte så stark då mycket hänger på Duchovnys roll och han failar helt. Så därför blir filmen rätt medioker och halvbra/halvdålig. Men jag fann den stundtals roande. Jag gillar tjejgängets kemi mellan sig samt de olika ockulta scenerna som är rätt kul. Man har lagt in en hel del queer-kultur också samt feministiska synsätt, även det var en fin bonus tyckte jag. Och att Fairuza Balk har en kort biroll är den största bonusen utan tvivel. Vilket får mig att undra om det kommer komma en till film efter denna.. Så i stort en halvbra film med flera brister men ändå roande för er med låga krav. Mina förväntningar låg på noll när jag började se den, nog därför jag kunde roas av mycket. Givetvis är den första filmen den bästa i sin klass dock.

Något för er som gillar häxkonst och tjejvänskaper i skräck. Lite sevärd ändå.

5 kärleksformler av 10

Leave a comment »

Begär – mörk kärlek av Helen Lindholm

Posted in Recensioner - Skräcklitteratur with tags , , , , , on 27 maj, 2018 by fearnotthedark

Svensk skräcklitteratur från 2016. Carl som varit den eviga ungkarlen som aldrig blir kär blir till slut kär..och sviken och tar ut sin vrede på alla kvinnor han möter därefter i jakten på att möta Maria igen..

Handling baksidan: ”Carl är en framgångsrik medelålders man, snygg och charmig. Han är den eviga ungkarlen som aldrig varit kär. På nätet träffar han massor av kvinnor men är endast ute efter sex. Tills han träffar den vackra, mystiska Maria och blir huvudlöst förälskad. Men hon sviker honom och han blir bitter och rasande. I jakten på Maria och på hämnd kommer han att ta ut det raseriet på alla kvinnor som kommer i hans väg.”

Från italiensk hårdkokt snygg Argento-film till svensk ruggig skräcklitteratur! Lite läskig semesterläsning!

En svensk ”Maniac”-historia (syftar till filmen ”Maniac”) med en fyndig plot-twist skulle jag säga. Historien börjar intressant med ritualerna kring nätdejting och de olika förväntningarna versus upplevelserna därikring. Den fortsätter sedan med den nyblommande förälskelsen för mystiskt annorlunda Maria. Hon som hade kunnat göra ungkarlen till en förändrad monogam man. Och sedan sveket från Maria där allt blir väsentligt mycket mörkare. Språket och tonen förändras och allt blir mer svart och våldsamt. Rejält läskigt faktiskt. Och framåt slutet kommer en väldigt oväntad vändning i historien, en välkommen vändning. En vändning jag gillade.

Jag gillar början och slutet men mitten känns lite ytlig och ofokuserad. Jag hade velat ha mer djup i karaktären Carl. Varför agerar han som han gör? Varför njuter han av våldet? Hur var hans barndom? Det beskrivs mest vad han gör och inte så mycket varför han gör det. Och det är där spänningen brister emellanåt för mig. Jag vill alltid veta ”varför” vid någon punkt i berättelsen och då gärna mer detaljerat. Och så har jag svårt för när för mycket svordomar används. Jag kan tycka det blir mer spännande med en lång beskrivning av en handling och kanske bara låta sista meningen innehålla några få svordomar, så blir det mer effektivt. Men det handlar förmodligen bara om personlig smak där. Historien är ändå i stort intressant och har klar potential tycker jag.

Något för dig som gillar svensk skräcklitteratur och seriemördare. Läsvärd!

3 kontaktannonser av 5

Leave a comment »