kärlek | Fear Not The Dark

Arkiv för kärlek

Spellbinder

Posted in Recensioner - Skräckfilm with tags advokat, coven, häxa, Häxor, kärlek, magi, ritualer, romantik, skräckdrama on 24 januari, 2017 by fearnotthedark

Häxskräckfilm från 1988. En advokat blir förälskad i en kvinna som råkar ha ett mystiskt förflutet, hon har levt som häxa i ett satanistiskt häxsällskap…

Handling Imdb: ”A young lawyer, after falling in love with a beautiful young woman, finds that she has an extremely mysterious past.”

En klart underskattad äldre skräckfilm om ett häxsällskap. Till och med bra specialeffekter faktiskt också: en bil som lyfts upp i luften, fönster som bänds runda utan att spricka m.m. Hyfsat bra skådisar. En ung Kelly Preston som häxan Miranda och unga Tim Daly som den godtrogna advokaten Jeff samt skådisar som lysande Cary-Hiroyuki Tagawa och Audra Lindley i intressanta biroller. Snyggt filmat med mjuka rosaskimrande ljussättningar och coola skuggbilder. Jag gillar också att man får reda på en hel del kring häxsällskapet Miranda kommer ifrån och deras olika symboler och ritualer. En härlig mystisk atmosfär genomsyrar filmen och det är aldrig en tråkig minut. Bra spänningsuppbyggnad och fantastiskt välgjord film trots den låga budgeten, de visste vart de skulle lägga pengarna om man säger så.

På minus-sidan då. Tja, Kelly Preston kanske inte var fullt lika charmig i dialogen som i utseendet och Tim Daly likaså men de är rätt gulliga ändå i sin personkemi med varandra. 80tals-modet kanske stör vissa men jag fann det mest otroligt roande med stora burriga hockeyfrillor och axelvaddade rosa blusar 😀 Förutsägbar historia ja, men ack så nöjsam ändå 🙂

En film för dig som gillar häxor, romantik och 80tal. En rätt fin film tyckte jag och kan varmt rekommendera den 🙂

4 permanentade häxor av 5

2 Comments »

Witches of East End

Posted in Recensioner - Tv-serier Skräck with tags Övernaturligt, demon, drama, Familj, Häxor, katt, kärlek, magi, ritualer, spänning, tidsresor, Tv-serie on 20 december, 2016 by fearnotthedark

Tv-serie om häxor från 2013. En moder, en moster och två döttrar lever häx-livet i ett modernt samhälle i North Hampton. De träffar på allt från trollkarlar och demoner till fördömda föremål som beprövar deras krafter så livet är inte helt lätt och inte heller livet därefter…

Handling Imdb: ”Centers on the adventures of a mother and her two adult daughters, both of whom unknowingly are their family’s next generation of witches, who lead seemingly quiet, uneventful modern day lives in Long Island’s secluded seaside town of North Hampton. When one of the daughters becomes engaged to a young, wealthy newcomer, a series of events forces her mother to admit to her daughters they are, in fact, powerful and immortal witches. ”

En utförlig och intressant serie fylld av magi, trollformler, ritualer, exorcism, olycklig kärlek och massa förtrollande finurligheter. Jag tyckte om hur de hade mycket bakgrundsfakta hela tiden om vart häxorna kommer ifrån, vilka de varit och vilka de är nu samt vilka olika krafter de har. Som en mer vuxen version av den gamla häx-serien ”Charmed” från 1998, som jag också tyckte om men växte ifrån dessvärre.

Alla skådisar gör riktigt bra ifrån sig men några utmärker sig lite extra. Mädchen Amick (från Twin Peaks) i rollen som moster Wendy briljerar, bl.a. när hon förvandlas från katt till människa och tillbaka hela tiden, grymt roande! Julia Ormond som moder Joanna är passionerad och mäktig i sin roll som överstehäxa. Eric Winter gör också en nyanserat bra roll som Doktor Dash, han som inte alltid är den han verkar vara. Produktionen är också påkostad med riktigt lysande cgi-effekter faktiskt. Samt att manuset är välskrivet och spännande. Med små brister. Dotter Freyas kärleksdilemman blir lätt uttjatade och dotter Ingrids blåögdhet kan gå en på nerverna emellanåt. Och enda gången som skådisen Daniel DiTomasso levererar något bra är de korta scenerna som Edgar Allan Poe när häxorna är fångade i en helt annan tid. Men utöver det så är serien helt briljant. Den hann sändas i 2 säsonger men avbröts i den 3:dje på grund för få tittare tyvärr. Vilket är så oerhört synd på stora talanger enligt mig! Jag har sett säsong ett och två och är helnöjd med dem iaf, det jag ville skulle hända hände, så jag slipper undra. Fick helt klart mersmak för häxerier också! Så invänta mer sådant framöver 😉

En underbar serie för dig som älskar magi, häxor och det spektakulärt övernaturliga. Kan varmt och hjärtligt rekommendera den!

4,5 katt-halsband av 5

6 Comments »

Siren

Posted in Recensioner - Skräckfilm with tags Övernaturligt, Blod, gap, grekisk mytologi, kärlek, magi, siren, Skräck, vingar on 12 december, 2016 by fearnotthedark

Monsterskräckis från 2016. En svensexa spårar ur och blir till en kamp på liv och död när en mytologisk varelse plötsligt släpps fri…

Handling Imdb: ”A bachelor party becomes a savage fight for survival when the groomsmen unwittingly unleash a fabled predator upon the festivities.”

Från nordisk folktro till grekisk mytologi! Här är varelsen en siren: ett grekiskt mytologiskt väsen som ser ut som en blandning mellan kvinna och fågel, brukar avbildas som fåglar med kvinnohuvuden eller kvinnor med vingar och fågelben. Legenden säger att de lockade till sig sjömän med sina vackra röster för att sedan döda och äta upp dem. Sirener blandas ibland ihop med sjöjungfrur men är alltså varelser som snarare lever på vatten och inte i dem. Och man följer idén om sirenen även i denna film, men tiden är ju modern och nutida här samt att historien saknar sjömän.

Nog för att historien är rätt tunn, en svensexa som blir livsfarlig när en snällare man släpper ut en siren från en gömd bordell ute i ingenstans. Bordellen är för övrigt fylld av dels vanligt folk och dels vissa övernaturliga väsen. Sirenen blir förälskad i mannen som släppt ut henne och ska ha honom till varje pris. Och det är historien. Så lite för tunt. Men skådisarna gör ändå ett hyfsat jobb, framför allt lidelsefulla Hannah Fierman som Lily the Siren. Och monstereffekterna är rätt bra! Grymma vingar och läskigt fågellikt gap! Så Siren-effekterna är det som lyfter en annars händelselös berättelse. Och nog är det skrämmande också, hon är ingen änglalik sak. Nej, hon dödar och lämnar brutalt blodiga spår efter sig…

Så jag blev glatt överraskad faktiskt. Det är en högst underhållande liten film om en fantastiskt fasansfull siren och hennes desperata jakt efter kärlek. Och jag kan rekommendera den 🙂

3,5 siren-serenader av 5

7 Comments »

La Belle et La Bête (Skönheten och Odjuret)

Posted in Thriller/Scifi/Fantasyfilm with tags fantasy, fantasyskräck, kärlek, ondskefullt, Rått, Saga, Surrealism on 16 oktober, 2016 by fearnotthedark

Sagofantasyskräck från 2014. Baserat på den klassiska historien om Skönheten och Odjuret när Belle får känslor för det odjur som håller henne fången.

Handling Imdb: ”An unexpected romance blooms after the the youngest daughter of a merchant who has fallen on hard times offers herself to the mysterious beast to which her father has become indebted. ”

Tredje filmen i vår skräcktober-månad blir denna fantasyskräckfilm som jag fyndade på helgens scifimässa i Helsingborg. Utomordentligt vacker film måste jag säga. Temat är fantasy vad gäller varelser, det övernaturliga och vissa miljöer, annars är temat 1800-tal samt en del gotiska skräck-element. Filmen följer inte helt den klassiska sagan, vilket stör mig emellanåt. Men det är svårt för jag jämför den med den animerade Skönheten & Odjuret med svenska röster från 1991. 90tals-versionen är ju barnvänlig, fylld av humor med dem levande möblerna och verktygen m.m. Medan denna franska version är mer verklig med mer komplexa intriger och dialoger. Så jag skulle säga att det är två helt olika filmvärldar, men baserat på samma historia. På gott och ont. Jag föredrar den animerade versionen jag såg som liten, för att den hade en viss glimt i ögat, mycket humor och snällare relation mellan Odjuret och Belle. Denna film är mer rå med elaka handlingar och utan någon humor tyvärr.

Trots den råa, ondskefulla tonen är det ändå mycket vackert i filmen, rent utseendemässigt. Slottet, skogen, växtligheten, djuren och blommorna. Klänningarna, dekoren och det lockigt böljande håret. Utöver det så spelar både Vincent Cassel och Léa Seydoux sina roller mycket bra. Cgi:n fungerar bra även den. Man har enbart lagt en cgi-effekt just över Cassels ansikte så att han mer ska likna ett odjur, det ÄR alltså han som går runt i kläderna och håret där. Enbart ansiktet är justerat, vilket ger en mer realistisk känsla. Andra cgi-effekter funkar bra också i och med att själva historien ändå tar plats i en fantasy-värld så det blandas in fint.

Men slutet är tillfredsställande och själva paketeringen filmen kommer i (utseendet) är vacker, något bristande innehåll i dramaturgin dock. Den är rörig, elak och till viss del malplacerad. Man vill få in för mycket historia i en och samma film. Så manuset kunde varit enklare uppbyggt. I stort är det dock en sevärd vuxenversion av Skönheten och Odjuret och fagert även med det franska språkets smekande dialekt. För dig som gillar sagor, fantasy och en råare ton.

3,5 Belles av 5

1 Comment »

Scream, The TV-Series

Posted in Recensioner - Tv-serier Skräck with tags filmhistoria, kärlek, Mord, pusseldeckare, Scream, slasher, spänning, Tv-serie, ungdom on 21 augusti, 2016 by fearnotthedark

Nya tv-serien Scream, från 2015, är alltså baserad på Scream-filmerna. En oskyldig youtube-video utlöser en våg med mord i den fördömda staden Lakewood. Vem dör först och vilka överlever? Regler bryts och nya tillkommer.

Handling Imdb: ”What starts as a YouTube video going viral soon leads to problems for the teenagers of Lakewood and serves as the catalyst for a murder that opens up a window to the town’s troubled past. ”

Så har jag nu sträck-kollat den nya tv-serien Scream baserad på Scream-filmerna och jag kan säga att den är högst underhållande, faktiskt. Man har verkligen ansträngt sig i manus, skådespeleri och dramaturgi. Det syns att det legat mycket jobb och omtanke bakom projektet för allt är snyggt, smart och spännande. Man är trogen Scream-filmerna vad gäller stämning, händelseförlopp samt regelsystem. Dock är det yngre ungdomar som drabbas samt att man har gett en djupare ton till historien. Den djupare tonen är väldigt på modet just nu och fungerar inte alltid. Här fungerar den utmärkt. Fascinerande karaktärsutveckling, intensiva känsloutbrott och komplex kärleksintrig. Man har även vågat sig på att ge nyare perspektiv genom att våga bryta gamla regler och skapa nya, och även det flyter på rätt bra.

Intressanta karaktärer finns det gott om, klart det finns de typiska rollerna här: sportkillen Jake, skräcknörden Noah, gotharen Audrey, journalisten Piper, outsidern Kieran och populära tjej-gänget Brooke & Emma m.fl. Emma är den allt cirkulerar kring, seriens ”Sidney”. Och alla ger verkligen allt i sitt skådespel, vi har rejäla skrik, känsloutsvävningar och vredesutbrott. Som det ska vara i skräck!

Det är dessvärre skillnad i kvalité vad gäller säsong ett & två. Säsong ett är som en färgsprakande spännande ångvält medan säsong två snubblar lite över sig självt och färgskalan samt spänning är desto svagare. Synd när ju första säsongen är så dunderbra! Säsong två har man tänkt ska vara mer i mord, karaktärer och spänning men dem lägger till för mycket nya personer och handlingen går emellanåt fram för långsamt. Det är dock fortfarande underhållande från och till men svagare än första säsongen som sagt. Trots detta svalnar inte mitt intresse och jag kommer gladeligen sätta mig att se säsong tre när den väl är ute, men nog med mer kritiska ögon nu när säsong två drog lägre betyg på skalan. När man är ett stort fan av Scream-filmerna som jag är, så är det också otroligt roligt bara att få se intrigerna tätna i Lakewood och gissa vem mördaren är 😀 Vilket inte alltid är förutsägbart här förrän kanske minuten innan det avslöjas 😀 Och det är en konst i sig!

Men se serien som en underhållande slasher-serie och inte som en hel ny Hitchcock-succé. Med det menar jag att se serien för vad den är, ha inte orimligt höga förväntningar. Slasher är slasher och har aldrig vunnit mycket oscarsgubbar. Men det kan vara nog så underhållande för oss som är fans av genren i fråga 😉

Så summa summarum: en iögonfallande & smart skräck-serie baserad på och trogen Scream-filmerna för dig som gillar slashers & gissa-mördaren-lekar 🙂 Kan varmt rekommendera den!

4 skrik av 5

4 Comments »

Burying the Ex

Posted in Recensioner - Skräckfilm with tags gammal skräckfilm, glass, Halloween, kärlek, kyrkogård, miljövänlig, olycklig kärlek, relationsintriger, Zombie on 29 maj, 2016 by fearnotthedark

Zombieskräckkomedi från 2014. En kille får dåligt samvete då flickvännen kommer tillbaka som zombie efter att ha dött i en olycka strax innan han skulle gjort slut.

Handling Imdb: ”A guy’s regrets over moving in with his girlfriend are compounded when she dies and comes back as a zombie. ”

Visst, ännu en skräckkomedi med zombie-tema men lite småkul ändå och underhållande tack vare birollerna av skådisarna Alexandra Daddario & Oliver Cooper samt att huvudrollen spelas bra av Anton Yelchin. Exflickvännen & nyblivna zombien Evelyn, Ashley Greene, retar dock gallfeber på mig men det är ju meningen 😀 Tycker att Anton & Alexandra har en go nördig kemi mellan sig som funkar fint iaf. Och det är så sött att han jobbar i en maskerad-butik och hon driver en glassbar med skräck-tema (som heter I Scream) 🙂 Det ger en fin oldschool-touch & nördfaktor till filmen 🙂

Zombiesminkningen är faktiskt rätt bra, likaså splatter-scenerna med hjärnätande och sådant gore-igt 😉 En söt liten film som ger några skratt då och då, jämn och småkul underhållning för en laidback skräckälskare. Vänta dig inga fantastiska repliker eller storartad handling men lättsam underhållning finns det massor att hämta. Även om en replik faktiskt fick mig att skratta stort i sammanhanget, håll utkik efter repliken: ”You’ve gone necro, bro!” 😀

En film för dig som gillar zombies och relationsintriger samt halloween, riktigt sevärd enligt mig 🙂

3,5 skräck-glassar av 5

1 Comment »

The Invitation

Posted in Recensioner - Skräckfilm with tags Familj, inbjudan, kärlek, ritual, sekt, socialpsykologi, sorg, vänskap, vin on 14 april, 2016 by fearnotthedark

Fascinerande skräckthriller från 2015. En man med flickvän blir inbjudna till en återförening med gamla vänner och anar oråd. Något farligt är i görningen, eller inbillar han sig?

Handling Imdb: ”While attending a dinner party at his former home, a man thinks his ex-wife and her new husband have sinister intentions for their guests. ”

Stämningsfull och otroligt spännande film som varvar mellan trevlig samvaro och obehagliga beteenden. Oväntat bra film. Med oväntat bra dramaturgi och även ett intressant slut. Superbt skådespel, främst av Will, Logan Marshall-Green, men också av alla andra. Bra produktion. Allt är snyggt, stilfullt och realistiskt. En sådan film som sakta men säkert kryper in under skinnet på en utan att man anar hur den ens kom in där.

Mycket socialpsykologi och beteendevetenskap finns också att upptäcka här och studera. Hur olika grupper reagerar mot varandra och hur outsidern reagerar mot gruppen. Men också om hur olika människor hanterar sorg.

Misstanken som går i huvudet på karaktären Will är kring huruvida värdparet och två till i sällskapet är funtade egentligen och om dem är med i en sekt. Vi får se lite hur en sekt kan tänkas bete sig och hur utbredd en sådan sammansvetsning kan vara. Samt hur folk lockas in & hjärntvättas. Och det är ypperligt intressant måste jag säga. Och spänningen är så intensiv filmen igenom. Fantastiskt.

Låt oss gå in på några av de mest skrämmande scenerna 😉 När värdparet visar alla en video på en tjej i deras sällskap och hennes förvandling från sorgfull till sorgfri, den var läskig deluxe. Och scenen när en nära väninna till värdparet ser sig i spegeln och Will ser henne i smyg.. Hon står och gör läskiga miner i spegeln, och jag kan säga att det var bland det mest skrämmande jag sett på ett bra tag faktiskt. Tänk att en så enkel scen kan vara så effektfull? Huga..

En spännande & stämningsfull skräckthriller om sektbeteende & sorgbearbetning för dig som söker efter en annorlunda skräck-känsla. Och jag rekommenderar den starkt.

4,5 vinglas av 5

5 Comments »

Dario Argento’s The Phantom of The Opera

Posted in Recensioner - Skräckfilm with tags Asia Argento, Blod, Dario Argento, film noir, giallo, Italien, Italiensk skräck, kärlek, lidelse, misär, opera, råttor, Splatter on 11 april, 2016 by fearnotthedark

Klassisk gotisk Argento-skräck från 1998. En mer våldsam, splatterfylld & erotisk version av den klassiska historien, med ändringen att The Phantom inte är missbildad utan en man som uppfostrats av råttor i kloaken under Paris-operan.

Handling Imdb: ”Gory remake of the Gaston Leroux classic story, only this time, the phantom is not disfigured, but a man who was raised by rats deep under the Paris Opera House.”

Il fantasma dell’opera som den heter på italienska, av italienske legendariske regissören Dario Argento som gör mycket film inom filmgenren Giallo som är italienska elegant skräckbetonade thrillers. Dem innehåller mycket våld, avklädda donnor och kan ses som tidiga former av slasher-genren. Och här har vi en typisk Giallo-film. Vi har mycket våld, blodsplatter, naket och elegans. Som en snygg blandning av film noir & splatter kan man säga. Det bästa av två filmvärldar skulle jag säga!

Bra produktion, helt ok skådisar, snygga gotiska majestätiska miljöer, ok manus. Men som i en typisk Argento-film är alla reaktioner överdrivna och det kan bli mer humoristiskt än spännande emellanåt. En tår i en vanlig film blir i en Argento-film som tre floder rinnandes nerför kinderna 😀 Ett vanligt skratt blir till ett galet det-här-är-enda-gången-jag-får-skratta-i-hela-mitt-liv-så-jag-ger-allt-nu-skratt 😀 Och ja, ni förstår grejen 😉

Splatter-effekterna är riktigt old school. Vi snackar Nosferatu-Dracula-skräckfilm från 20 & 30tal-old school där sminket (huvud/kroppar m.m.) snarare smular sönder i splatter-scener än spricker/exploderar som i t.ex. 80talsskräck. Och i och med att det är old school så går det hem hos mig med 🙂

Skådespeleriet kanske inte är på topp hos varken Julian Sands som The Phantom eller från Asia Argento som Christine men det är klart underhållande ändå. Något lite läskigt är att regissören ju är Asia’s far i verkligheten och att hon visar brösten rätt mycket, samt har sex, i många filmer han regisserar (hon brukar ofta vara med i faderns filmer). Jag kan tycka det är lite..osmakligt. Men ja, dem är antagligen så pass professionella att det inte gör dem något. Det är fortfarande rätt udda..

I stort en klassisk gotisk skräckfilm med överdrivna lidelser & eleganta miljöer för dig utan krav på superbt skådespel som vill ha något underhållande & gotiskt, enjoy 🙂 Jag fann den lagom underhållande och fin att se på.

3 operor av 5

1 Comment »

1007 av Johannes Pinter

Posted in Recensioner - Skräcklitteratur with tags Blod, blodhunger, Familj, förvandling, kärlek, klaustrofobiskt, Norrland, sjukdom, Skräck, smitta, vänskap on 15 mars, 2016 by fearnotthedark

Skräckroman från 2015 av Mr Johannes Pinter! Anton vaknar upp i sin lägenhet i Gällivare och känner sig annorlunda, smittad av något. Något som gör att han inte kan äta vanlig mat. Något som gör att han inte tål solen eller silver. Vem smittade honom, vad är han och kan han bli botad?

Handling: ”Du har just blivit biten och smittad av någon form av… virus. Du kan inte äta vanlig mat. Silver bränner mot din hud. Dagsljus är direkt dödligt.

Du bor i Gällivare. Ovanför polcirkeln. Samtidigt som du blev smittad så inträdde sommarsolståndet.

Nu är du fånge i din lilla lägenhet. Du kan inte jaga efter mat. Det frätande dagsljuset blir alltmer outhärdligt.

Det enda du behöver göra är att överleva en dag.
Problemet är att dagen är 1007 timmar lång…”

Pinter satte ribban högt med den fantastiskt bra debutromanen ”Vackra kyrkor jag besökt – och de fruktansvärda väsen jag där mött” och detta är alltså hans andra skräckroman ”1007”. Och den är härligt nyskapande! Pinter är riktigt bra på att producera älskvärda karaktärer, huvudkaraktären ”Anton” i ”1007” är inget undantag. Anton är en vanlig ung kille, superintresserad av skräckfilm, haft otur med vänner och tjejer, inte lyckats hitta rätt jobb, dålig kontakt med familjen och vilsen i sin identitet. Man får veta hans bakgrund med en krävande far och en psykiskt sjuk mor, om hans trevande blyghet med vännen Xiri (hans stora kärlek som försvann) och hur den jobbiga psykopat-vännen Erling gör Antons liv till ett helvete. Kan själv knappt förstå varför ingen verkar tycka om Anton som verkar så sympatisk och god som människa 🙂 Dock är det så tyvärr i historien men nog kan vi läsare ändå relatera till hans livsdilemman. Antons relation med systern är speciellt rörande tycker jag, där får man en sann känsla för hans empati & godhet, något han fortfarande kan känna trots all sjukdom.

Intressant att se utvecklingen av denna smitta också. Även engagerande med alla obehagligt bra detaljer av symptom, blodhunger och döden. Det är aldrig en tråkig stund. Ett konstant spännande flyt i både språk och tempo. Drömsekvenserna är fängslande fina och bär på mycket symbolik för vad som händer/ska hända i historien. Men det som är mest genialiskt är att varelsen aldrig får en artbenämning utan att man får lista ut själv vad för typ av väsen det gäller. Och den biten finner jag nyskapande på ett bra sätt. En fräsch fläkt i den svenska skräckgenren. Mer sånt, tack!

Något för dig som gillar skräckromaner om en smitta som ger blodad tand 😉

Bra jobbat igen, Mr Pinter! 🙂

5 bloddroppar av 5

http://www.adlibris.com/se/bok/1007-9789188185105

Stonehearst Asylum

Posted in Recensioner - Skräckfilm with tags Edgar Allan Poe, kärlek, klassisk skräck, Läkare, Medicin, patient, psykisk sjukdom, trauman on 10 mars, 2016 by fearnotthedark

Skräckthriller från 2014. En psykiater-student från Oxford kommer till Stonehearst Asylum för att göra sin läkarpraktik men märker att läkarnas metoder där är allt annat än mänskliga samt att rollerna som läkare och patient är något omkastade..

Handling Imdb: ”An Oxford graduate takes up a job in a mental asylum, only to discover that the ”revolutionary” new treatments are inhumane and that there is more going on than meets the eye. ”

En stillsam spänning genomsyrar hela filmen. Många twistar och förvånande vändningar sker. En skräckthriller med deckare-tendenser. Baserat på short storyn ”The System of Doctor Tarr and Professor Fether” av Edgar Allan Poe. Michael Caine gör en stark insats som ståndaktig läkare och Ben Kingsley är en mäktig halvgalen personlighet här. Kate Beckinsale ger en mycket god rolltolkning till den vackra Eliza Graves som krampar ihop vid beröring och helar sig via musikaliskt skapande. Jim Sturgess är bra som hjälteaktig Oxford-student. Övriga är lika bra också men dessa lyser mest.

Välskrivet manus, men så har dem en god mall också via deckarmästaren Mr Poe. Underbar 1800tals-miljö och klädsel. Fin produktion och smart dramaturgi.

Något fattas dock. Skådisarna gör mycket bra ifrån sig men i och med att huvudkaraktärerna är rätt många så ges bara lite tid här och där åt var och en istället för att fokusera på enbart en eller två. Det blir kvantitets-tid snarare än kvalitets-tid. Och stora gestaltare som Ben Kingsley & Michael Caine kommer lite i skymundan när man ska hinna med alla dem andra karaktärerna. Synd, tycker jag, på en så fin film. Men i stort ändå en mycket sevärd film för er som älskar en klassisk Edgar Allan Poe-historia och 1800tals-världar 🙂

3,5 gotiska dårhus av 5