Arkiv för kärlek

« Äldre poster
Nyare poster »

The New House av Tess Stimson

Posted in Recensioner - Skräcklitteratur with tags , , , , , , , , , , , , , , , on 12 mars, 2024 by fearnotthedark

Psykologisk skräckthriller, från 2022, skriven av Tess Stimson. Ett perfekt hem. Tre par vill ha det perfekta hemmet. Men vilka hemligheter döljer sig bortom all perfektion egentligen?

Jag letade efter en bok som kunde fånga in mig och hålla mig kvar. Denna gjorde just detta och mycket mer. Unputdownable!

Stacey och Felix äger det vackra, stora glashuset. Stacey är berömd tv-programledare och mannen Felix är lika framgångsrik. De har även en lugn och snäll son. De är vackra, harmoniska, samlade, passionerade. Utåt sett. Men bakom den perfekta fasaden döljer sig många makabra hemligheter.

Millie är framgångsrik kirurg och hennes man Tom är lika framgångsrik. Millie bär på ett tungt förflutet och en bruten barndom. Hon har en mörk sida och udda hobbys. Och en son, Peter, som ärvt Millies mörker. Familjen söker det perfekta hemmet att stadga sig i, i rätt område, så att sonen kan få en ljusare framtid. Millie har siktat in sig på glashuset. Hon ska ha det huset, till varje pris.

Harper och Kyle är ett ungt par som vill tillhöra det finare folket. Harper är stor influencer online och har stora sponsorer. De har 2 barn och vill hitta det perfekta fina hemmet att leva resten av sitt liv i. Glashuset är perfekt för detta. Men är de starka nog att vinna över vrålstarka Millie och Tom? Och kan de vinna Stacey och Felixs tillit?

En lång och komplex historia med mycket plottwists och andra vändningar. I stort en otroligt spännande och ingående analys av flera olika typer av psykopater/sociopater och vad för slags tankar som kan tänkas röra sig inuti deras psyken. Jag var helt insjunken i dessa intriger, chockad när något vände, fascinerad av komplexiteten inom psykopati. Millie var karaktären jag tyckte mest om. En fighter, en survivor, med vissa mörka sidor men också mycket ljust. Harper var nog den jag ogillade mest, otroligt ytlig och påfrestande personlighet. Men karaktärerna Stacey och Millies son Peter var de som skrämde mig mest faktiskt. Det är skrämmande vad folk är kapabla till, när man saknar förmågan empati.

En spännande resa i trasiga psykens vansinnigheter. Ett oväntat slut som fick mig att tappa hakan verkligen. Riktigt bra berättelse. Men måste varva med något lättare efter just denna.

En bok för dig som fascineras av psykologi och psykiatri. Mycket läsvärd.

8 otippade psykopater av 10

Leave a comment »

Night Swim

Posted in Recensioner - Skräckfilm with tags , , , , , , , , , , on 23 februari, 2024 by fearnotthedark

Övernaturlig skräckfilm från 2024. En familj flyttar in i ett nytt hus som visar sig ha ett mörkt förflutet knutet till poolen i deras trädgård.

Handling Imdb: ”A family moves into a new home, unaware that a dark secret from the house’s past will unleash a malevolent force in the backyard pool.”

Så nu till en helt sprillans ny skräckis. En övernaturlig film med mycket drama. Det talas om stora namn på postern, from James Wan men Wan står enbart som sista namnet bland massa olika producenter. Bryce McGuire är regissör och Bryce samt Rod Blackhurst är skribenter. Bryce har innan bara gjort en till långfilm och resten kortfilmer. Blackhurst har gjort något mer än McGuire men ändå inte mycket. Så det är klart att James Wan’s namn nämns på postern för att locka mer folk att se filmen. Och det behövs. För det som levereras är inte mycket.

Titeln ”Night Swim” för tankarna till en eventuell hajfilm. Men ploten vecklar ut en helt annan typ av historia med ett övernaturligt väsen som finns i det naturliga vattnet som tas in i poolen. Och nog för att historien skulle kunna potentellt bli något intressant men man går inte in så djupt in i bakgrundshistorien som man hade önskat. Mer fokus läggs på förutsägbara specialeffekter, och tyvärr rätt dåligt gjord CGI.

Skådisarna är dock bra och karaktärerna lätta att bry sig om, det är dem som får en att fortsätta titta. Man bryr sig om fadern som varit stor baseballstjärna men som nu insjuknat i MS. Man bryr sig om modern som stöttar fadern till max på alla sätt hon kan. Dottern som är ny i skolan, som fattar tycke för en kille i simlaget och gör bra ifrån sig i simlaget när hon väl går med där. Sonen som försöker vara duktig men som tyvärr misslyckas i nästan allt. Man bryr sig.

Men bakgrundshistorien och specialeffekterna är väldigt otillräckliga. Och själva manuset är så förutsägbart att det inte skapar någon direkt spänning eller större intresse. Tråkigt, för historien har potential att bli intressant. Men det vägrar tyvärr att hända enligt mig. Så betyget blir därav under medelmåttet. Ett bottennapp.

En film för dig som gillar vattenskräck och övernaturligt. Knappt sevärd enligt mig tyvärr.

3,5 onda vattenkrafter av 10

Leave a comment »

You av Caroline Kepnes

Posted in Recensioner - Skräcklitteratur with tags , , , , , , , on 19 februari, 2024 by fearnotthedark

Thrillerskräcklitteratur från 2014. Joes liv är böcker och ensamhet och när Guinevere Beck stiger in i hans bokhandel börjar en ny besatthet. De klickar. De flirtar. Hon måste bli hans.

Jag har ju sett alla säsonger av tv-serien ”You” som finns ute på Netflix. Och denna bok motsvarar säsong 1. Jag har tyckt om serien och funnit den intressant, just för att den har varit annorlunda. Joe är i tv-serien en gentleman och ibland snäll till och med. Någon som vill vara godhärtad, vill vara en god människa, men som misslyckas gång på gång, pga dålig självkontroll plus sociopati of course, och blir en seriemördare istället. Boken visade sig vara rätt annorlunda.

I boken är Joe inte alls så gentlemannamässig som i serien. Han svär, är fräck och förnedrande. Mer som en planerande typ av psykopat. Behandlar Beck rätt illa, även när de dejtar. Så dem måste ha redigerat om boken så att den ska passa tv-formatet. På bekostnad av moralen. I tv-serien tycker man emellanåt om Joe, tycker att han är snäll, kan vara en god man just för att han aldrig svär och behandlar Beck och kvinnor med en viss respekt ändå, innan hans sociopati spårar ur. Det blir lite udda att tycka om en karaktär som är seriemördare. Det blir en romantisering av en kriminell individ. Det blir avigt och inte vad man väntar sig. Och jag blir fundersam när det inte stämmer överens med bokens Joe och undrar om detta verkligen var vad författaren Caroline Kepnes ville. Att ändra helt på sin huvudkaraktär. Men tydligen var det ok i och med att serien blev gjord.

Penn Badgley, skådisen som spelar Joe i tv-serien, tackade nästan nej till rollen för att han var rädd att serien skulle romantisera förföljelse och övriga giftiga beteenden som Joe har. Men han övertygades tacka ja när skaparna sa att de inte skulle romantisera och visa Joe som en bad guy på ett klart sätt. Dessvärre hade Badgley rätt, serien romantiserar stalking och Joe’s karaktär på ett ohälsosamt sätt. Man har gjort honom likeable, som om han vore en av oss alla. Visst trappas hans sjukhet upp långsamt men man behåller ändå en viss likeable nivå på honom. Vilket gör att jag har fortsatt titta på serien. Det är lättare att dyka in i och analysera en seriemördarstory när mördaren är mer vanlig, vill vara godhjärtad och utåt ofta beter sig hövligt. I alla fall för mig är det lättare då. Så boken var klart annorlunda. Var det bra eller dåligt?

Hmm. Det är ju bra att bok-karaktären Joe inte förställer sig så enormt mycket som i tv-seriens Joe. Och visar mer av dennes sanna natur på ett sätt. Medan tvn:s Joe har en konstant puppy-eye-blick som gör att man emellanåt tänker ”stackars Joe, tänk allt han varit med om”. Jag har tyckt om tv-serien. För att det är en romantisk typ av serie med en skräcktouch. Den är producerad på ett väldigt behagligt sätt. Behagliga lugna dialoger, vackra stadsmiljöer och naturmiljöer, bokhandlar och böcker i masstal samt ingående diskussioner om vissa betydelsefulla verk (stor bokmal här så det går ju hem). Och mördandet som en slags biroll i det hela, nerdämpat och snabbt undansopat. Men jag har i efterhand analyserat och begrundat kring det faktum att romantiserandet inte är så kul trots allt och att det börjar bli rätt irriterande att Joe inte inser att han är en bad guy så det är skönt att det bara blir en säsong till. Och nu sades det att dem faktiskt ska levela upp i bad guy-termometern och göra Joe till den bad guy han faktiskt är. Och jag ser fram emot att se det. Kan tänka mig att även Penn Badgley vill göra det, då han ofta pratat öppet om att ”gör inte som Joe, ta inte efter Joe” m.m.

Jag tyckte inte om boken. Det var för förnedrande, ogentlemannamässigt, slarvigt ihopskrivet. Joe var där irriterande på det sättet att han var så elak i stället. Beräknande på ett mer kallt sätt, romantisk en stund men sedan bara mer kall. Dialogerna är fulla av svärord. På ett sätt som inte harmoniserade med resten av storyn. En hård och kall historia, som vill vara mer mild men som misslyckas tidigt med det och sedan blir bitter över det också. Så nej, den höll inte måttet. Och tv-serien har jag gillat men gillar den sämre nu pga det man insett kring den.

En bok för dig som intresseras av kallt, oslipat, rått porträtt av en stalker och seriemördare. Inte min kopp thé dessvärre.

3,5 bookish serialkillers av 10

Leave a comment »

Happy Valentine’s Day folks!

Posted in Recensioner - Skräckfilm, Recensioner - Skräcklitteratur with tags , , , , on 14 februari, 2024 by fearnotthedark

Hoppas ni får en superfin Alla Hjärtans Dag, vare sig ni firar eller ej, annars glad Onsdag/Lillördag! ❤ ❤ ❤ ❤

Här följer en liten bild med min läser-och-ser-just nu-lista! Böckerna: Köttmarknad, Dockan, You, Monster monster – rymdmördarsniglarna, Dracula, Saint Juniper’s Folly. Filmerna: My Bloody Valentine och Valentine. Vissa titlar är redan recenserade, vissa kommer framöver! ”Köttmarknad” är hittills intressant, smutsig och blodig. ”Dockan” är en superspännande deckare med mycket djup. ”Dracula” är en klassiker som jag läser om, nu i denna magnifika utgåva med guldkanter. ”You” har jag bara sett tv-serien av, nu är det dags för boken! Några av böckerna är lånade från bibblan, tacksam över att ha ett så bra bibliotek i stan som tagit in bra skräck och även flera nya titlar! ”Köttmarknad”, ”You” och ”Dracula” är att vänta i februari i bloggens februarikärlekstema. Möjligtvis ”Saint Juniper’s Folly” om jag hinner! ”My Bloody Valentine” (1981) är en klockren 80talsfavorit, alltid lika fin att se ❤ ”Valentine” (2001) är corny men härligt brutal och högst underhållande så den och föregående nämnd film brukar vara mina go-to’s på Alla Hjärtans Dag, oftast ❤ Och jag ska försöka klämma in några nya skräckfilmer som passar temat också. Två hemliga titlar är utvalda redan till februari, stay tuned 😉

Ha en fortsatt fin valentine fina skräckfans! ❤ Massa kärlek från eder bloggVicky till er alla! ❤

Leave a comment »

Northranger av Rey Terciero & Bre Indigo

Posted in Recensioner - Skräcklitteratur with tags , , , , , , , , , , , on 14 februari, 2024 by fearnotthedark

Grafisk roman/seriealbum från 2023. Cade, en gay spansk tonårskille som lever i garderoben i ett fördomsfullt Texas, gömmer sig i skräckfilmens värld för att slippa ta itu med att komma ut för alla. Men när han sommarjobbar på en ranch möter han Henry och blir blixtförälskad. Men är Henry verkligen den han utger sig för att vara eller någon mycket farligare? En nyversion av Jane Austen’s ”Northanger Abbey”.

Medan Jane Austen’s mästerverk ”Northanger Abbey” är en straight gotisk thriller skriven år 1817 samt en hommage för gotiska thriller-genren, är Terciero’s ”Northranger” från 2023 en gay retelling av Austen’s berättelse, som tar plats i den amerikanska södern-miljön med gotiska undertoner och mycket fokus på rasism och homofobi. Och en till typ av mästerverk som behandlar många viktiga ämnen.

Terciero, författaren till ”Northranger”, växte upp i Texas som gay latino själv och ville skriva något självbigrafiskt, fast i en typ av skönlitterär ton. Så han valde att göra det med hjälp av Jane Austen som grund och egna ord som utfyllnad och ordbroderi. En stor hommage för skräckfilmer, både oldschool och ny skräck, märks väl. Och fokus på rasismen och homofobin i södern som de försöker tampas med och hantera på olika sätt. And overcoming it of course. Och nog för att läget är bättre idag än det har varit men det är ju ännu en bit kvar, och sådant är alltid viktigt att fortsätta utveckla och ta upp i diskussion. Och jag tycker att Terciero’s input i frågan är välskriven, tydlig samt romantisk och positiv. Love is love ❤ Och vad bättre kan man skriva om denna Alla Hjärtans Dag än om ett verk som står för kärlek för alla ❤ 🙂 (Ett specifikt Alla Hjärtans-inlägg kommer senare idag i övrigt, stay tuned)

Välskrivet, vältecknat, mycket hjärta, mycket smärta och mycket viktigt. Riktigt bra och fint album. Hoppas på att se mer bra stuff från Rey Terciero framöver.

Något för dig som gillar kärlek för alla, gotiskt samt grafiska romaner. Rekommenderas varmt ❤

8 söta gotiska regnbågspar av 10

Leave a comment »

Fangs av Sarah Andersen

Posted in Recensioner - Skräcklitteratur with tags , , , , , , , , on 12 februari, 2024 by fearnotthedark

Seriealbum från 2020. Vampyren Elsie möter varulven Jimmy och blir megakär. Deras relation påbörjas och deras olikheter visas bit för bit allteftersom de lär känna varandra.

Elsie, vampyr, möter Jimmy, varulv ute på monsterklubb och de blir direkt attraherade av varandra och kära. Olika matvanor, måncykler, sömnvanor och stilar möts i en stor röra men de utvecklas tillsammans och lär sig dela vardagen ihop som det supergulliga monsterparet dem är ❤

Den andra februari-kärleks-boken blir denna Fangs, en underbart söt liten monsterkärlekshistoria i form av ett seriealbum. Cuteness overload i feeling. Och snyggt tecknat. Feelgood-monsterroman. Rätt kort, 100 sidor. Läste ut på 45 min. Men åh så härlig och så väldigt snyggt inbunden i blodrött tyg med svarta sidkanter. Ett klockrent val av alla hjärtans dag-present till skräckfanet, i alla åldrar nästan skulle jag säga ❤ Från 15 och uppåt iaf.

Något för dig som gillar vampyrer, varulvar och monsterkärlek. Rekommenderas varmt ❤

9 sockersöta monsterpar av 10

Leave a comment »

Välkommen till Evigheten av Camilla Grebe

Posted in Deckare/Thriller-litteratur with tags , , , , , , , , , , , , , on 12 juni, 2023 by fearnotthedark

Deckare/kriminalroman från 2022. Den fridfulla Lykke Andersen står plötsligt anklagad för mord och en lång utredning nystar upp bit för bit vad som hänt samt dess fasansfulla upptäckter.

Bakside-text: ”Lykke Andersen – redaktör, författarhustru, tonårsmamma och, enligt omgivningen, inte ett spår våldsam – står anklagad för mord. Vad har hänt på familjens idylliska gård? Har det att göra med det som skedde där åtta år tidigare? Och varför vägrar Lykke att tala med någon annan än kriminalkommissarie Manfred Olsson?”

Detta var boken som nyligen fick mig att börja läsa igen. Omslaget drog in mig direkt där i Pocket Shop vid Göteborgs centralstation. En kvinna i vit spetsklänning hållandes en blodig kniv. Idén av en hemmafru som fått nog av svek tänkte jag att den kunde handla om. Och delvis var det handlingen, men också om så mycket mer.

Lykke Andersen är redaktören som träffade sin kärlek Gabriel i unga 20 år och blev gravid i samma veva. Hemmafru och moderskap blev det centrala och redaktör vid sidan av. En vänlig och omtänksam själ som inte har det minsta våldsamt i sig. Men ett växande bekymmer har framträtt genom åren, en oro inför hur livet skulle bli. En oro kring Gabriel och tvillingsönerna David och Harry.

Gabriel, Lykkes man, stor succéförfattare och historieskapare. En man som alla fascineras av och beundrar, för hans fantastiskt unika sätt att gestalta älskvärda karaktärer och speciella intriger. Men han har en mörk sida, och döljer mycket på alla sätt han kan.

Tvillingarna, Lykkes och Gabriels barn, David och Harry är som natt och dag. David är blek, mager och blond, intellektuell och social. Harry är solbränd, mörkhårig, muskulös, inåtriktad och stammar. De är i sina tonår, där allt händer. De kommer oftast överens men en större konflikt gör att de sakta glider isär.

Bonnie, David och Harrys bästa vän, är en pojkflicka med starka åsikter och värderingar. Bryr sig sällan om vad folk tycker, gör som hon vill, men med stor omtanke kring de närmaste. Både Harry och David är förtjusta i henne och en dag förändras allt.

Manfred Olsson är den överviktiga polisen med stor empati som kämpar med balansen mellan att vara professionell/objektiv och emotionell/subjektiv. Med varierade resultat. Men en duktig utredare oavsett.

Lykke är den karaktär jag skapade mest band med, riktigt intressant och nyanserad samt verklig typ av kvinna. Och alla återgivanden av hennes liv är så relaterbara. Alla minnen och ögonblick i en kvinnas liv, främst rörande relationer och självutveckling. Lykke talade till mig, helt klart.

Gabriel är en typisk mansgris och helt klart den jag tyckte minst om. Men intressant även att ta del av hans framgångar samt stora problematik. Sönerna är lätta att tycka om och lider igenom de svåra tonåren. Och en dag testas tilliten dem emellan och drömmar krossas.

Manfred är en återkommande karaktär i Grebes böcker och en riktigt härlig karaktär. En realistisk person med brister och skavanker i all dess kaotiska form. Det är alltid engagerande att läsa hans scener, om hans tankar, hans fru och barn och hur han utreder. Han är det mänskliga i polisutredningarna. Den som alla lyssnar på samt ser upp till och tycker om. Lykke och Manfred är klart de mest fängslande i denna historia.

För mig var denna roman en riktigt tänkvärd, insiktsfull, kärleksfull, personlig typ av upplevelse. Den kröp in under huden på ett sätt jag inte väntade mig. Men den gjorde mycket gott. Jag fick konfrontera mycket och den lyste ljus över mörka platser. Och utöver det är det också en mycket spännande historia. Grebe är skicklig på att driva historien framåt och avslöja precis lagom mycket hela tiden som gör att man vill fortsätta läsa och se vad som händer. Välskrivet, rafflande, karismatiskt med mycket känsla och verklighet.

En deckare för dig som gillar realistiska karaktärer, kvinnliga perspektiv och mycket spänning. Rekommenderas varmt ❤

Citat ur boken:

” -Välkommen, sa jag och gjorde en gest mot de faluröda husen bakom mig. Välkommen till Evigheten. ”

9 blodiga knivar av 10

Leave a comment »

Husdjuret av Camilla Grebe

Posted in Deckare/Thriller-litteratur with tags , , , , , , , , , , on 31 maj, 2023 by fearnotthedark

Deckare från 2017 av Camilla Grebe. Äntligen läser jag böcker igen ❤ Och för att påminna så är min blogg mestadels skräck, men innehåller även närliggande genrer som involverar spänning. Så en och annan deckare kommer att dyka upp här då och då. Och denna deckare har skräck-element, därav att den var desto mer intressant också. Jag har ofta ett behov av något mer specifikt i det jag läser än bara en slätstruken deckare. Och denna hade just det. Den fångade in mig och höll mig kvar. Tack vare det där speciella.

Handling Adlibris:

”En roman om ett fruktansvärt brott, om de människor som begick det och de som löser det.

Malin är den unga kvinnliga polisen som har hela sitt liv prydligt utstakat.

Hanne är profileraren med minnesförlust som fruktar sin framtid.

Jake är pojken som bär på en onämnbar hemlighet.

Alla förs de samman av ett brutalt mord i ett gammalt stenröse i den sörmländska byn Ormberg under några kalla vinterveckor. Jakten på mördaren blir inte bara farlig, den förändrar också i grunden deras existens. Sanningen har, som så ofta, ett högt pris.”

Jag var i Göteborg på en dagsvisit och gick runt inne i Pocket Shop vid Göteborgs centralstation och totalt förlorade mig i böcker igen. Jag läste flera baksidor på flera böcker och en speciell bok fångade in mig direkt, ”Välkommen till Evigheten” av Camilla Grebe. Omslaget var en kvinna i vit blodig spetsklänning hållandes en blodig kniv och historien handlade om en hemmafru som stod anklagad för sin mans mord och polisen börjar utreda vad som egentligen hänt. Jag kommer att recensera den boken också framöver. Behöver mer tid att tänka över den bara. En ordentligt bra berättelse. Den boken fick mig att upptäcka författaren Camilla Grebe och hennes sätt att skriva. Efter ”Välkommen till evigheten” hittade jag hennes bok ”Husdjuret” och historien tilltalade mig. Ett mord sker i litet samhälle. En kvinnlig ung polis utreder det. En profilerare är på något sätt inblandad men har minnesförlust. En pojke bär på en stor hemlighet. Jag blev direkt nyfiken.

Jag fattade direkt tycke för Malin, den unge polisen som kommer till sin hemby och ska utreda ett mord mitt bland alla sina barndomsminnen. Malin är kompetent, logisk men har också en fragil sida som är kopplat till hennes barndom och tonår i lilla Ormberg och det som hände när hon var yngre. Hon är på väg att gifta sig med en man och flytta helt ifrån Ormberg, hon vill lämna bylivet och börja om. Men allt eftersom fallet nystas upp upptäcker också Malin väsentliga saker om sig själv och vad hon egentligen vill.

Den bekymrade och envise Hanne, som är profileraren med minnesförlust hade jag lite svårare för då hon inte alltid framställs som så sympatisk. Men hon är en kvinna i kris som börjar åldras på riktigt och därav tappa minnet. Man kan inte alltid agera sympatiskt då.

Pojken Jake är hjärtat i historien ❤ Denna pojke som innerst inne är en flicka, transperson, och försöker dölja det så desperat till varje pris. Hans familj upplever honom som så svag och bräcklig men en dag bevisar han sitt värde för alla som mobbat honom eller trott så lite om honom. En dag får han äntligen bli hjälten, på flera sätt.

En riktigt mörk och krypande läskig historia vecklas upp långsamt bit för bit och man kan inte alltid ana vad som befinner sig på nästa sida. Därav uppstår en riktigt ihållande spänning hela boken igenom. Välbeskrivna karaktärer man direkt tycker om och vissa inte alls. En historia som både bearbetar samhälleliga problem samt de lögner som kan förstöra mer än vad de skyddar. Vi får möta karaktärernas resonemang kring vänskap, kärlek, lögner, sanning, folktro, opinioner, rasism, empati, lagen, polisen, livet. En god analys av vår samtid samt otroligt intressanta och nyanserade karaktärer. Men också en ruskigt omskakande och nervpirrande typ av skräckhistoria. Högst intressant och insiktsfullt.

En bok för dig som gillar deckare med skräck-element och samhällsanalyser. Klart läsvärt.

7 guldfärgade paljetter av 10

Leave a comment »

The Pale Blue Eye

Posted in Recensioner - Skräckfilm with tags , , , , , on 8 januari, 2023 by fearnotthedark

Thrillerskräckis från 2022. En pensionerad detektiv anlitas igen för att lösa ett mord och tar till hjälp en kvicktänkt ung man vid namn Edgar Allan Poe.

Handling Imdb: ”A world-weary detective is hired to investigate the murder of a West Point cadet. Stymied by the cadets’ code of silence, he enlists one of their own to help unravel the case – a young man the world would come to know as Edgar Allan Poe.”

Mordgåta, Christian Bale som detektiv, 1800-tal, Edgar Allan Poe som assistent i utredning. Ett recept jag var ombord på direkt när jag såg trailern. Samma dag den kom ut på Netflix såg jag den. Och blev totalt hänförd.

Ett mord sker vid en skola med gott anseende. Polisen kallar in en pensionerad detektiv för att lösa fallet, Augustus Landor. Polisen är skeptisk då Landor har ett rykte om sig att vara en kuf som dricker mycket och förväntar sig inte mycket av honom. Men Landor visar efter ett tag sin kvicktänkthet samt ser en ung student som verkar ovanligt smart och ber honom hjälpa till i fallet, en ung Mr Edgar Allan Poe. Ett nära samarbete kring utredningen börjar och när den är klar blir ingen sig lik igen.

Filmen börjar rätt långsamt och otroligt vackert. Dimmiga skogar, hästvagnar, höga hattar, rockar och 1800-talets övriga fagra detaljer. Christian Bale som Landor visar som alltid sin briljans, här på ett lite mer avmätt sätt. Rynkor och trötthet präglar den plågade Landors estetik i allt han gör, även om han är kvick i sitt jobb. Man har lämnat plats för en annan skådis att skina desto mer, Harry Melling i rollen som unga Edgar Allan Poe. Jag tappade hakan över hur bra han gör rollen som Poe, precis som man har tänkt sig Poe i tal och utförande och intellekt. Ett sant nöje att iaktta Melling brodera upp en sådan nyanserad yngre Poe i den här filmen. Innan mest känd från Harry Potter-filmerna. Och säkert öppnar denna roll dörren för mer liknande mörkare karaktärer. Edgar Allan Poes verk var bland det första gotiska jag läste som liten så Poe har ofta fascinerat mig. Och färgat min smak i mycket. Det makabra och skräckromantiken. Filmen tar dock vändningar som var intressanta och leker runt med kemin mellan Landor och Poe på ett finurligt sätt. Jag åt upp hela filmen likt en utsvulten äter upp en hel tårta på 2 timmar. Jag tyckte så mycket om den. 2 timmar och 8 minuter av gotisk finess. Jag tyckte till och med om slutet, det var riktigt rörande på flera sätt. Ofta faller en film på slutet, men detta slut berikade filmen ännu mer för mig. Jag har svårt att kritisera något alls.

Fantastisk roll-lista med. Christian Bale, Harry Melling, Toby Jones, Gillian Anderson, Lucy Boynton, Robert Duvall m.fl. En stilig uppvisning i 1800tals-glans och fyndighet. En mordgåta med skräck-inslag. Mäktigt.

En film för er som gillar 1800-tal och mordgåtor. Rekommenderas varmt ❤

9 mörka hjärtan av 10

Leave a comment »

Bodies Bodies Bodies

Posted in Recensioner - Skräckfilm with tags , , , , on 14 december, 2022 by fearnotthedark

Skräckkomedi från 2022. Ett gäng rika 20-åringar planerar en fest i ett öde familjegods och ett partyspel spårar ur totalt.

Handling Imdb: ”When a group of rich 20-somethings plan a hurricane party at a remote family mansion, a party game turns deadly in this fresh and funny look at backstabbing, fake friends, and one party gone very, very wrong.”

Paret Bee och Sophie kommer till en fest ute i ödemarken, till ett stort familjegods där de ska festa loss med Sophies rika kompisar. Men en partylek kallad Bodies Bodies Bodies spårar ur totalt när en kompis hittas död. Och de måste hitta den skyldige bland sina egna. En hel soppa med backstabbing, fejkvänskaper, lögner, svartsjuka och mord rörs igång och ingen går säker.

Det kallas en skräckkomedi men komiken som används är väl desto mer uppenbar vid slutet just. Allt innan dess är en stor dramatisk slasher ungefär. Men den roar till viss del och sociala medier tas upp igen. Verkar vara ett populärt tema i nya skräckisar. Antagligen för att vi lever stora delar av våra liv i sociala medier. Ännu mer efter pandemin också. Och man vill antagligen påpeka att inte glömma livet bakom alla fina bilder, att leva i nuet snarare än att skapa den perfektion som bara kan existera i sociala medier. Via filter, endless filter och vackra ord.

Ok skådisar allihop, som gör det de ska. Ett namn sticker ut dock. Lee Pace, king Thranduil från Hobbit-filmerna, i en roll som en udda surfer guy/veterinär som en av tjejerna dejtar. Mycket äldre än dem och så lång och så udda blir han direkt en märklig biroll. Hans roll funkar inte helt skulle jag säga, det är inte hans genre. Han förtjänar bättre filmer också.

Scenografin och tonen i filmen är lite 80s/90s därrunt, retro-feeling, och klart snygg. Ploten är rätt tunn och sådär spännande. Men slutet var bra och kul faktiskt, det var nog det bästa med filmen, hur det slutade. Övrig handling är stundtals roande, stundtals banal. I stort en halvbra/halvdålig film som nog inte kommer kommas ihåg men som kan funka som ett ok tidsfördriv om man mest fokuserar på estetiken samt slutet och budskapet slutet för med sig.

En film för dig som gillar drama-fyllda skräckkomedier med lite budskap och snygg retro-estetik. Knappt sevärd enligt mig dock.

5 tiktok-samurajsvärd av 10

Leave a comment »

« Äldre poster
Nyare poster »