Fear Not The Dark

Skräckkomedi från 2024. Uppföljare till Tim Burtons 80tals-klassiker Beetlejuice (1988), nu många år senare. Efter en familjetragedi förs tre generationer av familjen Deetz samman återigen och återvänder till Winter River. Där spökar Beetlejuice ännu och intrigen tätnar när Lydia’s dotter Astrid råkar öppna portalen till efterlivet..

Handling Imdb: ”After a family tragedy, three generations of the Deetz family return home to Winter River. Still haunted by Beetlejuice, Lydia’s life is turned upside down when her teenage daughter, Astrid, accidentally opens the portal to the Afterlife.”

Efter lång tids behövlig paus är jag tillbaka igen. Inspirationen behövdes hittas på nytt och återuppfinnas liksom. Ibland förlorar man sin väg och måste skapa nya vägar där gamla vägar nått sin ände. Jag behövde hitta lusten igen till skräckvärlden inom film främst och allt däri. Böcker har det blivit otroligt många i skräck- samt deckargenren i år, men det fanns så få nya filmer som kunde fånga mig och inspirera. Som kunde få en att hitta tillbaka till den där känslan när man sett en riktigt bra skräckfilm, lägger sig och känner sig lite lagom skrämd men också väldigt mysig och fylld av ett aha-moment, av att ha sett något nytt och fantastiskt. Som när man såg Exorcisten (1973) första gången och blev hänförd av Linda Blairs rolltolkning samt Max von Sydows mäktiga intryck. Som när man såg The Descent (2005) och blev chockad av vad de hittade i grottan de fastnar i. Som när man såg Beetlejuice (1988) denna unika goth-pärla av mörker och färgsprakande morbid humor. Och i somras kom den känslan tillbaka lite av att se om några klassiker samt se lite nya filmer som Late Night With The Devil (2023) och Influencer (2022) som ger mer nya intressanta uppfräschningar till skräckgenren. Och nu mot hösten kom det mer intressanta filmer att se äntligen. Däribland denna Beetlejuice 2. Jag förberedde mig på att Beetlejuice 2 nog förmodligen inte kommer kunna bli så bra. För att sänka förväntningarna. För att det gått så lång tid sedan första filmen. För att skådisarna är så mycket äldre. Men, oj vad jag hade fel 😀

Tre generationers kvinnor är tillbaka i Winter River, Delia, Lydia och Astrid. Catherine O’Hara, Winona Ryder och Jenna Ortega är så klockrena i rollerna som alltid. Och Beetlejuice är liksom förr lika härligt störtgalet spelat av duktiga Michael Keaton. Att få stiga in i den grönlila Beetlevärlden igen är som att få resa tillbaka i tiden. Att resa tillbaka till en tid av lekfullhet och 80tals-influenser med mycket hjärta och smärta. Men också med stor klick humor. En riktigt intensiv och rolig feelgood typ av skräckkomedi finnes här. Vi möter på the Bobs, Beetlejuice, en ond Delores, den härligt udda Lydia, excentriska konstnären Delia, Lydias coola dotter Astrid och hela efterlivets underliga varelser och olika stadier. Bra plot, unik och sällsynt bra estetik, lysande skådespel av precis alla, go musik. Jag har fett lite klagomål. Om ens något. Underbara biroller av skådisar som måste nämnas: Danny DeVito, Willem Dafoe! Kanske lite väl snabbt ihopslarvat slut men ändå ett fint sätt att hylla Beetlevärlden på, hela filmen är en enda stor hyllning till den mer lekfulla sidan av skräckgenren. Och det görs väldigt bra. Väldigt bra.

Något för er som diggar Tim Burton och Michael Keaton och Beetlejuice och det gotiska. Rekommenderas varmt varmt varmt ❤

8 workerBobs av 10