Sommarskräckis från 2018. Ett gäng studenter semestrar och råkar åkalla ett övernaturligt väsen som har egna ondskefulla planer.
Handling Imdb: ”A group of college students on a weekend getaway accidentally summon a supernatural entity intent on using them for its deadly ritual.”
Såhär mot slutet av sommaren lär det summeras lite. Det har setts några stycken sommarskräckisar denna sommar, här kommer den första av dem. Head Count från 2018. Blev glatt överraskad faktiskt.
Evan åker till Joshua Tree för att hälsa på sin bror som bor enkelt där i en husbil och träffar på ett gäng studenter som samlats för att semestra ihop. Alla med sina egna speciella personligheter. De börjar festa ihop med Evan och av misstag åkallas ett övernaturligt väsen, demonen Hisji, som får dödliga konsekvenser. Vilka överlever och vad vill demonen?
Psykologisk skräck blandas med övernaturligt tema. Enkel men fascinerande historia som engagerar. Både estetiskt tilltalande och grymt spännande. Klart underskattad film tyckte jag. Dramaturgin är bra, spänningen är alltid närvarande, skådisarna gör ett fint jobb. Den övernaturliga varelsen är snyggt gjord. Lite väl enkelt slut möjligtvis men i stort ändå en härlig och spännande sommarskräckis. Klart fyndigt utförande av historien. Härlig atmosfärisk stämning där estetiken gör att man nästan känner solen värma huden och den smekande sommarbrisen leka runt i håret. En mystisk, övernaturlig skräckupplevelse runt Joshua Tree som förvånade mig. Klart sevärd.
Något för dig som gillar mystik, övernaturligt och sommarskräck. Sevärt 🙂
Thrillerskräckis från 2021. En familj med begravda minnen återförenas för att sälja det gamla huset men betalar istället för gamla synder.
Handling Imdb: ”A family with buried secrets reunite at a farmhouse after two decades to pay for their past sins.”
Släktingar i en trasig familj åker tillbaka till huset i Södern där de växte upp för att skriva på papper om att sälja huset till ett oljebolag. Men gamla synder uppdagas och konflikter uppstår. De tre syskonen och deras elake far har alla sina skulder att betala..
Southern gothic/thriller/horror/drama kan man säga att genren är, en stor blandning alltså. Miljön är smutsig söder med all dess mörka och simpla estetik. Storyn är väl uppbyggd, dialogen likaså. Tempot är långsamt stigande spänning med flera kortare riktigt skrämmande scener och mycket obehag. En del inavel-scener som var riktigt jobbiga. Scenen hos spådamen var det coolaste och också den mest effektiva delen av historien kände jag. Slutet förvånade mig faktiskt, på ett jobbigt sätt. Så inte helt nöjd med det. Men.. nog passade slutet resten av filmen som ju har en väldigt mörk och morbid ton. Toppskådisar som gör sitt jobb lysande bra. Robert Patrick, (Terminator 2 bl.a.), är riktigt skrämmande som den otäcke fadern. Syskonen spelas av Kelli Garner, Nick Stahl och Scott Haze. Lika bra alla tre. Men Scott Haze gjorde nog den mest komplexa rollen, så hatten av till honom. En tänkvärd och snygg men ohygglig typ av film som jag nog inte gärna ser om känner jag. Otroligt mörk, psykologiskt.
Något för dig som gillar södern, psykologisk skräck och makabert.
Deckare från 2017 av Camilla Grebe. Äntligen läser jag böcker igen ❤ Och för att påminna så är min blogg mestadels skräck, men innehåller även närliggande genrer som involverar spänning. Så en och annan deckare kommer att dyka upp här då och då. Och denna deckare har skräck-element, därav att den var desto mer intressant också. Jag har ofta ett behov av något mer specifikt i det jag läser än bara en slätstruken deckare. Och denna hade just det. Den fångade in mig och höll mig kvar. Tack vare det där speciella.
Handling Adlibris:
”En roman om ett fruktansvärt brott, om de människor som begick det och de som löser det.
Malin är den unga kvinnliga polisen som har hela sitt liv prydligt utstakat.
Hanne är profileraren med minnesförlust som fruktar sin framtid.
Jake är pojken som bär på en onämnbar hemlighet.
Alla förs de samman av ett brutalt mord i ett gammalt stenröse i den sörmländska byn Ormberg under några kalla vinterveckor. Jakten på mördaren blir inte bara farlig, den förändrar också i grunden deras existens. Sanningen har, som så ofta, ett högt pris.”
Jag var i Göteborg på en dagsvisit och gick runt inne i Pocket Shop vid Göteborgs centralstation och totalt förlorade mig i böcker igen. Jag läste flera baksidor på flera böcker och en speciell bok fångade in mig direkt, ”Välkommen till Evigheten” av Camilla Grebe. Omslaget var en kvinna i vit blodig spetsklänning hållandes en blodig kniv och historien handlade om en hemmafru som stod anklagad för sin mans mord och polisen börjar utreda vad som egentligen hänt. Jag kommer att recensera den boken också framöver. Behöver mer tid att tänka över den bara. En ordentligt bra berättelse. Den boken fick mig att upptäcka författaren Camilla Grebe och hennes sätt att skriva. Efter ”Välkommen till evigheten” hittade jag hennes bok ”Husdjuret” och historien tilltalade mig. Ett mord sker i litet samhälle. En kvinnlig ung polis utreder det. En profilerare är på något sätt inblandad men har minnesförlust. En pojke bär på en stor hemlighet. Jag blev direkt nyfiken.
Jag fattade direkt tycke för Malin, den unge polisen som kommer till sin hemby och ska utreda ett mord mitt bland alla sina barndomsminnen. Malin är kompetent, logisk men har också en fragil sida som är kopplat till hennes barndom och tonår i lilla Ormberg och det som hände när hon var yngre. Hon är på väg att gifta sig med en man och flytta helt ifrån Ormberg, hon vill lämna bylivet och börja om. Men allt eftersom fallet nystas upp upptäcker också Malin väsentliga saker om sig själv och vad hon egentligen vill.
Den bekymrade och envise Hanne, som är profileraren med minnesförlust hade jag lite svårare för då hon inte alltid framställs som så sympatisk. Men hon är en kvinna i kris som börjar åldras på riktigt och därav tappa minnet. Man kan inte alltid agera sympatiskt då.
Pojken Jake är hjärtat i historien ❤ Denna pojke som innerst inne är en flicka, transperson, och försöker dölja det så desperat till varje pris. Hans familj upplever honom som så svag och bräcklig men en dag bevisar han sitt värde för alla som mobbat honom eller trott så lite om honom. En dag får han äntligen bli hjälten, på flera sätt.
En riktigt mörk och krypande läskig historia vecklas upp långsamt bit för bit och man kan inte alltid ana vad som befinner sig på nästa sida. Därav uppstår en riktigt ihållande spänning hela boken igenom. Välbeskrivna karaktärer man direkt tycker om och vissa inte alls. En historia som både bearbetar samhälleliga problem samt de lögner som kan förstöra mer än vad de skyddar. Vi får möta karaktärernas resonemang kring vänskap, kärlek, lögner, sanning, folktro, opinioner, rasism, empati, lagen, polisen, livet. En god analys av vår samtid samt otroligt intressanta och nyanserade karaktärer. Men också en ruskigt omskakande och nervpirrande typ av skräckhistoria. Högst intressant och insiktsfullt.
En bok för dig som gillar deckare med skräck-element och samhällsanalyser. Klart läsvärt.
Thrillerskräckis från 2022. En pensionerad detektiv anlitas igen för att lösa ett mord och tar till hjälp en kvicktänkt ung man vid namn Edgar Allan Poe.
Handling Imdb: ”A world-weary detective is hired to investigate the murder of a West Point cadet. Stymied by the cadets’ code of silence, he enlists one of their own to help unravel the case – a young man the world would come to know as Edgar Allan Poe.”
Mordgåta, Christian Bale som detektiv, 1800-tal, Edgar Allan Poe som assistent i utredning. Ett recept jag var ombord på direkt när jag såg trailern. Samma dag den kom ut på Netflix såg jag den. Och blev totalt hänförd.
Ett mord sker vid en skola med gott anseende. Polisen kallar in en pensionerad detektiv för att lösa fallet, Augustus Landor. Polisen är skeptisk då Landor har ett rykte om sig att vara en kuf som dricker mycket och förväntar sig inte mycket av honom. Men Landor visar efter ett tag sin kvicktänkthet samt ser en ung student som verkar ovanligt smart och ber honom hjälpa till i fallet, en ung Mr Edgar Allan Poe. Ett nära samarbete kring utredningen börjar och när den är klar blir ingen sig lik igen.
Filmen börjar rätt långsamt och otroligt vackert. Dimmiga skogar, hästvagnar, höga hattar, rockar och 1800-talets övriga fagra detaljer. Christian Bale som Landor visar som alltid sin briljans, här på ett lite mer avmätt sätt. Rynkor och trötthet präglar den plågade Landors estetik i allt han gör, även om han är kvick i sitt jobb. Man har lämnat plats för en annan skådis att skina desto mer, Harry Melling i rollen som unga Edgar Allan Poe. Jag tappade hakan över hur bra han gör rollen som Poe, precis som man har tänkt sig Poe i tal och utförande och intellekt. Ett sant nöje att iaktta Melling brodera upp en sådan nyanserad yngre Poe i den här filmen. Innan mest känd från Harry Potter-filmerna. Och säkert öppnar denna roll dörren för mer liknande mörkare karaktärer. Edgar Allan Poes verk var bland det första gotiska jag läste som liten så Poe har ofta fascinerat mig. Och färgat min smak i mycket. Det makabra och skräckromantiken. Filmen tar dock vändningar som var intressanta och leker runt med kemin mellan Landor och Poe på ett finurligt sätt. Jag åt upp hela filmen likt en utsvulten äter upp en hel tårta på 2 timmar. Jag tyckte så mycket om den. 2 timmar och 8 minuter av gotisk finess. Jag tyckte till och med om slutet, det var riktigt rörande på flera sätt. Ofta faller en film på slutet, men detta slut berikade filmen ännu mer för mig. Jag har svårt att kritisera något alls.
Fantastisk roll-lista med. Christian Bale, Harry Melling, Toby Jones, Gillian Anderson, Lucy Boynton, Robert Duvall m.fl. En stilig uppvisning i 1800tals-glans och fyndighet. En mordgåta med skräck-inslag. Mäktigt.
En film för er som gillar 1800-tal och mordgåtor. Rekommenderas varmt ❤
Finsk skräckfilm från 2022. En ung gymnast försöker desperat att göra sin mor nöjd och hittar plötsligt ett ägg i skogen som hon beslutar sig för att hålla varm och ruva tills det kläcks och en oväntad mardröm börjar ta form.
Handling Imdb: ”A young gymnast, who tries desperately to please her demanding mother, discovers a strange egg. She hides it and keeps it warm, but when it hatches, what emerges shocks them all.”
Den andra filmen jag såg var denna nya finska skräckfilmen Ruva från 2022. Trailern gjorde mig riktigt nyfiken samt skrämd faktiskt så jag var klart tvungen att se denna annorlunda typ av film som lovar mycket. Och lyckas alldeles förträffligt i allt som utlovas. Och mer därtill.
Flickan Tinja är en duktig gymnast. Hennes mor pressar henne att tävla och göra sitt yttersta så till den grad att Tinja tar skada både fysiskt och psykiskt. Men Tinja älskar sin mor och vill så gärna göra sin mor nöjd. Modern har en blogg som målar upp en perfekt och harmonisk familj, vackra bilder och glädjefyllda videoklipp. Men bakom kameran är livet långt från perfekt. Moderns äktenskap knakar i fogarna. Sonen bråkar mycket. Och dottern Tinja pressas alldeles för hårt. En fågel flyger in i deras hem och orsakar kaos en dag. Tinja hittar kort efter ett märkligt ägg i skogen och tar hem det. Hon håller ägget varmt och tar hand om det. Ägget ökar i storlek till makabra proportioner. Tinja får en chock när ägget till slut kläcks. En ny typ av historia tar vid. En historia om Tinja och varelsen från ägget.
Riktigt annorlunda typ av skräckfilm. Riktigt realistiskt och välskrivet. Med otroligt smink, praktiska effekter samt vackert fotografi. En historia som handlar om farorna kring sociala medier versus verklighet. Om en mors komplicerade relation till sin dotter. Psykologisk skräck blandas med samhällskritik och creature feature. I en otroligt bra blandning som får en att häpna, fundera, hänföras. Varje scen är som ett fotografi. Handlingen är spännande och fylld med drama samt tonvis med insikt. Skådisarna är helt briljanta, speciellt dottern Tinja som spelas av Siiri Solalinna, fenomenalt jobbat. Vilken stjärna! Monstret ur ägget kan ses som symbolik för det som pågår mellan Tinja och hennes mor. Så väljer jag att se det iaf. Samtidigt så är det en finfin creature feature som sagt. Med det sagt så är varelsen ordentligt skrämmande tyckte jag. Gav riktiga rysningar längs ryggraden.. Det gav rysningar också när man tänker på allt den står för. Men jag undviker spoilers här. Och låter er upptäcka resten av denna finska pärla. Svårslaget mästerverk. Och riktigt hårresande.
En film för er som gillar psykologisk skräck samt monsterskräck. Rekommenderas varmt ❤
Vampyrskräckis från 2022. En ung kvinna upptäcker sitt ursprung och blir inbjuden till det hon tror är hennes vänliga familj, men finner något mer hemskt än hon kunnat ana.
Handling Imdb: ”A young woman is courted and swept off her feet, only to realize a gothic conspiracy is afoot.”
Jag börjar med att skriva att jag har en längre depp-period men är tillbaka här nu iaf. Livet har sina ups and downs. Man kan bara göra så gott man kan att gå vidare. Och jag har saknat mina skräckfilmer och skräckfans 🙂 Så jag ville se vad för ny skräck det finns därute. Jag hittade två filmer som intresserade mig, bl.a denna The Invitation från 2022. Blev tyvärr rätt besviken på vad som kunde varit något hyfsat.
Evie får reda på att hon har en kusin hon inte känner till via en släktforskningskontakt. Hon blir inbjuden till deras stora slottsgods och förförs av en ung mystisk man. Men tjänstefolket verkar kusligt rädda för vad som försiggår i mörkrets långa timmar och Evie känner sig obekväm och börjar forska i det. Långsamt börjar en vampyrisk historia utvecklas och Evie måste fly för att rädda sitt liv.
Nathalie Emmanuel, från Game of thrones bl.a, spelar Evie och hon gör sin roll bra tycker jag. Men det är också det enda bra i den här filmen. Förutom också till viss del vacker estetik och scenografi. Samt Sean Pertwee som gör en roande roll i en aggressiv och muttrande Renfield. Men i övrigt är manuset ihopslarvat. Man har stora ambitioner kring att måla upp Dracula, Renfield och hela det gamla goda gänget. Men det faller pladask. Man tar ingen tid att fördjupa karaktärerna, vi får bara lära känna dem högst ytligt, förutom Evie, och fokuserar mest på utseenden och våldet. Men det är inte tillräckligt snyggt för att jag ska köpa historien ändå. Allt känns liksom halvgjort. Halvdant. Och nog förtjänar Nathalie bättre filmer än denna. Därav får denna film ett rätt lågt betyg. Men misströsta inte. Nästa film kommer istället få ett mycket högre betyg, så stay tuned.
En film för dig som gillar vampyrer. Inte så sevärd enligt mig.
Häxskräckis och uppföljare från 2020. Fyra studenter bildar en häxcirkel och mystiska saker börjar hända.
Handling Imdb: ”A group of high school students form a coven of witches.”
Den heliga månaden har börjat, oktober spooktober is upon us! Löven har börjat ändra färg och faller fint i den nya svala luften. Det gamla ger plats för det nya. Vi får ha mysiga tröjor på igen och tända ljus inne. Och visst ser vi skräckfans skräckfilm året runt men det ÄR extra mysigt denna månad då Samhain/Halloween/All Hallow´s Eve infaller och när nu dagarna har blivit mörkare samt mer färggranna. We live for these autumndays ❤
Jag har lite svårt att hitta ny skräck jag inte sett som jag faktiskt vill se i nuläget. Men denna var jag nyfiken på i och med att jag fullkomligt älskar originalet, The Craft från 1996. Efter att ha sett trailern på denna uppföljare var jag förberedd på att den nog skulle vara rätt kass. Men så kass var den inte ändå. Ingen jättesuccé, men stundtals roande.
Lily flyttar med sin mamma till ny stad hos moderns nya pojkväns familj. Lily försöker komma överens med både de tre styvbröderna och styvpappan men många komplikationer och konflikter uppstår. Hon hittar däremot stöd från 3 tjejer i hennes klass i nya skolan, 3 väldigt speciella tjejer. Det visar sig via kontakten med tjejerna att Lily har övernaturliga krafter och är häxa. Liksom dessa tre tjejer också är. De bildar en häxcirkel samt en fin vänskap och resultatet blir både ris och ros i det som händer efter.
Manuset är lite si och så uppbyggt och alla roller funkar inte samt vissa sådär plottwists. David Duchovny funkar riktigt dåligt tyvärr som styvpappan och alla hans olika scener i filmen. Synd, då han hade en rätt viktig roll att bära upp. Michelle Monaghan, Lilys mor, är behaglig och harmonisk som vanligt i sitt skådespel. Tjejerna i cirkeln gör ett fint jobb också. Men Lily, spelas av Cailee Spaeny, och kärleksintresset Timmy, spelas av Nicholas Galitzine, är stjärnorna i filmen helt klart. De gör det sevärt.
Filmen börjar lite som om man försöker göra om första filmen men andra historier vecklas ut så småningom, vilket är bra. För vem vill se samma plot om och om igen, inte jag. Filmen bärs upp helt av Lily och Timmy dock men handlingen blir inte så stark då mycket hänger på Duchovnys roll och han failar helt. Så därför blir filmen rätt medioker och halvbra/halvdålig. Men jag fann den stundtals roande. Jag gillar tjejgängets kemi mellan sig samt de olika ockulta scenerna som är rätt kul. Man har lagt in en hel del queer-kultur också samt feministiska synsätt, även det var en fin bonus tyckte jag. Och att Fairuza Balk har en kort biroll är den största bonusen utan tvivel. Vilket får mig att undra om det kommer komma en till film efter denna.. Så i stort en halvbra film med flera brister men ändå roande för er med låga krav. Mina förväntningar låg på noll när jag började se den, nog därför jag kunde roas av mycket. Givetvis är den första filmen den bästa i sin klass dock.
Något för er som gillar häxkonst och tjejvänskaper i skräck. Lite sevärd ändå.
Psykologisk skräckfilm/prequel från 2022. Esther flyr från ett psykiatriskt sjukhus i Estland och kommer till USA för att låtsas vara den försvunna dottern till en rik familj.
Handling Imdb: ”After orchestrating a brilliant escape from an Estonian psychiatric facility, Esther travels to America by impersonating the missing daughter of a wealthy family.”
Orphan (2009) är bland de allra bästa skräckfilmerna jag sett inom modern skräck. När då en prequel dök upp var jag tvungen att kolla läget. Isabelle Fuhrman var bländande genialisk i den första filmen. Men denna historia som ska utspelas innan den första filmen funkar inte alls lika bra. Jag ska gå in på varför.
För det första är Fuhrman mycket äldre nu och att göra en prequel så många år efter den första filmen blir helknäppt. Man ser hur märkbart äldre hon är dessvärre, mindre stuntbarn till trots när hon filmas i helhet. Så utseendemässigt fungerar det inte bra. Hon är jättebra skådis ännu givetvis men manuset är väldigt tunt, så det blev väldigt lite att arbeta med. Historien börjar spännande och bra vid institutet men i USA hos den rika familjen blir historien bit för bit tunnare och tunnare. Det byggs upp en intressant plot men man slarvar ihop det för snabbt och med för lite fyllighet. Handligen blir ologisk också och fylld med luckor. Så jag blev besviken på vad som verkade vara en bra story i början. Om man hade tagit mer tid med att utveckla manuset, istället för all medioker trickfilmning, så hade det kunnat bli en mer skaplig skräckfilm. Så Isabelle är bra skådis men helheten gick inte alls hem hos mig. Kommer nog inte se om den. Ser nog om ettan igen i så fall om jag känner för att återbesöka den skrämmande Esther. Synd på en lovande början.
En film för er som gillar psykologisk skräck. Knappt sevärd dock enligt mig.
Ockultskräckis från 2016. En beslutsam kvinna och en trasig ockultist riskerar sina liv när de utför en farlig ritual för att få det de så desperat önskar.
Handling Imdb: ”A determined young woman and a damaged occultist risk their lives and souls to perform a dangerous ritual that will grant them what they want.”
Många har sett den redan och nu var det min tur att se det andra uppskattat och vissa inte. Och vilket guldkorn filmen är, på flera olika nivåer. Både en ångestfylld och fascinerande upplevelse med hårresande resultat. Jag tyckte mycket om den.
En desperat kvinna pratar ihop sig med en ockultist som har ett mörkt och trasigt psyke för att få genomföra ritualen som ska ge henne det hon behöver. De åker till ett nergånget hus ute på Wales landsbygd och börjar den långa resan fram till uppenbarelsen. Det tar många veckor och är krävande för deras båda psyken samt hälsa. De blir sjuka både inuti och utanpå och det tar så lång tid innan framstegen visar sig. Men bit för bit händer det. Inte alltid det de väntade sig. Men saker händer.
Det jag tyckte om med filmen var just att den tog tid på sig. Inget flashigt svarta ljus med snyggheter, snabb demon-uppenbarelse och end of scene. Utan mycket studier, skrivande, reningsritualer, mörkare ritualer, avancerade och långa formler skrivna i olika rum längs golven. Sådant jobb de faktiskt har lagt ner på allt runtom själva huvudhandlingen. Det måste tagit flera veckor att få klart alla formler i böcker samt på golv runt hela huset. Otroligt välgjort och fascinerande prop-arbete. Och också en mer realistisk approach till magi och dess olika stadier, det tar tid innan något faktiskt händer, om det gör det. Men svart magi/mörk magi är något jag själv aldrig skulle våga mig på, alldeles för läskigt. Men det är intressant att läsa om och att se i film, på trygg distans 😀
Det är en kamp mellan gott och ont också i filmen. Onda handlingar som föder nya onda resultat. Och goda handlingar som belönas med godhet tillbaka. Det är intressant hur allt samarbetar och utvecklas i lagom takt ända fram till den spektakulära slut-scenen som jag inte väntade mig men som jag blev väldigt nöjd med. Mycket lärdomar finns att hämta ur filmen. Hur man dealar med ångest. Hur man kommer över en förlorad släkting. Hur man förlåter. Hur man tillåter sig att förlåta sig själv. Att kämpa emot ångest. Att vara konsekvent i sin resa mot målet. M.m.
Otroligt välskriven och välspelad film. Bra skådisar, skönt opolerad men ändå snygg scenografi, bra spänning, bra slut, intressant magi-arbete. Mycket sevärd.
En film för dig som fascineras av mörk magi. Rekommenderas varmt.
Folklore-skräckis från 2022. Betriek blir attackerad av en främling en natt och börjar forska i vem det kan tänkas vara och kommer fram till att det snarare är en vad, inte vem..
Handling Imdb: ”Betriek lives at the edge of a peat bog in the North of the Netherlands. When she and her family are attacked by a random stranger one night, Betriek sets out to find an explanation. The more she digs, the more she becomes convinced that she is being hunted by something ancient.”
Platsen är Nederländernas skogsmarker. Storylinen är folklore-monster. Redan där är man hooked! Trailern bådade gott även den. Och jag kan säga att man blev inte besviken. Vilken underbart stämningsfull och bra skräckfilm!
Skådisarna är rätt okända (för mig iaf) och väldigt duktiga. Barnskådisarna är fantastiska. Miljöerna är härligt folklore-förtrollande. Manuset är otroligt intressant och fylligt. Dock kan det gå lite för snabbt emellanåt och blinkar du så missar du något viktigt så det gäller att hänga med i filmen. Mycket händer hela tiden. Lagom med CGI, fint gjort monster. Jag har väldigt få klagomål. Kan vara att det gick lite snabbt innan slutet och blev lite rörigt i ploten här och där. Men väldigt nöjd oavsett. Slutet var riktigt fint på sina egna sätt. Det som utmärker filmen allra mest för mig var soundtracket. Ett sådant spektakulärt och annorlunda ambience-ljud samt musik har jag sällan hört i skräckfilm. Det skulle vara i Suspiria (1977) med unika Goblin som kompositörer som jag hört något sånt här speciellt senast. Nu är Goblin svåra att överträffa men det var samma typ av känsla jag fick av denna Moloch-musik som i Suspiria faktiskt. Då vet man att det är bra. Ella van der Woude är namnet på Moloch-musikens kompositör och hon har varit aktiv en del i senare 2000-talet. Men detta är första gången jag hört hennes verk och det är ett temperamentsfullt och känslofyllt mästerverk. Moloch som film gjorde mig väldigt stum. Det är rätt svårt att beskriva precis allt som gör den bra, men jag har försökt iaf. En rikligt fantasifull och atmosfärisk samt känslosam typ av skräckfilm. Mycket sevärd ❤
En film för er som gillar folklore, mystik och kreativa filmer. Rekommenderas varmt ❤
Är en skräckfilmsnörd som bor bland lyktor med levande ljus och ett stort bibliotek med film & böcker. Jag har alltid varit intresserad av skräck och närliggande teman som thrillers/deckare/mörkare dramer och känner ofta att sådana filmer och böcker också kan bära på djupare budskap. Sedan finns det ju de filmer som enbart är otroligt underhållande utan större tanke bakom och de behövs också :-) Här följer alltså mina recensioner och tankar där jag lägger mest fokus på skräck men även lite annat närliggande mörkt.
Hoppas dem kan underhålla eller väcka någon intressant tanke om film eller om livet, vad vet jag! Hursomhelst: Enjoy! :-)
Fear Not The Dark 